”Första gången lupiner noterades vilda i Sverige var 1870 då de hade spridit sig från en trädgård. Växten Lupinus polyphyllus togs ursprungligen hit från västra Nordamerika av den kände växtsamlaren David Douglas, och är tack vare sin ståtliga blomställning en omtyckt prydnadsväxt.”

Jag citerar Länsstyrelsen i Dalarna som i den fortsatta texten redogör för hur man bekämpar spridningen av lupiner i naturen. Denna spridning går nu i racerfart och som privatperson kan du hjälpa till genom att åtminstone inte plantera fler lupiner! Det är inte otroligt att det kommer att bli helt förbjudet att odla lupiner.

Man vet inte riktigt varför spridningen ökat så våldsamt, men det kan möjligen bero på klimatförändringar. Lupiner har ju trots allt funnits i landet i mer än 150 år, och dykt upp lite här och var i naturen ända sedan dess. Men det är inte förrän de senaste 5-10 åren som bestånden ökat explosionsartat.Varför vill man då förhindra spridningen av denna vackra och pampiga växt?

Jo, av flera skäl. Det övergripande skälet är att lupinerna räknas som en invasiv art som på sikt tränger ut de flesta andra ängsväxter som prästkragar, blåklockor, bräken och orkidéer.  Ytor som just magra vägkanter betraktas sällan som speciellt värdefulla men där finns en otrolig artrikedom. Lupinerna är kvävefixerande liksom andra ärtväxter. På sikt förändras därför näringsinnehållet i jorden vilket påverkar övrig växtlighet. Dessutom är lupinen storväxt och brer ut sig med sina stora blad. De små ängsväxterna skuggas och tynar bort. Att ängsväxterna försvinner påverkar i sin tur insekterna, som får svårt att hitta de växter de är anpassade för.

Lupinerna är emellertid inte alldeles enkla att begränsa. Själv har jag med viss framgång åtminstone begränsat lupinerna kring vårt hus genom att dels ta bort alla fröställningar och bära bort dem till en särskild plats, dels rycka bort alla nya blad som jag får syn på.
Hur stoppa spridningen?

SLU:s rapport om invasiva arter

Naturvårdsverkets info om främmande arter