Etikettarkiv: hantverk

Söndagsvanten

Life Style

Possumgarnet till Västanbäcksvanten blir svårt att få tag i framöver. Därför provstickar jag nu vantar i Atelier Zitrons Life Style, 100% merinoull. Ett mycket behagligt och lättstickat garn, men färre metrar i nystanet så det räcker nog inte till två par vantar.

Jag har omarbetat mönstret så pass mycket att det blir en helt ny vante! Ingen ribbad mudd utan en rätstickad kant, och en tumme av helt ny konstruktion. Det är lite spännande att prova sig fram och se om man får till det! Nu måste jag hitta på ett nytt namn på vanten. Söndagsvante kanske?

 

Tjockvantar

LusevantarNu när jag äntligen kommit på ett bra sätt att sammanfoga delarna, så känns det roligt igen att sy tjockvantar av maskintovade ylleplagg.

Uttjänta tröjor, koftor och halsdukar kan få ett nytt liv! Kör ylleplagget i 90º i tvättmaskinen och häpna över förvandlingen. Låt gärna en tennisboll snurra med, så blir effekten bättre. Lite chansartat är det, man vet aldrig riktigt hur mycket plagget krymper och filtar sig.

De här vantarna är nästan som handskar, de är tjocka och täta och lite styva. Men varma!

 

Glada disktrasor

Av tradition brukar bomullsdisktrasor vara naturfärgade och det är fint! Men det finns inget som hindrar att en bomullsdisktrasa kan vara kulört. Lite grann som pannlappar ser de ju ut, bortsett från att det är hål igenom. Men vad gör väl det? Man kan väl få bli glad av sin disktrasa!

Bomull har inte samma uppsugningsförmåga som lin och torkar alltså inte lika torrt. Men den har en behaglig struktur och är väldigt slitstark. Tvättas i 60º.

 

Nya galgar, ny design!

Även om de ”fjärilsmönstrade” galgarna i det ursprungliga utförandet (som den grön/vita galgen näst längst upp på bilden) är jättefina, så är det roligt att prova med andra utföranden. Randigt gillar jag, och därför blev det ett gäng randiga galgar. Längs efter, tvärs över och lite snett! Och varför inte rutigt? Den svartvitrutiga galgen fick en extra finess med det röda sidenbandet som knyter ihop det hela.

Nu gäller det bara att få tag i fler av dessa galgar, innan de enkla gamla modellerna av trä kastats bort och bytts ut mot plastiga IKEA-galgar.

Produktblad

Nu har jag varit flitig och gjort ett litet produktinformationsblad som nedladdningsbar pdf-fil. Där presenterar jag de olika produkter jag tillverkar på ett någorlunda överskådligt sätt. Pdf-en finns att ladda ner från min hemsida www.sebbfolk.se  men också här: Formera produktpres

Det mesta jag producerar görs i små upplagor, många saker bara i enstaka exemplar. Många bäckar små, är väl tanken….

Ljus i mörkret

Idag finns det en hel del att ta sig för i Umeå om man känner för att ge sig ut i ruskvädret. Höstljus, där olika ljussättningar lyser upp staden, kommer i år att bara existera just denna helg. Tråkigt att vi inte får behålla det åtminstone en vecka, nu blir det många som aldrig ens hinner se det.

På Folkets Hus ordnar kommunen Kreativitetsmässa för sina anställda, fast alla är förstås välkomna att komma och titta och handla.

Museet handlar det om vävning i serien Textile in Progress. Hemslöjdskonsulenten berättar och visar. Bildmuseet har vernissage för en ny utställning.

Själv stannar jag kvar hemma och stickar på mitt nya projekt, en mösshalsduk i tjockt naturvitt ullgarn med flätor och diverse mönster. Jag stickar på fri hand så än vet jag inte om den blir godkänd av dottern.

En liten nätpåse

Jag envisas med att virka mina små nätpåsar som inte har något självklart användningsområde. Tips emottages tacksamt!

Kanske en sådan här liten svart påse med sidenband eller en virkad snodd kan användas som liten aftonväska? Varken börsen, mobilen eller pappersnäsdukarna ramlar ut, och påsen är lätt och smidig och tar ingen plats i sig själv.

