Kategoriarkiv: Tips på aktivitet

Adventsmarknad i Obbola

Den 27 november, skyltsöndagen och första advent, blir det Adventsmarknad i Fiskarmuseet intill Salteriet i Obbola. Bilden nedan är från i fjol.fiskarmuseetJag tänkte vara med i år, så nu stickar jag mössor, pannband och vantar för fulla muggar. Disktrasor stickade i tunt lingarn  och tvättlapparna i sisal tänker jag också ta med. Kanske några kylskåpsnypor.

Marknaden är tänkt att vara ett tillfälle för slöjdare, hantverkare och konstnärer i Obbola och Holmsund att visa upp och sälja sina alster. Det finns ännu plats för fler utställare, så om du har möjlighet,  ta kontakt med mig eller med Stina på Salteriet. Men antalet platser är begränsat. Det kostar 100 kr per plats, och bord bör du helst kunna hålla med själv, även om det finns vissa möjligheter att få nyttja strömmingstunnorna som bord! Tänk också på att Fiskarmuseet är ouppvärmt så det gäller att klä sig varmt och ha ordentligt på fötterna. Salteriet har öppet och bjuder på kaffe och glögg samt kommer att ha försäljning av laxburgare.nisse

Kalahatten

Brant

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På sensommaren gjorde vi en efterlängtad utflykt – vi besteg det spännande berget Kalahatten som ligger i ett par mil väster om Piteå. Jag gjorde ett litet fotoreportage, förstås! Berget har en karaktäristisk silhuett som man känner igen. Det är 243 meter högt, och den högsta kustlinjen efter istiden var 241 meter. Det betyder att Kalahatten stack upp som en liten ö i den yttersta skärgården. Sidorna blev renspolade av vågorna, därav alla klapperstensfälten.

Är man nyfiken på att få veta mer kan man läsa HÄR.

Vännäs

I somras gjorde jag en liten fotoresa till Vännäs i samband med att jag började sälja mina produkter på Slöjdarnas Hus i Vännäsby. Jag ville göra några specialtillverkade vykort just för Vännäs och de vykorten ser ni här nedan. Och som sagt, det lilla reportaget hittar man här.

Station och dam Kossorna Loket Slojdarnas

Promenera runt Tuvan

Livboj

Precis vid Bergöbron, vid Obbolavägen, kan man köra ner längs en liten grusväg och komma till Stora Tuvan. Tuvan är naturreservat och hör till området Umeälvens delta och slätter. Man parkerar bilen eller cykeln på fastlandet och går över den fina hängbron. På andra sidan hittar man en liten stig (till höger på bilden) som följer stranden runt Tuvan.

Eftersom ön är naturreservat så får naturen sköta sig själv. Fullt med omkullfallna döda träd och stränderna är inte tillrättalagt tillgängliga. Ett eldorado för fåglar, insekter och andra djur och växter. Vi såg spår av tassar på sanden men vet inte om det är bäver eller kanske utter.

Om man inte väljer stigen längs stranden utan i stället går längs spången rakt fram så kommer man direkt till det fågeltorn som byggdes på sextiotalet. Uppe i tornet ser man inte mycket mer än uppvuxen al-skog och då förstår man verkligen hur pass snabbt deltat förändras. När tornet byggdes var här fri sikt åt alla håll, udden som nu är helt trädbevuxen hade då just nått över vattenytan.

Fortsätter man längs spången ända ut på udden kommer man till en liten observationsstuga. Inne i stugan kan du äta din matsäck samtidigt som du spanar genom fönstergluggarna åt alla håll! Udden är skyddsområde och från april till september får du vackert lov att hålla dig på spången för att inte störa häckande fåglar.

En utflykt i närområdet

Deltaskylt

Trots att jag bott 25 år i Obbola har jag aldrig varit till kolerakyrkogården på Holmas nordliga ände. Visst är det väl märkligt?

