Vi bor som bekant i närheten av Umeå, staden som Vill Mer.
På dagens promenad hittade jag ett antal växter som verkade vara inne på samma linje. Växter som Vill Mer.
Kategoriarkiv: Naturen
Annandagspromenad
Solens upp- och nedgång
Efter flera mulna dagar känns det bra med en skymt av solen, även om den inte håller sig ovan horisonten särskilt länge.
Undrar om de horisontella strecken är spåren efter hemvändande tomteflyg? De lär ju passera här högt över oss mellan England och Rovaniemi.
I uthamnen ligger en SCA-båt och lastar. ”Munksund” är det visst. Ingen julledighet där inte.
Ljuva milda pastelliga nyanser har molnen och himlen där ute till havs. Och vindkraftverken snurrar på. Nu är de bara två.
Längre in i Bredvik har vinterbadarna gjort i ordning sin vak, skyddad av monoliter av is.
Inte ser det så värst inbjudande ut tycker jag, men så är jag en riktig badkruka också.
Vill man hellre vistas på isen än under den så har några andra entusiaster ordnat med en skridskobana! Målbur till och med. Kul! Och bedårande vackert är det. Solnedgången färgar himlen i oändliga variationer.
Men inte ser man röken av Nisse och Stina….. en välförtjänt semester önskar vi dem!
Dimma
Lite retsamt när dimman sveper in, och man vet att det ”egentligen” är strålande vackert väder. Men dimma har sin tjusning också.
Lägesrapport från promenadstråket
De senaste dagarna har jag tagit mig samman och gått ut på kvällspromenader. Lite nytt har jag att rapportera! Inga skogsbränder tack och lov men några andra smärre förändringar. Vissa relaterade till årstidsväxlingar, andra till byggnationer.
Denna ganska intetsägande bild visar på naturens växtkraft! Det mörkare gröna partiet i mitten var för bara någon månad sedan öppen jord, där traktorer och grävskopor ägnat sig åt att laga trasiga vattenledningar. Nu är jorden helt övervuxen av frodiga mållor. De är faktiskt ätliga, näringsrika och till och med goda! Ta bladen och blanda i salladen. Svinmållan var ursprungligen en trädgårdsväxt som odlades i klosterträdgårdarna men som nu är vida spridd.
Glada hojtanden hördes genom häcken och titta vem som satt där bakom och gonade sig i solen om inte John och Annika Kelly.
Här byggs det för fullt. Det ser väl inte så där jätteinbjudande ut men det blir säkert fint med tiden. Seniorboende, tror jag. De nya husen kräver vatten och avlopp och det har medfört avstängningar och omdirigeringar av trafiken under byggtiden. Fortfarande är det lite burkigt vid Handelsträdgården och nedfarten till segelbåtshamnen.
PS. Angående vägen ner till segel vill jag påminna om att man inte får parkera längs vägen, den är för smal för det. Nisse och Stina som bor vid vägs ände vill gärna kunna ta sig till och från hemmet. Så vill vi ha Salteriet igång är det nog bäst att vi lämnar fri passage!
Ståtliga riddarsporrar vid Byvikens Handelsträdgård lyste i kvällssolen.
I samband med grävandet och byggandet så avverkades en del träd. Stammar är väldigt vackra tycker jag.
Kommer man från stan-hållet och letar efter Gamla Salteriets fiskaffär eller Kellys Antik&Auktion så är det denna vy man ska spana efter. Här svänger du ner vänster och parkerar på anvisad plats.
Fortsätter man att följa stranden in mot viken så finns mycket att se på. Gräset med sina mogna vippor mot det blå vattnet är fint.
Och kråkan som hittade smått och gott bland stenarna var också rolig att se på.
Sen blev det nåt svalkande ute på altanen. Tänk, inga mygg! Desto fler getingar dock.
På jakt efter våren
Det känns ju lite som att man dignar under snömassorna, men tro det eller ej, vissa vårtecken kan skönjas!!
Jag gav mig ut på jakt efter våren och hittade en hel del bevis på att någonting är på gång! Att det har varit Vårdagjämning är uppiggande dessutom, och sommartiden som tycks vara ett hatobjekt nuförtiden, den piggar också upp tycker jag.
Till och med i ovanstående bild kan man med lite god vilja se vårtecken. Notera snön på taket som skjutsat ner en bit, och istapparna som hänger i kanten. Den osunt nedsmutsade plogkanten, som delvis täckts av ren fin nysnö, har karaktäristiska urgröpningar som tyder på att solen värmer.
Bilden ovan borde ha ett ljudklipp, för här porlar det! Inte många gatubrunnar har tinat fram men jag hittade ett par stycken.
