Alla väder har sin tjusning, och ingen dag är den andra lik. Väder, temperatur, ljus förändras och varierar timme för timme. Jag vet inte hur många bilder jag under åren tagit av samma motiv. Ändå blir bilderna aldrig likadana.Ofta låter jag himlen dominera bilden.
Man kan knappt tro att det är samma plats.
Och här nedan ser vi en annan plats – samma men i olika framtoning.
Fiskebodar finns både öst och väst i Byviken
Slutligen de kära gamla vindkraftverken. Här med den mäktiga ”vinterväggen” i bakgrunden.
Några av er har kanske sett den här pippin förut. Jag har ritat den på tunn kartong, den är ganska stor.
Nu har jag låtit trycka upp tolv reproduktioner av den på tyg. Reproduktionerna är numrerade som Serie A nr 1-12.
Jag kommer att sy några väskor av fågeltyget men det kommer också att finnas lösa tygstycken med en fågel på varje. Då kan man själv bestämma vad det ska bli! En kudde kanske, eller en tavla? Så här ser den första väskan ut i alla fall. Alla kommer att bli lite olika. Olika baksidor, olika längd på handtag/axelrem. Själva fågelfiguren är ca 30 x 35 cm.
Ett av de viktigaste redskapen i ett kök är skärbrädor. Vår familj som lever mest vegetariskt och ständigt skär grönsaker har ofta igång flera skärbrädor vid varje matlagningstillfälle.
Många använder plastskärbrädor som är lätta att diska i maskin. De nya tunna skärbrädorna som kan böjas ihop till en tratt gör det lätt att hälla över det skurna dit det ska. Och det är förstås bra, men med tiden har jag blivit alltmer restriktiv med plast, och i synnerhet i samband med mat. Risken att en plastskärbräda skulle släppa ifrån sig ämnen till maten man skär på den, den risken tror jag är minimal. Men plasten är relativt mjuk, det blir fort repor och hack i ytan och där ansamlas det smuts och bakterier. Flisor av plasten lossnar och man kan till och med riskera att knivseggen skadas om man skär ner djupt i plasten och råkar vicka till kniven. Jag använder plastskärbräda enbart till animaliska produkter de få gånger det är aktuellt, just för att kunna diska dem i maskin.
Det finns skärbrädor av glas, marmor och av laminat, men de materialen är för hårda. Bara ljudet när kniven slår i ytan får en att hejda sig, tycker jag. Och knivexperter håller med om att knivseggen skadas av att användas på sådana material.
Ett annat material som är nästan väl hårt att skära på är bambu. Bambuskärbrädor är vackra och har blivit allt mer populära. En bambuskärbräda består av massor med smala bamburibbor eller
bitar som är ihoplimmade. Kanske ska bambubrädorna få samsas med glas och laminat under kategorin uppläggnings- och serveringsfat.
Vad återstår då? Ja, trä förstås. Skärbrädor av ek, bok, valnöt, körsbär, al, lönn, björk, al och ask funkar fint. En sådan träskärbräda kan antingen vara gjord av liggande trä, som en vanlig planka alltså, eller också av ändträ. Fördelen med liggande trä är att det är billigt. Nackdelen är att det ofta vill slå sig och börja vicka, vilket är väldigt irriterande! En annan nackdel är att träfibrerna ruggas upp av kniven vilket gör att brädan så småningom blir tufsig. Man kan visserligen hyvla av den lite då, men alla har inte tillgång till hyvlar.
En skärbräda av ändträ består av mindre bitar som limmats ihop så att träets fibrer inte ligger längs med brädan utan på tvärs. När kniven skär så går den in lite mellan fibrerna, som sedan går ihop igen utan att skadas. Att de olika bitarna limmats ihop gör att brädan inte slår sig. Bitarna är också större än i bambuskärbrädan vilket gör att andelen lim blir mindre. Nackdelen med ändträ-skärbrädan är att den är dyr, eftersom den kräver en större arbetsinsats. Å andra sidan har du en skärbräda som, rätt skött, kan följa dig genom livet.
