Etikettarkiv: garn

Nästa projekt inom Tantslöjden

Nätkassar var det förra projektet, om någon undrar. Här kommer nu enkla trägalgar som är klädda med ett virkat överdrag. Hur snyggt som helst!

Min bästis Bettans mamma virkade såna här överdrag till alla familjens galgar när vi var barn. Då var man väl inte så värst imponerad, men nu inser man att det både är  väldigt praktiskt OCH att det ligger många timmars arbete bakom. Praktiskt? Jo, kläderna glider inte av galgen. Dessutom riskerar man inte att fina blusar fastnar i nån liten träflisa. Det problemet undkommer man visserligen om man använder plastgalgar, men de har ju liksom ingen personlighet…….

Nu har jag försökt klura ut hur tant Karin virkade genom att studera en av de galgar som finns kvar ur hennes produktion. Jag tror att jag har kommit på det!

Höstmarknad på Gammlia

Härligt lummiga Gammlia! Och så roligt att området används på ett levande sätt. I söndags var det Folkmusikfestival samtidigt som höstmarknaden pågick med hantverk och mat av alla de möjliga sorter. Flera vänner deltog med sitt hantverk och jag hoppas att de fick sälja mycket i det strålande vädret. Regn var annonserat till eftermiddagen men det blev nog inget av det.

Stina från Gamla Salteriet i Obbola fanns på plats, inte med så mycket garn denna gång men däremot med så mycket mera fisk och fiskprodukter ur eget kök.

Bredvid vagnen stod Nisse och Josefin och friterade strömmmingsfilé på löpande band till Sjöbab – ett pitabröd med sallad och skärgårdsröra plus strömmingsfilé förstås.

Flera av Handelsgårdens delägare fanns på plats. DoTe Skinnsömnad inne i Båtmuseet, Agraff Design, Anemona, Kreativ Design ute i solskenet. Eva från Agraff får representera det gänget här på bilden.

De små marknadsborden med röd- och vitrandiga markiser är verkligen fina och gör sitt till för den mysiga atmosfären på området. Kanske borde Museet satsa på att tillverka ändå fler, för det finns potential att utöka den här marknaden med fler utställare.

Nätkasse

Det gick snabbt att virka en liten nätkasse – bra att ha som reserv när man går på stan, som badpåse, garnpåse eller till extratröjan. Tack Greitzan för idén! 

I den första kassen jag gjorde så virkade jag in stora plastpärlor bara för skojs skull, men det blev onödigt tungt och klirrigt, så jag struntade i pärlorna när jag virkade nästa kasse. Sedan provade jag med små lätta träpärlor och det blev riktigt bra.

På bilden syns en nätkasse i vitt och marinblått, lite marint stuk på den alltså!

 

Garngraffitti

Zickermans berättar om folk (mest kvinnor, tydligen) som stickar/virkar som ett bidrag till den offentliga utsmyckningen. Dörrhandtag, bilantenner, skulpturer, räcken, stuprör – det finns många detaljer i stadsmiljön som kan prydas. På vissa ställer är toleransen noll, Stockholm är ett sådant exempel, där tas stickningen liksom den sprayade graffittin bort inom 24 timmar och tilltaget polisanmäls. På andra håll har man en lättsinnigare syn på saken och kan till och med tycka att det är lite kul.

Här i Umeå har vi ibland förnöjts av att ben-skulpturen i Strömpilenrondellen fått sockor och strumpor, liksom att Standing man på Rådhustorget får mössa när det blir kallt. I Piteå hittade jag för några somrar sedan ett stuprör med ett uppmuntrande tillrop.

Det är faktiskt lite imponerande, särskilt att man tar sig tid, tycker jag.

 

Skrubblappsväder – äntligen!

Att virka i sisalgarn är lite skräpigt, det blir massor med damm och små vassa fibrer överallt. Därför sitter jag helst ute på altanen med min virkning.

Inte förrän nu har det emellertid varit tillräckligt trivsamt där ute. Att sitta i duggregn och 6 grader är inte så värst lockande! Så nu gäller det att fylla på lagret. Tvättlapp med riv, det är grejer det! Sisalgarnet torkar relativt snabbt, är motståndskraftigt mot röta och är precis lagom rivigt för att det ska vara skönt att skrubba sig med.

Jag hann virka två skrubblappar innan virknålen gick av! Otroligt retsamt. Men den var många år gammal och av knallröd plast, så materialet hade väl förtröttats.

 

Supportermössa

Jag är rätt förtjust i både randigt och rutigt, och särskilt vissa färgkombinationer.  Svart eller grått ihop med en kontrasterande färg gillar jag skarpt. Ibland går stickorna av sig själv och bildar mönster av garn som liksom bara råkade hamna i mina händer.

Nu inser jag att den här barnmössan, som just nu håller på att få en fodring av garn som varken killar eller sticks, skulle passa supportar av flera stycken rätt prominenta idrottslag.

Projekten radar upp sig!

Det finns ju så mycket man vill göra! Jag betar av projekt efter projekt men på något konstigt vis så byggs raden på och blir allt längre.