Här skulle det också vara trevligt med ett ljudklipp. Pilfinkarna var alldeles till sig av fröjd över de delikatesser som gömts i snö men kommit fram i tö.
Och så det ultimata vårtecknet. Salteriet har öppnat!
Än dröjer det kanske lite innan man väljer att sätta sig på bryggan, men nog värmer solen redan.
Väldigt dekorativt med istappar mot falurött, tycker jag.
En annan sorts istapp… inte lika dekorativt kanske men ett tydligt bevis på att det tinar.
Otroligt nog ligger knopparna i startgroparna redan sen i höstas. Tänk att de klarar minus 30º!
Det var dagens spaning efter våren! Nu ser jag också att grönsiskorna kommit till vårt fågelbord! Det händer nytt hela tiden, man hänger knappt med. Glad Påsk, förresten!
Trendiga jag gör istulpaner
Alla med minsta sinne för vad som rör sig i tiden ägnar sig nu åt att frysa in sina nästan utblommade tulpaner i hinkar med vatten. Det är dock inte Ernst som ligger bakom denna idé vad jag vet, utan Berit Adolfsson från Kristinehamn.
Det kyliga vädret under februari har förstås underlättat saken, och jag var själv inte sen att haka på, trendkänslig som jag är (ironi).
Jag vill utifrån min ringa erfarenhet ge några goda råd. Gör inte som jag och kör ner hela buketten med femton halvvissna tulpaner uppochner i hinken. Då blir slutresultatet nämligen en obestämbar massa, mera liksom kompostliknande. Se bild nedan.
Ta i stället ett färre antal blommor, gärna av olika färger. Se därefter till att blommorna inte bottnar så att säga. Det blir snyggast om det blir ett lager is mellan botten och blommorna. Man kanske rent av ska frysa in lite vatten i hinken först? Försök sedan att arrangera blommorna lite åtskilda från varandra och intill sidorna på hinken, så att de syns väl utifrån. Detta är svårt, eftersom vattnet gör att blommorna vill flyta. Nåt slags galler överst vore kanske bra, så att man kan fixera dem lite. Att lämna ett hålrum, som man verkar ha gjort på den översta bilden från Sköna hem, är också en idé. Då kan man ha ett ljus inne i isen.
Räkna också med att det tar lite tid innan hela hinken är genomfrusen. Om man ruskar lite på den så kan man se om bladen gungar till där inne. Jag hade min hink ute i två dygn i ca 10-12º kyla.
Lycka till med dina istulpaner!
Jag ser allt i ett annat ljus
Efter evigheter av gråväder fick vi äntligen se solen. Och tänk vad annorlunda det blir när man ser saker i ett nytt ljus!
Man kan nästan tro att det är blommande japanska körsbärsträd, dessa rimfrostiga rönnkvistar.
Tallarna är inte så pjåkiga heller. Klicka gärna upp bilderna så blir kvaliteten bättre.
Det är tydligt att Obbolaborna passar på att njuta av vädret.
Nästa vindstilla. Vinterröken från fabriken stiger rakt upp.
Rätt idylliskt. ♥
En studie i pastell
Det har som bekant snöat en hel del. Härligt är att snön fortfarande är vit och fin. Färgerna ute blir ganska begränsade, vilsamma för ögonen tycker jag. Vitt, grått, svart, blekblått. Den så kallade vinterväggen var alldeles blå idag.
Isvaksbadarna håller uppe en vak. Stora isblock ligger travade runt om. Isen är också blåaktig.
Hemvägen var lite mindre blå!
Dagens färg – blått
Dagens promenad kändes lite overklig. Fanns det alltså en blå himmel där bakom någonstans i alla fall?
Lika märklig var känslan av vårvinter så här i januari.
Som bekant så är jag fascinerad av moln. Det behöver visserligen inte vara tjusiga solnedgångar men ibland blir det en lyckad kombination.
Vyer jag aldrig tröttnar på
Alla väder har sin tjusning, och ingen dag är den andra lik. Väder, temperatur, ljus förändras och varierar timme för timme. Jag vet inte hur många bilder jag under åren tagit av samma motiv. Ändå blir bilderna aldrig likadana.
Ofta låter jag himlen dominera bilden.
Man kan knappt tro att det är samma plats.
Och här nedan ser vi en annan plats – samma men i olika framtoning.
Fiskebodar finns både öst och väst i Byviken
Slutligen de kära gamla vindkraftverken. Här med den mäktiga ”vinterväggen” i bakgrunden.