Och hur sköter man en skärbräda av trä? Viktigast är 1. att komma ihåg att aldrig låta den stå blött. Ingen blötläggning, och undvik att ställa den att torka på diskbänken eftersom det ofta samlas fukt under brädan som sugs upp i träet vilket leder till att den så småningom spricker. Och så punkt 2. vilket är inoljning. En ny bräda ska oljas in rejält innan den börjar användas. Båda sidorna, och så kanterna. Stryk på i flera omgångar tills träet inte suger upp mer. Paraffinolja eller linolja är vad som rekommenderas, och olivolja går också bra. Andra matoljor bör undvikas eftersom de härsknar. Smält gärna ner lite bivax i oljan så blir det ännu bättre!
När ytan börjar kännas torr bättrar du på med lite mer olja.
Internet svämmar över av annonser från Wish och det verkar som att väldigt många handlar där. Extremt billiga kläder (man blir fundersam redan där) och ett enormt utbud.
Det hade inte ens fallit mig in att beställa kläder från Wish innan jag blev påhoppad från alla håll med denna annons. Jag hade nämligen klickat upp den en gång och det lät de mig inte glömma….Riktigt fin, tyckte jag, som aldrig brukar hitta några kläder som jag tycker om. Lite klockform med vidd över höfterna, till och med en ficka! Snygg lejongul färg också. REA stod det, under hundringen.
Jag slog till. Inget hemmansköp direkt.
När paketet dök upp och jag öppnade och vecklade ut plagget blev jag lite skeptisk. Är detta verkligen samma klänning som i annonsen?Hmmm …. sneda sömmar, fickan placerad på magen och inte såg det ut att vara så värst mycket schvung i nederdelen precis. Jag hade beställt storleken medium som är min vanliga storlek men allvarligt talat så tror jag inte att det hade hjälpt även om jag tagit extra large.
Jag reklamerade plagget och fakturan makulerades. Tror knappast att jag beställer fler gånger från Wish. Undrar just vilka som sitter och syr och vad de får betalt.
Idag har jag ägnat mig åt att sälja egentillverkade produkter – vantar, mössor, sockar, tygkassar och disktrasor – på vår stora lilla adventsmarknad i Fiskarmuseet intill Gamla Salteriet i Obbola. Stora därför att publiken strömmade till i väldiga mängder. Lilla därför att lokalen är rätt begränsad i storlek men har hög mysfaktor med sina fiskenät, strömmingstunnor och nytillskottet isekan. Isekan fick dagen till ära agera staffli för Jens Ögrens illustrationer och konst! Jag missade tyvärr att ta bild av hans tavlor men titta gärna på hans Facebook som jag länkat till.
Dagen var solig och vindstilla och folk vandrade mellan alla de evenemang som ägde rum i Obbola denna dag.
Bilderna är medvetet tagna innan folkrusningen, jag vet hur det är när man bara fångar en massa ryggar … 😉
Det första som mötte en när man kravlat sig uppför den branta trappan var tomten Håkan Olofsson och hans ren Rudolf.
Bo Pettersson och Andrea Rimpi Willman delade bord och visade upp knivar (eller ska man kalla dem konstverk?), kassar och mössor med lite ovanliga motiv. Själv föll jag för en mössa med Star Wars-tryck.
Nina Tegenfeldt hade med sig fina inredningsdetaljer, allt från gammeldags julbonader av papper och julgrupper till linne-badlakan, borstar och kuddar.
Gun Olofsson och Peter Andersson presenterade fina silversmycken och fågeltavlor.
Lena Nabb och Isabelle hade bullat upp med inte bara de traditionella rullrånen utan också andra godsaker. Dessutom stickade sockar och handledsvärmare.
Camilla Sundström, som lyckades med konststycket att inte fastna på bild, hade med sig torkad svamp av olika sorter, och även frysta gula kantareller från fjällregionen – där blev det också shopping för min del. Karl Johan, trattisar, sandsopp, kantareller, rimskivling… mums!
Hembygdsföreningen huserade på en av de tre stora strömmingstunnorna i mitten av lokalen och sålde Obbola-brickor, Obbolakrönikan, Obbolakartan, vykort och väderkalendrar. ”Min” tunna befinner sig precis bakom stolpen och Gösta Sebbfolks Obbolakarta. Såklart lyckades mina produkter inte heller fastna på bild. Ett par av tygkassarna skymtar visserligen just till vänster om kartan. Det uppfällda locket på min kappsäck syns dock tydligt…. 🙁
Soffan vid trappan fick passande nog prydas av By Berndes kuddar, brickor och textilier.