Eller kanske man kan ha den som innerväska i sin stora bag eller ryggsäck? Då slipper man rota runt i allt bråte som ligger där i en enda röra, man hittar snabbt de där sakerna man behöver ha fram.

Påsen med röd snodd är virkad så fast och med så pass små öglor att den nästan blir som en liten burk.  Den står själv när man ställer upp den på sin platta botten.

 

 

 

Nästa projekt inom Tantslöjden

Nätkassar var det förra projektet, om någon undrar. Här kommer nu enkla trägalgar som är klädda med ett virkat överdrag. Hur snyggt som helst!

Min bästis Bettans mamma virkade såna här överdrag till alla familjens galgar när vi var barn. Då var man väl inte så värst imponerad, men nu inser man att det både är  väldigt praktiskt OCH att det ligger många timmars arbete bakom. Praktiskt? Jo, kläderna glider inte av galgen. Dessutom riskerar man inte att fina blusar fastnar i nån liten träflisa. Det problemet undkommer man visserligen om man använder plastgalgar, men de har ju liksom ingen personlighet…….

Nu har jag försökt klura ut hur tant Karin virkade genom att studera en av de galgar som finns kvar ur hennes produktion. Jag tror att jag har kommit på det!

Höstmarknad på Gammlia

Härligt lummiga Gammlia! Och så roligt att området används på ett levande sätt. I söndags var det Folkmusikfestival samtidigt som höstmarknaden pågick med hantverk och mat av alla de möjliga sorter. Flera vänner deltog med sitt hantverk och jag hoppas att de fick sälja mycket i det strålande vädret. Regn var annonserat till eftermiddagen men det blev nog inget av det.

Stina från Gamla Salteriet i Obbola fanns på plats, inte med så mycket garn denna gång men däremot med så mycket mera fisk och fiskprodukter ur eget kök.

Bredvid vagnen stod Nisse och Josefin och friterade strömmmingsfilé på löpande band till Sjöbab – ett pitabröd med sallad och skärgårdsröra plus strömmingsfilé förstås.

Flera av Handelsgårdens delägare fanns på plats. DoTe Skinnsömnad inne i Båtmuseet, Agraff Design, Anemona, Kreativ Design ute i solskenet. Eva från Agraff får representera det gänget här på bilden.

De små marknadsborden med röd- och vitrandiga markiser är verkligen fina och gör sitt till för den mysiga atmosfären på området. Kanske borde Museet satsa på att tillverka ändå fler, för det finns potential att utöka den här marknaden med fler utställare.

Nätkasse

Det gick snabbt att virka en liten nätkasse – bra att ha som reserv när man går på stan, som badpåse, garnpåse eller till extratröjan. Tack Greitzan för idén! 

I den första kassen jag gjorde så virkade jag in stora plastpärlor bara för skojs skull, men det blev onödigt tungt och klirrigt, så jag struntade i pärlorna när jag virkade nästa kasse. Sedan provade jag med små lätta träpärlor och det blev riktigt bra.

På bilden syns en nätkasse i vitt och marinblått, lite marint stuk på den alltså!

 

Garngraffitti

Zickermans berättar om folk (mest kvinnor, tydligen) som stickar/virkar som ett bidrag till den offentliga utsmyckningen. Dörrhandtag, bilantenner, skulpturer, räcken, stuprör – det finns många detaljer i stadsmiljön som kan prydas. På vissa ställer är toleransen noll, Stockholm är ett sådant exempel, där tas stickningen liksom den sprayade graffittin bort inom 24 timmar och tilltaget polisanmäls. På andra håll har man en lättsinnigare syn på saken och kan till och med tycka att det är lite kul.

Här i Umeå har vi ibland förnöjts av att ben-skulpturen i Strömpilenrondellen fått sockor och strumpor, liksom att Standing man på Rådhustorget får mössa när det blir kallt. I Piteå hittade jag för några somrar sedan ett stuprör med ett uppmuntrande tillrop.

Det är faktiskt lite imponerande, särskilt att man tar sig tid, tycker jag.