Nu är i alla fall mössan i förgrunden färdigställd. Jag chansade på maskantalet och stickade på rundsticka så det var lite svårt att bedöma storleken. Den blev för stor, så jag provade att köra den på 95 grader i maskin i hopp om att den skulle krympa och tova ihop sig lite. Men garnet var superwash-behandlat och innehöll dessutom en liten procent nylon, så mössan kom ur maskinen helt opåverkad förutom en sak: de blåa färgerna hade spillt över på de vackra turkosa tonerna. Mössan är numera endast blå-lila. Min plan är reviderad, nu ska jag prova att fodra mössan med tunn ylletrikå.

Nästa garn i raden är det rödrosa alpackagarnet, Artesano. Det ska bli en sjal enligt beskrivningen Bredviken som säljs via Textera. En liten variation på ursprungsbeskrivningen dock, jag stickar den i slätstickning i stället för bara rät.

Premiär!

Det är roligt att som 60-åring kunna säga att man gör något för första gången i sitt liv. Och nu har det hänt – igen, om jag ska vara ärlig. Jag är inte precis en sån människa som upprepar sig.

Till saken, kanske läsaren nu tänker.

Jo, jag har för första gången i mitt liv fått sälja ett av mig förfärdigat stickmönster! Jag säljer mönstren även via Textera och där inkom idag en beställning på sjalmönstret Bredviken! Så roligt!

Mönstret är flexibelt i den bemärkelsen att du kan sticka med valfritt garn och göra sjalen så stor eller liten som du själv vill. På bilderna här nedanför ser du dels en liten sjal (100 g garn) som passar bra att vira runt halsen, dels en lite större (200 g garn) som man gärna lägger runt axlarna. Men den går bra att vira runt halsen den med, eftersom det tunna bomullsgarnet är så smidigt och följsamt.

Ständigt i fel bransch

Att skapa en lättbegriplig, bra och snygg stickbeskrivning är extremt roligt, men det tar sin lilla tid. Plagget ska dels provstickas, dels ska texten i beskrivningen formuleras på ett kristallklart och pedagogiskt sätt. Dessutom bör det finnas fina bilder på det färdiga alstret, och kanske också detaljbilder av knepiga passager. Ett diagram måste finnas med om det ska stickas dekormönster.

På något vis måste man uppfinna hjulet gång på gång. Det går liksom inte att ta ett annat stickmönster och använda det rakt av, eftersom mönstret alltid måste anpassas efter garn och modell.

Det handlar om åtskilliga timmars arbete. Vad kan timlönen bli, om man tänker sig att man får 25 kr inkl moms för ett mönster när man säljer det till en kund? Och hur många likadana mönster kan man tänka sig att man får sälja? Tio?

Ja ja, inte lönt att man fördjupar sig i såna grubblerier! Dags att ge sig i kast med nästa beskrivning!

Possumvantar

På Nya Zeeland finns ett litet djur som på svenska kallas pungräv eller pungråtta men lokalt benämns Possum. Det har införts på Nya Zeeland och förekom inte i den ursprungliga faunan på öarna. Tyvärr har djuren ställt till med en del problem eftersom de bland annat mumsar på fågelägg i mängd. Vissa fågelarter har minskat drastiskt på grund av detta. Possum har emellertid en fin päls, håren anses varmare än fårull och blandas med fördel i garn.

Jag har stickat vantar i garn från Nya Zeeland. Det består av 80% merinoull från öarna, blandat med 20% possumull. Garnet känns behagligt och lättstickat, det finns en liten mjuk kärvhet i det som jag gissar kommer från possumhåret, och vantarna är väldigt varma och sköna! Jag håller på att skriva ihop en stickbeskrivning som kommer att finnas att köpa. Vantarna kallar jag för Västanbäck efter det gamla namnet på vår gård, som ligger väster om den gamla bäck som först kulverterades och sedan ströps och leddes om när det nya kvarteret skulle byggas.

Man kan göra garn av mjölk

Silk 4 Milk från Rosarios. Bilden lånad från Texteras hemsida.

Textera säljer ett garn som är tillverkat av mjölkfiber, silke och kashmir. ”Mjölkfiber?” tänker då den nyfikne och undrar vad i all världen det kan vara. Jo, läs här:

”Första patentet på mjölkfibern utfärdades i Italien 1935. Den tillhör gruppen regenatfiber och tillverkas av överbliven mjölk som har blivit otjänlig som föda eller som kommer från överproduktion. Förenklat kokas vätskan bort ur mjölken och kvar finns proteinerna. En proteinlösning tillreds och ur denna dras långa kedjor som i slutänden blir till textila fibrer. Det är ett mjukt och behagligt tyg med fin lyster som känns lite lyxigt. Det har god förmåga att transportera fukt. Passar till kläder nära kroppen som underkläder och babykläder. Tyget blandas ofta med andra fibrer, till exempel ekologisk bomull.”

Låter som ett skämt men lär ska vara alldeles sant.