Utanför entrén till Fiskarmuseet stod Eva-Lena Strömgren och Birgitta och sålde bland annat stickat, dockkläder och tygkassar. Julia Nyberg sålde tunnbröd. Ethel Rubensson sålde sin bror Ivans snickeriprodukter.
Fiskbutiken hade som sig bör öppet denna dag. Stina och Lovisa hade fullt sjå och detsamma kan nog gälla Nisse som stod i serveringstältet och langade laxburgare. Det bjöds dessutom på glögg och pepparkakor.
Adventsmarknaden är en av årets höjdpunkter tycker jag! Ser redan fram emot nästa år!
Jag tipsar om Handelsgårdens nya tävling som går ut på att dels identifiera en sorts bönor, dels gissa hur många bönor som finns i burken! Läs mer HÄR!
Spektaklet Black Friday, som uppmuntrar till ofta onödig konsumtion, har ändå fått något gott med sig.
Dels har vi sett initiativet White Monday som skapades som en motpol till Black Friday. Den infaller måndagen före Black Friday. White Monday innebär rabatter och erbjudanden, men på återbruk och tjänster som lagning och reparationer.
Dels Giving Tuesday den 28 november, som fokuserar på att dela med sig och skänka bort. Ett exempel är VI-skogen, dit du kan skänka pengar som används till att plantera träd.
Under november månad ställer jag ut lite saker i glasskåpet i Obbola Bibliotek. Så roligt att bli tillfrågad – klart man vill ställa ut!Gå gärna dit och titta. Jag har tagit dit både stickat, ett par kassar, lite foto och så knorpar förstås. Biblioteket sköter ingen försäljning, men alla alster är till salu. Kontakta mig vid intresse.
Under min dimmiga morgonpromenad blev jag också åskådare till Nisses och Olles (Gamla Salteriet) fiskafänge. Nu är det höstsik som gäller, och även rommen är eftertraktad. Siken säljs dels färsk och hel, dels som filéer men också rökt och i inläggningar som exempelvis den delikata Enbärssiken. Läs om fiskeåret här!
Här susar de iväg i motorbåten för att vittja näten.
Undrar om det blir nåt?
Fåglarna undrar visst om det ska bli nåt över till dem.
Sådärja, tillbaka in i viken.
Olle har uppenbarligen lagt till vid bryggor förut.
Då är det bara att börja lasta av.
Fisken ska ösas upp i de gröna lådorna.
En efter en fylls med nyfångad sik.
Det är härligt att fiskeläget lever. Allt fler av bodarna rustas upp. Inte bara för fiske – i somras hade vi både loppisbod och antikbod här.
Snart klart! Men sen ska förstås fisken tas omhand. Vilken lyx för oss i Obbola med omnejd att ha tillgång till färsk fisk på detta vis. ♥
Solen lyste klart och fint när jag vaknade och jag greppade kameran och gav mig ut för att äntligen få till den bild som ännu saknas i en bildserie jag håller på att jobba med. Men knappt hann jag ner till stranden förrän dimman rullade in. Det är bara att gilla läget, och dimma gör sig bra på bild, så det blev dimmiga bilder i stället. Klicka gärna på bilderna för att se dem i större storlek.
En nattlampa kan vara användbar lite varstans. I hallen så att man hittar till toan. I barnens rum. I sovrummet. I trappan. Nattlampan sprider ett svagt sken som ger ledljus och skapar ett dekorativt mönster i taket som dessutom kan gunga lite rogivande om luften cirkulerar.
Nattlampan består av en uppspänd virkad duk som belyses av en liten uppåtriktad lampa som hänger undertill. Den hängs upp i taket men inte högre upp än att man når att vrida av och på den lilla ljuskällan.
Nattlampan tillverkas i enstaka exemplar och kan inhandlas direkt av mig eller på Handelsgården i Sagagallerian!
Vårt magra lilla trädgårdsland bakom huset har aldrig lyckats frambringa några skördar värda namnet. Att orsaken är dålig jordkvalitet och brist på gödsel har jag varit fullt på det klara med, och jag har väl gjort några halvhjärtade försök att förbättra den genom kompost, hästbajs och Algomin.