Ännu mera sikfiske
Bilder från Viken och Gamla Salteriet i Obbola. Klicka gärna upp bilderna så blir kvaliteten bättre.
En strålande vacker senhöstdag och fiskebåten kommer i hamn efter att ha vittjat näten. Undrar om dom har fått någon fisk idag?
Olle förtöjer. Och titta där! Ganska mycket sik! Nu vet dom vad dom gör i kväll.
Höstens sikfiske
Under min dimmiga morgonpromenad blev jag också åskådare till Nisses och Olles (Gamla Salteriet) fiskafänge. Nu är det höstsik som gäller, och även rommen är eftertraktad. Siken säljs dels färsk och hel, dels som filéer men också rökt och i inläggningar som exempelvis den delikata Enbärssiken. Läs om fiskeåret här!
Här susar de iväg i motorbåten för att vittja näten.
Undrar om det blir nåt?
Fåglarna undrar visst om det ska bli nåt över till dem.
Sådärja, tillbaka in i viken.
Olle har uppenbarligen lagt till vid bryggor förut.
Då är det bara att börja lasta av.
Fisken ska ösas upp i de gröna lådorna.
En efter en fylls med nyfångad sik.
Det är härligt att fiskeläget lever. Allt fler av bodarna rustas upp. Inte bara för fiske – i somras hade vi både loppisbod och antikbod här.
Snart klart! Men sen ska förstås fisken tas omhand. Vilken lyx för oss i Obbola med omnejd att ha tillgång till färsk fisk på detta vis. ♥
Dimmig höstmorgon
Solen lyste klart och fint när jag vaknade och jag greppade kameran och gav mig ut för att äntligen få till den bild som ännu saknas i en bildserie jag håller på att jobba med. Men knappt hann jag ner till stranden förrän dimman rullade in. Det är bara att gilla läget, och dimma gör sig bra på bild, så det blev dimmiga bilder i stället. Klicka gärna på bilderna för att se dem i större storlek.
Tänk vad lite gödsel kan göra
Vårt magra lilla trädgårdsland bakom huset har aldrig lyckats frambringa några skördar värda namnet. Att orsaken är dålig jordkvalitet och brist på gödsel har jag varit fullt på det klara med, och jag har väl gjort några halvhjärtade försök att förbättra den genom kompost, hästbajs och Algomin.
Att mossa och fräken stortrivts tydde på lågt ph, men aldrig hade jag kunnat ana att en massiv dos kalksalpeter skulle göra sån skillnad. Jag hittade en påse i svärföräldrarnas friggebod och tänkte att den här kan väl vara bra att ha. Pulvret hade bildat en stenhård klump som jag la i en hink med vatten tills den hade lösts upp, och denna koncentrerade lösning skvätte jag ut över landet i våras.
Sen byggde vi ihop två odlingsramar av spillvirke. Jag grävde ur lite gammal jord, la ett lager kompost i botten och fyllde på med köpes-jord och köpes-gödsel ur plastsäckar. I ramarna satte jag ut mina förgrodda plantor squash, rucolasallad och mangold. Resten av landet fick bli potatisland plus en liten sockerärtshörna, och så jordgubbarna förstås.
Jag hade odlingsväv över squashplantorna ända tills de började blomma. Rucolan fick ha väven över sig endast på nätterna när den väl tagit sig. I bakgrunden syns den lilla ärtodlingen, väl inhägnad med kycklingnät för att inte rådjuren ska smaska i sig den.
I slutet av juli började squasharna växa till sig. Vi har skördat exemplar som var lika långa som en underarm och i grovlek som en brödlimpa. Likväl fasta och fina. Och hur många som helst. Jag tror att vi ätit squash varenda dag under augusti. Det är en otroligt tacksam grönsak, går att tillreda på så oändligt många olika sätt.
Nu i slutet av augusti skördar vi ännu squash för fullt. De blommar fortfarande men växer inte lika snabbt längre. Rucolan hade vi kunnat hålla hela kvarteret med, men nu börjar den vara lite förvuxen även om den skjuter nya blad så fort man klipper ner den. Mangolden blev lite av en flopp tyvärr. Först hann rådjuren ta sig några rejäla tuggor (de ratade rucolan dock), sen mumsade sniglarna i sig resten.
I bakgrunden syns potatisblasten som vuxit till oanade höjder. Ska bli spännande att se om det är bara blast eller om det döljer sig några pärer i jorden. Jordgubbarna blev nämligen bara blast i år, knappt några bär alls. Kalksalpetern var tydligen inte deras cup of tea.
Både mossa och fräken försvann nästan helt, vilket vi är glada för.