Holma är den lilla ön som ligger mellan Holmsund och Obbola, och som Obbolabron mellanlandar på. Innan bron byggdes fanns några enstaka små stugor på Holma, men i och med bron blev tillgängligheten en annan. Och när det för några år sen blev fritt fram att köpa tomt och bygga där så har det formligen exploderat. Nu är i princip hela den västra sidan norr om bron bebyggd.

Jag ställde bilen på parkeringsplatsen vid bron och promenerade längs den grusväg som anlagts för villaägarna. Holma är kuperat och täckt med gammal granskog. Längst ut på norra udden finns en fin liten utsiktsplats, dit man kan ta sig även med rullstol. Tänk att sitta här en sommarafton och titta på solnedgången!Utsiktsplatsen

Nedanför ligger vraket av en gammal pråm.

Vraket

 

Och en liten bit in i skogen ligger kolerakyrkogården, nu med villatak inom synhåll.

Kyrkogarden

 

Pulsvärmare i lyxigt garn

Pulsatilla Bild

Naturligtvis kunde jag inte motstå det ljuvliga garnet Air från Zealana… tunt, tunt och mjukt i cashmere, merino och possum. Finns i mörkt gråsvart, gråblått och naturfärgat hos Textera. Jag tycker att det blev riktigt fint med de smala fuskflätorna och har provat att sticka både dessa korta pulsvärmare (då räcker nystanet på 25 gram till två par!) och ett par lite längre.

Så här stickar man flätorna: sticka 2 rm ihop, men låt maskorna vara kvar på vänster sticka. Sticka sen den första m en gång till och låt sedan maskorna glida över.

Vill du ha ett komplett mönster till pulsvärmarna?
HÄR:

 

Påskmarknaden i Olofsfors

 

Eva Holmström, Agraff Design och Susan Sondell, Dekorativbyrån vid Dekorativbyråns bord på påskmarknaden. I bakgrunden syns Katarina Reian, Stickeriet.

De flitiga arrangörerna Mona Prestele, Lillemor Elfgren och Anja Thelander kämpar på för att skapa en ny tradition – Påskmarknad. I Tyskland, Monas hemland, är påskmarknader mycket vanligt förekommande men åtminstone i vår norra landsända ett rätt okänt begrepp. Monas första påskmarknad anordnades i liten skala i en kvartersgård på Nydalahöjden. I fjol blev det Gammlia som fick den äran, och i år sedan Mona tagit över driften av Kafé Anno 1762 i Olofsfors, blev det i de vackra gamla ladugårdslokalerna på bruket.

Ett stort antal utställare hade anmält intresse, det ryktades till och med om att inte alla fått plats. Och vädret visade sig från sin allra bästa sida – kanske för bra, tänkte vi som stod där och inväntade besöksanstormningen. Folk kanske ger sig ut på isen i stället? Och det kanske många gjorde, men en hel del människor valde ändå att förlägga sin söndagsutflykt till Olofsfors. Men man hade inte tagit med sig plånboken, bara den lilla fikabörsen. Tyvärr för oss utställare som väl knappast fick ersättning för den möda det är att avsätta en dag, packa, lasta, köra, bära, skylta upp.

Detta är lite av ett dilemma med marknader. Folk tycker att det är roligt att gå runt och titta på fina saker, men om utställarna inte får sälja så kommer de knappast tillbaka nästa år.

Stickkafé hos Stina

 

Stina, som har sin ateljé och sin webbaserade garnaffär Textera ovanpå garaget hemma i Bredvik, bjöd in till stickkafé i kväll. Gott fika och småprat om både stickning, virkning och annat livsnödvändigt hann vi med. Nästa stickkafé, som också blir det sista för säsongen, blir efter påsk. Sen tar fisksäsongen över för Stina som har en fiskaffär, Gamla Salteriet, tillsammans med sin man Nisse.