Att mossa och fräken stortrivts tydde på lågt ph, men aldrig hade jag kunnat ana att en massiv dos kalksalpeter skulle göra sån skillnad. Jag hittade en påse i svärföräldrarnas friggebod och tänkte att den här kan väl vara bra att ha. Pulvret hade bildat en stenhård klump som jag la i en hink med vatten tills den hade lösts upp, och denna koncentrerade lösning skvätte jag ut över landet i våras.
Sen byggde vi ihop två odlingsramar av spillvirke. Jag grävde ur lite gammal jord, la ett lager kompost i botten och fyllde på med köpes-jord och köpes-gödsel ur plastsäckar. I ramarna satte jag ut mina förgrodda plantor squash, rucolasallad och mangold. Resten av landet fick bli potatisland plus en liten sockerärtshörna, och så jordgubbarna förstås.Jag hade odlingsväv över squashplantorna ända tills de började blomma. Rucolan fick ha väven över sig endast på nätterna när den väl tagit sig. I bakgrunden syns den lilla ärtodlingen, väl inhägnad med kycklingnät för att inte rådjuren ska smaska i sig den.I slutet av juli började squasharna växa till sig. Vi har skördat exemplar som var lika långa som en underarm och i grovlek som en brödlimpa. Likväl fasta och fina. Och hur många som helst. Jag tror att vi ätit squash varenda dag under augusti. Det är en otroligt tacksam grönsak, går att tillreda på så oändligt många olika sätt.
Nu i slutet av augusti skördar vi ännu squash för fullt. De blommar fortfarande men växer inte lika snabbt längre. Rucolan hade vi kunnat hålla hela kvarteret med, men nu börjar den vara lite förvuxen även om den skjuter nya blad så fort man klipper ner den. Mangolden blev lite av en flopp tyvärr. Först hann rådjuren ta sig några rejäla tuggor (de ratade rucolan dock), sen mumsade sniglarna i sig resten.
I bakgrunden syns potatisblasten som vuxit till oanade höjder. Ska bli spännande att se om det är bara blast eller om det döljer sig några pärer i jorden. Jordgubbarna blev nämligen bara blast i år, knappt några bär alls. Kalksalpetern var tydligen inte deras cup of tea.
Både mossa och fräken försvann nästan helt, vilket vi är glada för.
Nu när alla lupiner blommat ut och fröställningarna står kvarkan man ju passa på att klippa bort dem och bära undan dem så att de inte sprider sig ytterligare. För visst är lupiner vackramen våra andra dikesväxter är också vackra. Tyvärr kväver lupinerna andra växter både genom sin storlek och genom att de kvävegödslar jorden vilket gör att växter som vill ha mager jord inte längre trivs. LÄS MER.Från det ena till det andra……. Tänk om rallarrosen/almöken/mjölkörten var en sällsynt trädgårdsväxt. Vad alla skulle tycka att den var ståtlig då!
Nu ska jag vara lite filosofisk. För några år sedan satt jag och min kollega och diskuterade begreppet snäll. Jag hade funderat lite över detta – jag tyckte det var intressant att det hade skett en slags förskjutning av värdeladdningen av ordet. Att vara snäll borde ju vara något positivt. Men för många verkade det snarare synonymt med menlös, ja-sägare, mjäkig, eftergiven, självuppoffrande och tandlös. ”Ja, hen är ju snäll i alla fall….” kunde man säga om någon som det tydligen inte fanns så mycket annat gott att säga.
Just när jag allvarligt övervägde att skriva åtminstone nån slags inlägg med en analys av snällhet, så kom Stefan Einhorn ut med sin bok Konsten att vara snäll. Jaha, då var liksom den idén förbrukad.
Men det som gnagde mig var, att jag tyckte att Einhorn la fokus fel. Med reservation för vantolkning och subjektiv selektion vid läsningen av boken så uppfattade jag att hans poäng var, att man ska vara snäll därför att man tjänar på det själv. Man ska alltså räkna med att få tillbaka det satsade.
Detta inger mig ett visst obehag. Är det så man ska tänka? Innebär det i sin förlängning att jag bör kalkylera med risk/chans på återbäring av satsad snällhet?