 

Loppisar i varje vägkrök

När jag var barn följde jag med mamma på auktion. Hela sommaren var det auktioner i byarna runt omkring, och folk vallfärdade. Nu är det sällan man ser en auktion någonstans. Folk har kanske inte tid att vänta ut de objekt man är intresserad av. I stället åker man runt och kollar alla de loppisar som växer upp som svampar ur jorden. Det tar i och för sig också hela dagen……

Idag åkte vi ut på loppisrunda. Hällfors, Långsjö, Rödåsel. Färden gick genom norrländsk landsbygd i sin vackraste högsommarskrud. Glänsande kornåkrar, intensivt lysande rallarrosor och blånande skogklädda småberg i fonden. Tänk om rallarrosen/almöken hade varit sällsynt! Då skulle den nog pryda villarabatterna.

Vi råkade på loppisskyltar lite varstans, än fler än dem vi hade planerat för. Det är spännande! Och det finns alla sorter. Den tråkiga sorten, där familjen bara försöker bli av med sitt skräp. Den allra bästa sorten, där släktens samlingar från tre generationer plockats fram. Sen har vi amatör-antiksamlaren som vet vad som finns på hyllorna men där man ändå kan hitta små guldkorn och priserna är rimliga. Och så proffsantikhandlarna som presenterar sitt utbud ungefär som på IKEA.

Jag kom hem nöjd med en påse starka knappmagneter för 10 kr, en pärm för 5 kr och en lergök för 20 kr.

 

Duktyngder

Nu befinner vi oss i den årstid när man gärna vill fika och äta ute trots att det blåser lite för mycket….. Och kanske vill man låta duken ligga kvar på trädgårdsmöbeln mellan varven också.

Duktyngder eller klämmor av olika slag är ett måste. De flesta tyngder är för lätta. Å  andra sidan får de inte vara så tunga att duken slits sönder heller. Kanske kan detta vara ett alternativ. Vanliga stenar, invirkade med en rejäl krokodilklämma. Klädsamt dekorerade med små rosor i just detta fallet!

Norrbyskär

 

 

 

 

Nu slår Norrbyskär upp portarna: Muséet  öppnar och Värdshuset står berett att ta emot alla hungriga!

Vi åkte över för att göra i ordning den lilla hantverksbutiken intill serveringen som är inrymd i tegelbyggnaden där Muséet huserar. Vädret var idealiskt för en Norrbyskärsdag – soligt och nästan vindstilla! Flera av Handelsgårdens delägare ställer ut sina produkter till försäljning, men även  andra duktiga hantverkare finns representerade.

Hemslöjden 100 år

 

Ja, det är ju inte hemslöjden som fyller 100 år, hemslöjd har väl funnits i flera tusen år kan man anta. Men Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund fyller 100 år och vill man läsa mer om den saken kan man klicka här. Vill man titta på Riksförbundets hemsida i största allmänhet kan man klicka här.

Till det stora jubileet har medlemmarna fått i uppdrag att göra löv! En standardiserad stomme till ett löv har delats ut till alla hågade, och nu har alla löven satts samman till träd! Varje hantverkare har utformat sitt löv efter eget huvud och handlag. Träden finns på Liljevalchs och lite mer information hittar du här och här.

Tio duktiga hantverkare har valts ut och får visa sina alster i en separat utställning på Kulturdepartementet. Susan Sondell från Umeå, delägare i Handelsgården och innehavare av firman Dekorativbyrån är en av de tio utvalda!

På bilden nedan ser vi hennes vackra björkburkar, och på bilden till vänster en uppräkning av de tio hantverkare som är representerade i utställningen på departementet. Men självklart finns det massor med annat att uppleva


dessa jubileumsdagar. Titta igenom programmet och passa på att njuta.På bloggen Kurbits kan du hitta massor med andra tips och idéer.

 

 

Skrubblappsväder – äntligen!

Att virka i sisalgarn är lite skräpigt, det blir massor med damm och små vassa fibrer överallt. Därför sitter jag helst ute på altanen med min virkning.

Inte förrän nu har det emellertid varit tillräckligt trivsamt där ute. Att sitta i duggregn och 6 grader är inte så värst lockande! Så nu gäller det att fylla på lagret. Tvättlapp med riv, det är grejer det! Sisalgarnet torkar relativt snabbt, är motståndskraftigt mot röta och är precis lagom rivigt för att det ska vara skönt att skrubba sig med.

Jag hann virka två skrubblappar innan virknålen gick av! Otroligt retsamt. Men den var många år gammal och av knallröd plast, så materialet hade väl förtröttats.