Vårt magra lilla trädgårdsland bakom huset har aldrig lyckats frambringa några skördar värda namnet. Att orsaken är dålig jordkvalitet och brist på gödsel har jag varit fullt på det klara med, och jag har väl gjort några halvhjärtade försök att förbättra den genom kompost, hästbajs och Algomin.

Att mossa och fräken stortrivts tydde på lågt ph, men aldrig hade jag kunnat ana att en massiv dos kalksalpeter skulle göra sån skillnad. Jag hittade en påse  i svärföräldrarnas friggebod och tänkte att den här kan väl vara bra att ha. Pulvret hade bildat en stenhård klump som jag la i en hink med vatten tills den hade lösts upp, och denna koncentrerade lösning skvätte jag ut över landet i våras.

Sen byggde vi ihop två odlingsramar av spillvirke. Jag grävde ur lite gammal jord, la ett lager kompost i botten och fyllde på med köpes-jord och köpes-gödsel ur plastsäckar. I ramarna satte jag ut mina förgrodda plantor squash, rucolasallad och mangold. Resten av landet fick bli potatisland plus en liten sockerärtshörna, och så jordgubbarna förstås.Jag hade odlingsväv över squashplantorna ända tills de började blomma. Rucolan fick ha väven över sig endast på nätterna när den väl tagit sig. I bakgrunden syns den lilla ärtodlingen, väl inhägnad med kycklingnät för att inte rådjuren ska smaska i sig den.I slutet av juli började squasharna växa till sig. Vi har skördat exemplar som var lika långa  som en underarm och i grovlek som en  brödlimpa. Likväl fasta och fina. Och hur många som helst. Jag tror att vi ätit squash varenda dag under augusti. Det är en otroligt tacksam grönsak, går att tillreda på så oändligt många olika sätt.

Nu i slutet av augusti skördar vi ännu squash för fullt. De blommar fortfarande men växer inte lika snabbt längre. Rucolan hade vi kunnat hålla hela kvarteret med, men nu börjar den vara lite förvuxen även om den skjuter nya blad så fort man klipper ner den. Mangolden blev lite av en flopp tyvärr. Först hann rådjuren ta sig några rejäla tuggor (de ratade rucolan dock), sen mumsade sniglarna i sig resten.

I bakgrunden syns potatisblasten som vuxit till oanade höjder. Ska bli spännande att se om det är bara blast eller om det döljer sig några pärer i jorden. Jordgubbarna blev nämligen bara blast i år, knappt några bär alls. Kalksalpetern var tydligen inte deras cup of tea.

Både mossa och fräken försvann nästan helt, vilket vi är glada för.