Men om vi först skulle fundera på vad det egentligen betyder, att vara snäll? Generös? Ja, i viss mån, om vi menar kärleksfull, tolerant och omfamnande. Inte nödvändigtvis snäll för att man ger bort en massa presenter! God? Att vilja väl? Att göra det rätta? Att vara respektfull, omtänksam och vidsynt? Nånting åt det hållet. För mig har snällhet inget att göra med eftergivenhet.
Så varför ska man då vara snäll, om det inte i första hand är, för att man tjänar på det själv? Jo, därför att snällhet är självgenererande. Visserligen tjänar du också på det i längden, men det är inte det primära. Det finns många klyschiga uttryck som det ligger sanning i. ”Älska mig mest när jag förtjänar det minst”, ”Le, och hela välden ler mot dig” och i den stilen. Och det är ungefär det som det handlar om. Din snällhet påverkar inte bara dig själv och ditt förhållningssätt till omvärlden. Den påverkar även omvärlden direkt. Att bemötas av snällhet genererar snällhet hos mottagaren. Som ringar på vattnet… Eller karma, kanske? Man räddar världen lite grann?
Det var den liksom mer universella aspekten jag inte hittade i Einhorns bok vilket gjorde att jag tyckte att det fattades något. Jag ber om ursäkt om jag missförstått, men stödjer mig även på en recension av boken (minns ej av vem) som hade tolkat den som jag.
Jag följer upp temat återbruk med en liten reflexion över mitt eget förhållningssätt till just detta.
Återvinning har ju två aspekter, dels hur jag själv förfar med det överblivna material som man kan kalla sopor. Dels mitt agerande när jag ska införskaffa något nytt.
När det gäller sopor måste jag börja med att konstatera att det är häpnadsväckande vilka mängder återvinnings-bart en familj kan producera. Punkt nummer ett måste därför vara, att ordna sin egen sortering där hemma på ett rationellt sätt. Vanligen sparar man i behållare under diskbänken – plast, kartong, papper, glas, metall, kompost och så vanliga sopor, dvs brännbart. Fort blir det fullt! Vi har lyckligtvis en källare och i trappen ner kan vi hänga upp stora kassar typ IKEA och på det viset få undan rubbet. Sen krävs det bil för att frakta allt till återvinnings-containrarna. Hur gör dom som inte har bil och/eller är halta och lytta? Slänger allt i soptunnan? Det känns i alla fall positivt att vi inte fyller vår soptunna ens på en månad.
När det gäller nyanskaffning så är jag nog lite udda. Det enda som jag absolut köper nytt är mat och sånt till kök och bad som tvål och toapapper (alternativet är inte så lockande!), underkläder, skor (ibland) och elektronik…..
Det skulle aldrig falla mig in att köpa nya möbler. Dels gillar jag dem vi har, de är valda med omsorg (arvegods, second-hand). Dels så hittar man alldeles utmärkta möbler via Blocket och retur-butiker till bra priser.
Kläder inser jag också att jag allt mer övergått till att handla secondhand. Jag har visserligen aldrig varit speciellt mycket för att shoppa kläder utan, precis som med möblerna, gillar dem jag har och använder dem tills de faller isär. Faktiskt så behöver man inte så mycket kläder, de tar bara en massa plats i garderoben.
Att köpa en ny bil är också något som jag aldrig gjort och aldrig kommer att göra. Det måste väl ändå vara det effektivaste sättet att slänga pengar i sjön bildligt talat! En några år äldre bil (kanske inte som den på bilden dock, även om den är jättefin) fungerar lika bra, är extremt mycket billigare och är dessutom miljövänligare genom att den redan finns så att säga. Nyproduktion är mest kostsamt ur alla aspekter!
Elektronik däremot vill jag inte köpa begagnat. Trots att kameror, datorer och telefoner är så dyra har de en relativt kort livslängd och man vet heller inte hur varsamt de behandlats av förre ägaren.
Extra roligt tycker jag att det är, att jag nu mer och mer börjat återbruka i mitt hantverk. Visserligen har jag även tidigare använt virkgarn och liknande som jag köpt på Röda Korset när jag virkat väskor och annat smått. Men att som nu kunna återanvända de fantastiska handarbetsprodukter som våra mödrar och far- och mormödrar lagt ner tid, möda och kärlek på, det är stort.
