Ett av de viktigaste redskapen i ett kök är skärbrädor. Vår familj som lever mest vegetariskt och ständigt skär grönsaker har ofta igång flera skärbrädor vid varje matlagningstillfälle.

Många använder plastskärbrädor som är lätta att diska i maskin. De nya tunna skärbrädorna som kan böjas ihop till en tratt gör det lätt att hälla över det skurna dit det ska. Och det är förstås bra, men med tiden har jag blivit alltmer restriktiv med plast, och i synnerhet i samband med mat. Risken att en plastskärbräda skulle släppa ifrån sig ämnen till maten man skär på den, den risken tror jag är minimal. Men plasten är relativt mjuk, det blir fort repor och hack i ytan och där ansamlas det smuts och bakterier. Flisor av plasten lossnar och man kan till och med riskera att knivseggen skadas om man skär ner djupt i plasten och råkar vicka till kniven. Jag använder plastskärbräda enbart till animaliska produkter de få gånger det är aktuellt, just för att kunna diska dem i maskin.

Det finns skärbrädor av glas, marmor och av laminat, men  de materialen är för hårda. Bara ljudet när kniven slår i ytan får en att hejda sig, tycker jag. Och knivexperter håller med om att knivseggen skadas av att användas på sådana material.

 

Ett annat material som är nästan väl hårt att skära på är bambu. Bambuskärbrädor är vackra och har blivit allt mer populära. En bambuskärbräda består av massor med smala bamburibbor eller

bitar som är ihoplimmade.  Kanske ska bambubrädorna få samsas med glas och laminat under kategorin uppläggnings- och serveringsfat.

Vad återstår då? Ja, trä förstås. Skärbrädor av ek, bok, valnöt, körsbär, al, lönn, björk, al och ask funkar fint. En sådan träskärbräda kan antingen vara gjord av liggande trä, som en vanlig planka alltså, eller också av ändträ. Fördelen med liggande trä är att det är billigt. Nackdelen är att det ofta vill slå sig och börja vicka, vilket är väldigt irriterande! En annan nackdel är att träfibrerna ruggas upp av kniven vilket gör att brädan så småningom blir tufsig. Man kan visserligen hyvla av den lite då, men alla har inte tillgång till hyvlar.

En skärbräda av ändträ består av mindre bitar som limmats ihop så att träets fibrer inte ligger längs med brädan utan på tvärs. När kniven skär så går den in lite mellan fibrerna, som sedan går ihop igen utan att skadas. Att de olika bitarna limmats ihop gör att brädan inte slår sig. Bitarna är också större än i bambuskärbrädan vilket gör att andelen lim blir mindre. Nackdelen med ändträ-skärbrädan är att den är dyr, eftersom den kräver en större arbetsinsats. Å andra sidan har du en skärbräda som, rätt skött, kan följa dig genom livet.

Och hur sköter man en skärbräda av trä? Viktigast är 1. att komma ihåg att aldrig låta den stå blött. Ingen blötläggning, och undvik att ställa den att torka på diskbänken eftersom det ofta samlas fukt under brädan som sugs upp i träet vilket leder till att den så småningom spricker. Och så punkt 2. vilket är inoljning. En ny bräda ska oljas in rejält innan den börjar användas. Båda sidorna, och så kanterna. Stryk på i flera omgångar tills träet inte suger upp mer. Paraffinolja eller linolja är vad som rekommenderas, och olivolja går också bra. Andra matoljor bör undvikas eftersom de härsknar. Smält gärna ner lite bivax i oljan så blir det ännu bättre!

När ytan börjar kännas torr bättrar du på med lite mer olja.