Jag följer upp temat återbruk med en liten reflexion över mitt eget förhållningssätt till just detta.
Återvinning har ju två aspekter, dels hur jag själv förfar med det överblivna material som man kan kalla sopor. Dels mitt agerande när jag ska införskaffa något nytt.
När det gäller sopor måste jag börja med att konstatera att det är häpnadsväckande vilka mängder återvinnings-bart en familj kan producera. Punkt nummer ett måste därför vara, att ordna sin egen sortering där hemma på ett rationellt sätt. Vanligen sparar man i behållare under diskbänken – plast, kartong, papper, glas, metall, kompost och så vanliga sopor, dvs brännbart. Fort blir det fullt! Vi har lyckligtvis en källare och i trappen ner kan vi hänga upp stora kassar typ IKEA och på det viset få undan rubbet. Sen krävs det bil för att frakta allt till återvinnings-containrarna. Hur gör dom som inte har bil och/eller är halta och lytta? Slänger allt i soptunnan? Det känns i alla fall positivt att vi inte fyller vår soptunna ens på en månad.
När det gäller nyanskaffning så är jag nog lite udda. Det enda som jag absolut köper nytt är mat och sånt till kök och bad som tvål och toapapper (alternativet är inte så lockande!), underkläder, skor (ibland) och elektronik…..
Det skulle aldrig falla mig in att köpa nya möbler. Dels gillar jag dem vi har, de är valda med omsorg (arvegods, second-hand). Dels så hittar man alldeles utmärkta möbler via Blocket och retur-butiker till bra priser.
Kläder inser jag också att jag allt mer övergått till att handla secondhand. Jag har visserligen aldrig varit speciellt mycket för att shoppa kläder utan, precis som med möblerna, gillar dem jag har och använder dem tills de faller isär. Faktiskt så behöver man inte så mycket kläder, de tar bara en massa plats i garderoben.
Att köpa en ny bil är också något som jag aldrig gjort och aldrig kommer att göra. Det måste väl ändå vara det effektivaste sättet att slänga pengar i sjön bildligt talat! En några år äldre bil (kanske inte som den på bilden dock, även om den är jättefin) fungerar lika bra, är extremt mycket billigare och är dessutom miljövänligare genom att den redan finns så att säga. Nyproduktion är mest kostsamt ur alla aspekter!
Elektronik däremot vill jag inte köpa begagnat. Trots att kameror, datorer och telefoner är så dyra har de en relativt kort livslängd och man vet heller inte hur varsamt de behandlats av förre ägaren.
Extra roligt tycker jag att det är, att jag nu mer och mer börjat återbruka i mitt hantverk. Visserligen har jag även tidigare använt virkgarn och liknande som jag köpt på Röda Korset när jag virkat väskor och annat smått. Men att som nu kunna återanvända de fantastiska handarbetsprodukter som våra mödrar och far- och mormödrar lagt ner tid, möda och kärlek på, det är stort.
Jag pratar förstås om de virkade dukar av sytrådstunt bomullsgarn som de flesta av oss i min generation har liggande i nån låda. Jag lägger gärna en sån duk på kakfatet, men jag behöver inte femtio stycken…. Så nu blir det tavlor, en variant av drömfångare och nattlampor!
De kassar som jag suttit och sytt som en besatt de senaste dagarna är också ett remake-projekt. Fina löpare i cottonlin eller ripsväv är alldeles perfekta att förvandla till rejäla kassar och väskor. Smart va!