Jag pratar förstås om de virkade dukar av sytrådstunt bomullsgarn som de flesta av oss i min generation har liggande i nån låda. Jag lägger gärna en sån duk på kakfatet, men jag behöver inte femtio stycken…. Så nu blir det tavlor, en variant av drömfångare och nattlampor!
De kassar som jag suttit och sytt som en besatt de senaste dagarna är också ett remake-projekt. Fina löpare i cottonlin eller ripsväv är alldeles perfekta att förvandla till rejäla kassar och väskor. Smart va!
Plötsligt får jag en ingivelse att jag ska sy kassar av bords-tabletter och löpare som jag hittar billigt på SecondHand. Och oj, vad jag har sytt! För det första så är det jätteskojigt och för det andra så blir de riktigt fina, om jag får säja det själv.
Det blir bäst om man väljer lite stadiga material som till exempel löpare av ripsväv.
Löpare i tuskaft blir lätt lite sladdriga, men jag har sytt av såna också, då blir väskan lite mer säckig och påsliknande.
Väskan här till höger är en sådan. Axelremmen är ett nyckelband!
Ofta räcker tyget i löparen även till handtag. Jag har sytt bottnar på de flesta kassarna, enklaste varianten då man bara syr snett över hörnen nedtill.
Sen kan man variera med att sy på en ytterficka, eller en innerficka. Eller sy fast en enkel tygbörs med dragkedja eller kardborre inne i kassen.
Den svarta kassen är sydd av ett lite sladdrigt syntetmaterial, men det kan också funka bra.
Sen kan man förstås lägga tyget på andra ledden och göra ett datorfodral till laptopen!
Mina väskor och kassar finns att köpa direkt av mig, via min webbutik och på Handelsgården.
”Första gången lupiner noterades vilda i Sverige var 1870 då de hade spridit sig från en trädgård. Växten Lupinus polyphyllus togs ursprungligen hit från västra Nordamerika av den kände växtsamlaren David Douglas, och är tack vare sin ståtliga blomställning en omtyckt prydnadsväxt.”
Jag citerar Länsstyrelsen i Dalarna som i den fortsatta texten redogör för hur man bekämpar spridningen av lupiner i naturen. Denna spridning går nu i racerfart och som privatperson kan du hjälpa till genom att åtminstone inte plantera fler lupiner! Det är inte otroligt att det kommer att bli helt förbjudet att odla lupiner.
Man vet inte riktigt varför spridningen ökat så våldsamt, men det kan möjligen bero på klimatförändringar. Lupiner har ju trots allt funnits i landet i mer än 150 år, och dykt upp lite här och var i naturen ända sedan dess. Men det är inte förrän de senaste 5-10 åren som bestånden ökat explosionsartat.Varför vill man då förhindra spridningen av denna vackra och pampiga växt?
Jo, av flera skäl. Det övergripande skälet är att lupinerna räknas som en invasiv art som på sikt tränger ut de flesta andra ängsväxter som prästkragar, blåklockor, bräken och orkidéer. Ytor som just magra vägkanter betraktas sällan som speciellt värdefulla men där finns en otrolig artrikedom. Lupinerna är kvävefixerande liksom andra ärtväxter. På sikt förändras därför näringsinnehållet i jorden vilket påverkar övrig växtlighet. Dessutom är lupinen storväxt och brer ut sig med sina stora blad. De små ängsväxterna skuggas och tynar bort. Att ängsväxterna försvinner påverkar i sin tur insekterna, som får svårt att hitta de växter de är anpassade för.
Lupinerna är emellertid inte alldeles enkla att begränsa. Själv har jag med viss framgång åtminstone begränsat lupinerna kring vårt hus genom att dels ta bort alla fröställningar och bära bort dem till en särskild plats, dels rycka bort alla nya blad som jag får syn på. Hur stoppa spridningen?
Plast är ju egentligen ett fantastiskt material. Billigt att framställa, hållbart, lätt, formbart, ibland nästan vackert. Men precis som med mycket annat här i världen så visar det sig allt eftersom att det finns en hel del nackdelar också.