En till vända om lupinerna
Nu när alla lupiner blommat ut och fröställningarna står kvar
kan man ju passa på att klippa bort dem och bära undan dem så att de inte sprider sig ytterligare. För visst är lupiner vackra
men våra andra dikesväxter är också vackra. Tyvärr kväver lupinerna andra växter både genom sin storlek och genom att de kvävegödslar jorden vilket gör att växter som vill ha mager jord inte längre trivs. LÄS MER.
Från det ena till det andra……. Tänk om rallarrosen/almöken/mjölkörten var en sällsynt trädgårdsväxt. Vad alla skulle tycka att den var ståtlig då! 
Lupiner
”Första gången lupiner noterades vilda i Sverige var 1870 då de hade spridit sig från en trädgård. Växten Lupinus polyphyllus togs ursprungligen hit från västra Nordamerika av den kände växtsamlaren David Douglas, och är tack vare sin ståtliga blomställning en omtyckt prydnadsväxt.”
Jag citerar Länsstyrelsen i Dalarna som i den fortsatta texten redogör för hur man bekämpar spridningen av lupiner i naturen. Denna spridning går nu i racerfart och som privatperson kan du hjälpa till genom att åtminstone inte plantera fler lupiner! Det är inte otroligt att det kommer att bli helt förbjudet att odla lupiner.
Man vet inte riktigt varför spridningen ökat så våldsamt, men det kan möjligen bero på klimatförändringar. Lupiner har ju trots allt funnits i landet i mer än 150 år, och dykt upp lite här och var i naturen ända sedan dess. Men det är inte förrän de senaste 5-10 åren som bestånden ökat explosionsartat.
Varför vill man då förhindra spridningen av denna vackra och pampiga växt?
Jo, av flera skäl. Det övergripande skälet är att lupinerna räknas som en invasiv art som på sikt tränger ut de flesta andra ängsväxter som prästkragar, blåklockor, bräken och orkidéer. Ytor som just magra vägkanter betraktas sällan som speciellt värdefulla men där finns en otrolig artrikedom. Lupinerna är kvävefixerande liksom andra ärtväxter. På sikt förändras därför näringsinnehållet i jorden vilket påverkar övrig växtlighet. Dessutom är lupinen storväxt och brer ut sig med sina stora blad. De små ängsväxterna skuggas och tynar bort. Att ängsväxterna försvinner påverkar i sin tur insekterna, som får svårt att hitta de växter de är anpassade för.
Lupinerna är emellertid inte alldeles enkla att begränsa. Själv har jag med viss framgång åtminstone begränsat lupinerna kring vårt hus genom att dels ta bort alla fröställningar och bära bort dem till en särskild plats, dels rycka bort alla nya blad som jag får syn på.
Hur stoppa spridningen?
SLU:s rapport om invasiva arter
Naturvårdsverkets info om främmande arter
Plast på gott och ont
Plast är ju egentligen ett fantastiskt material. Billigt att framställa, hållbart, lätt, formbart, ibland nästan vackert. Men precis som med mycket annat här i världen så visar det sig allt eftersom att det finns en hel del nackdelar också.
Nu börjar alltfler inse att detta är ett problem, och lyckligtvis hakar producenterna på, så att det faktiskt finns alternativ för oss konsumenter. Här kommer några tips:
Förvaring av mat
Det finns fina glaslådor med lock att köpa. Om locket är av plast gör det inte så mycket, eftersom det inte kommer i kontakt med maten. Annars går det ju jättebra att diska upp en glasburk som det varit marmelad eller inlagda gurkor i!
Rostfria matlådor har funnits länge, dags att leta fram dem igen!
Plastfolie är en väldigt praktisk produkt, som känns svår att ersätta. Men nu finns det bivaxdukar att köpa, och såna är dessutom lätta att göra själv.
Köksredskap
Rostfritt är ett bra alternativ till plast i bunkar, durkslag, skålar, stekspadar, hinkar och liknande. Tycker man att rostfritt är dyrt så finns stora möjligheter (än så länge i alla fall) att hitta sånt på secondhand. Och handlar man secondhand kan man känna sig ännu duktigare 😉
Diskborstar och tandborstar av trä är numera lätta att hitta. Återvinningsbart och vackert.
Vattenkokare ska ha rostfri insida. Ingen plast bör komma i kontakt med det heta vattnet.
Kläder
Ännu är det väl mest fleecen som hamnat under luppen, vad jag vet. Orsaken är just att materialet släpper ifrån sig mikroplatser när det tvättas, partiklar som smiter förbi alla filter i reningsverken och hamnar i sjöar och vattendrag.