Nu börjar alltfler inse att detta är ett problem, och lyckligtvis hakar producenterna på, så att det faktiskt finns alternativ för oss konsumenter. Här kommer några tips:
Förvaring av mat
Det finns fina glaslådor med lock att köpa. Om locket är av plast gör det inte så mycket, eftersom det inte kommer i kontakt med maten. Annars går det ju jättebra att diska upp en glasburk som det varit marmelad eller inlagda gurkor i!
Rostfria matlådor har funnits länge, dags att leta fram dem igen!
Plastfolie är en väldigt praktisk produkt, som känns svår att ersätta. Men nu finns det bivaxdukar att köpa, och såna är dessutom lätta att göra själv.
Köksredskap
Rostfritt är ett bra alternativ till plast i bunkar, durkslag, skålar, stekspadar, hinkar och liknande. Tycker man att rostfritt är dyrt så finns stora möjligheter (än så länge i alla fall) att hitta sånt på secondhand. Och handlar man secondhand kan man känna sig ännu duktigare 😉
Vattenkokare ska ha rostfri insida. Ingen plast bör komma i kontakt med det heta vattnet.
Kläder
Ännu är det väl mest fleecen som hamnat under luppen, vad jag vet. Orsaken är just att materialet släpper ifrån sig mikroplatser när det tvättas, partiklar som smiter förbi alla filter i reningsverken och hamnar i sjöar och vattendrag.
Naturfibrer vill man gärna tro är bäst i alla sammanhang men tyvärr är traditionell bomullsproduktion inte så miljövänlig. Läs mer här! Viskoser kan vara extremt energikrävande att framställa.
Men nog känns det lite märkligt att klä sig i kläder av plastmaterial. Här finns nog mycket att ta reda på och fundera på.
Förpackningar
Det är helt otroligt vilka mängder med förpackningar man släpar hem och som sedan ska återbördas till återvinnings-containrarna. I vår fyrapersonersfamilj åker vi ca en gång i veckan med två fulla jättekassar från IKEA, en full med plast och en med kartong. Därtill en mindre kasse med metall. Och varje månad en plastback full med glas och en jättekasse med papper. Hade vi dagstidning så blev det förstås ännu oftare.
Jag har hört att vissa butiker erbjuder möjligheten att lämna förpackningar redan vid inköpet. Som en tandkrämstub – den behöver inte fraktas hem i en liten kartong. Havregryn däremot vill man ju helst ha kvar i sin påse eller låda.
Frukt och grönt köper vi oftast på lös vikt och då kan man passa på att skaffa sig egna tunna lätta påsar att stoppa tomater, äpplen, apelsiner, avocados, bananer, päron, paprika och squash i. Såna påsar finns redan att köpa, men är ju också lätta att sy själv eller virka i form av små tunna nätkassar.
Att ta med sig en väska och ett gäng tygkassar när man ska åka och handla, det är en vanesak. Då slipper man köpa kassar i affären. Kassar till soporna får man nog tillräckligt av ändå, om inte kan man köpa en rulle med påsar av den sort som bryts ganska snabbt.
Alltså
Tyvärr är det så att många av problemen med plasten beror på att vi människor inte uppför oss vettigt. Till exempel har ju inte all plast ute i naturen och i haven hamnat där av sig själv. Andra problem hänger mera ihop med plastens egenskaper, till exempel att fleece luddar av sig och släpper ut miljoner med mikroskopiska plastpartiklar som lagras i djur och växter och slutligen även i oss själva med delvis okända effekter som följd. Eller att plastbyttor kan ge ifrån sig giftiga ämnen om man lägger varm mat i dem och att hela systemet med engångsprodukter är ett resursslöseri.
Här kommer länkar till två företag som erbjuder alternativ till plast i hushållet.
På grund av aftonens svaga ljus blev bilderna inte direkt förstklassiga men jag tycker att de har en viss charm likafullt. ”Vår” skrattmås satt som vanligt ute på stenpiren och filosoferade när en frände dök upp. Ett intensivt samtal ägde rum under några minuter tills en av dem flög vidare.
Visst är de eleganta?
Detta bildspel kräver JavaScript.
Manage Cookie Consent
Vi använder cookies för att sajten ska fungera bra
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.