Naturfibrer vill man gärna tro är bäst i alla sammanhang men tyvärr är traditionell bomullsproduktion inte så miljövänlig. Läs mer här! Viskoser kan vara extremt energikrävande att framställa.
Men nog känns det lite märkligt att klä sig i kläder av plastmaterial. Här finns nog mycket att ta reda på och fundera på.
Förpackningar
Det är helt otroligt vilka mängder med förpackningar man släpar hem och som sedan ska återbördas till återvinnings-containrarna. I vår fyrapersonersfamilj åker vi ca en gång i veckan med två fulla jättekassar från IKEA, en full med plast och en med kartong. Därtill en mindre kasse med metall. Och varje månad en plastback full med glas och en jättekasse med papper. Hade vi dagstidning så blev det förstås ännu oftare.
Jag har hört att vissa butiker erbjuder möjligheten att lämna förpackningar redan vid inköpet. Som en tandkrämstub – den behöver inte fraktas hem i en liten kartong. Havregryn däremot vill man ju helst ha kvar i sin påse eller låda.
Frukt och grönt köper vi oftast på lös vikt och då kan man passa på att skaffa sig egna tunna lätta påsar att stoppa tomater, äpplen, apelsiner, avocados, bananer, päron, paprika och squash i. Såna påsar finns redan att köpa, men är ju också lätta att sy själv eller virka i form av små tunna nätkassar.
Att ta med sig en väska och ett gäng tygkassar när man ska åka och handla, det är en vanesak. Då slipper man köpa kassar i affären. Kassar till soporna får man nog tillräckligt av ändå, om inte kan man köpa en rulle med påsar av den sort som bryts ganska snabbt.
Alltså
Tyvärr är det så att många av problemen med plasten beror på att vi människor inte uppför oss vettigt. Till exempel har ju inte all plast ute i naturen och i haven hamnat där av sig själv. Andra problem hänger mera ihop med plastens egenskaper, till exempel att fleece luddar av sig och släpper ut miljoner med mikroskopiska plastpartiklar som lagras i djur och växter och slutligen även i oss själva med delvis okända effekter som följd. Eller att plastbyttor kan ge ifrån sig giftiga ämnen om man lägger varm mat i dem och att hela systemet med engångsprodukter är ett resursslöseri.
Här kommer länkar till två företag som erbjuder alternativ till plast i hushållet.
Vår skrattmås
På grund av aftonens svaga ljus blev bilderna inte direkt förstklassiga men jag tycker att de har en viss charm likafullt. ”Vår” skrattmås satt som vanligt ute på stenpiren och filosoferade när en frände dök upp. Ett intensivt samtal ägde rum under några minuter tills en av dem flög vidare.
Visst är de eleganta?
Naturen är underbar
Tänk så mycket vackert det ändå finns i naturen. Både i stort och i smått, om man tittar efter. Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.
Rönnar har så fina blad, och de vita blommorna med sin säregna doft blev extra betagande i motljuset.
Vattnet med alla sina variationer kan man sitta och titta på hur länge som helst.
Stilla kvällsvatten
Vid stranden på kvällen
När jag vaknade halv två på natten så gryningshimlen ut så här.
Ytterligare två bilder där ljuset är avgörande för uttrycket. Tallgrenen i motljus och rönnen i varmt kvällsljus vid 21-tiden på kvällen.
Slutligen hönsbär i full blom. Snusblommor kallas de också, och får röda bär senare i sommar.
Sköna dagar vid havet
Här på Lilla G vid havet var jag gäst på midsommarafton tillsammans med goda vänner. PS. Notera slyn som växer längs efter strandkanten. 😉
Plötsligt kom en viking seglande förbi.
Skymning i utedasset.
Sommarnattens dimmor stiger. Dags att sova.
Sen blev det vardag igen och vi for till Luleå.
Barnen roar sig på den stora öppna planen vid kajen.
Jag har ett gatubrunnsprojekt på gång. Detta är en av de frodigaste brunnarna jag råkat på.
Och det här är en av de mest igenslammade.
Skyarna upphör aldrig att fascinera.
De ljuvt rosa åkerbärsblommorna ser man överallt nu innan gräset vuxit sig högt. Sen blir bären svårare att finna.
Skogsstjärnan är en av mina favoriter.
Finare utsikt från fönstret kan man knappast ha.
Och det är ganska fint åt andra hållet också.
Solnedgångarna är inte så tokiga heller.
Återbesök på Lilla G och jag återkopplar till den första bilden. Notera att slyn längs strandkanten är borta. Mycket praktiskt redskap, en sån dära ”häxsax”.
Slutligen en bild som visar på naturens krafter även i det lilla.