Fotosidan

598732_10151844465130451_988468487_aEfter en ganska lång viloperiod från aktivt fotoarbete har jag nu fått en liten nytändning! Titta gärna på mina bilder på Fotosidan! Jag har varit medlem där nästan från allra första början när sajten kom till, och periodvis väldigt aktiv. Det är roligt och samtidigt ett sätt att visa upp sina bilder. Ju mer man syns, desto bättre, om man har förhoppningar om att få sälja. Mitt nyaste album där heter I Staden.

Ljus i mörkret

Idag finns det en hel del att ta sig för i Umeå om man känner för att ge sig ut i ruskvädret. Höstljus, där olika ljussättningar lyser upp staden, kommer i år att bara existera just denna helg. Tråkigt att vi inte får behålla det åtminstone en vecka, nu blir det många som aldrig ens hinner se det.

På Folkets Hus ordnar kommunen Kreativitetsmässa för sina anställda, fast alla är förstås välkomna att komma och titta och handla.

Museet handlar det om vävning i serien Textile in Progress. Hemslöjdskonsulenten berättar och visar. Bildmuseet har vernissage för en ny utställning.

Själv stannar jag kvar hemma och stickar på mitt nya projekt, en mösshalsduk i tjockt naturvitt ullgarn med flätor och diverse mönster. Jag stickar på fri hand så än vet jag inte om den blir godkänd av dottern.

Umeås nygamla Filmfestival MOVE

Move heter filmfestivalen i Umeå numera, eller snarare för andra året i rad. Efter några års uppehåll återkommer festivalen till alla filmälskares fröjd. Tyvärr är den ännu ganska anonym. Jag gissar att arrangörerna inte har så stor plånbok att vifta med, så marknadsföringen är obetydlig. Förhoppningsvis ska ryktet spridas snabbt.

Tips: The Angel´s Share, Ken Loach´s nya film, visas tisdag den 16 okt kl 18 på Idun. Biljetter på ticnet och Biljettcentrum

Nästa projekt inom Tantslöjden

Nätkassar var det förra projektet, om någon undrar. Här kommer nu enkla trägalgar som är klädda med ett virkat överdrag. Hur snyggt som helst!

Min bästis Bettans mamma virkade såna här överdrag till alla familjens galgar när vi var barn. Då var man väl inte så värst imponerad, men nu inser man att det både är  väldigt praktiskt OCH att det ligger många timmars arbete bakom. Praktiskt? Jo, kläderna glider inte av galgen. Dessutom riskerar man inte att fina blusar fastnar i nån liten träflisa. Det problemet undkommer man visserligen om man använder plastgalgar, men de har ju liksom ingen personlighet…….

Nu har jag försökt klura ut hur tant Karin virkade genom att studera en av de galgar som finns kvar ur hennes produktion. Jag tror att jag har kommit på det!

Badhusparken i Piteå

Sedan flera år är det loppis varje lördag under sommarsäsongen i Badhusparken i Piteå. Parken ligger fint till vid kanalen med gångavstånd från centrum, är lummig med stora träd, gräsytor, lekplatser, planteringar, grusgångar, servering, toaletter och en stor scen. Loppisen drar massor med besökare och massor med säljare. Ibland är det till och med svårt att få plats! Bland piteborna är det här man träffas. Många tar med sig fikakorg och filt, sätter sig på gräset med kaffekoppen och vinkar till sig förbipasserande bekanta. Utbudet på loppisborden brukar vara väldigt varierat. Inte bara utsorterade prydnadssaker och urvuxna barnkläder utan allt från verktyg och småmöbler till porslin och gamla smycken. När vi skaffat vår sovstuga inredde vi den i stort sett enbart med loppisfynd från badhusparken.

 

Höstmarknad på Gammlia

Härligt lummiga Gammlia! Och så roligt att området används på ett levande sätt. I söndags var det Folkmusikfestival samtidigt som höstmarknaden pågick med hantverk och mat av alla de möjliga sorter. Flera vänner deltog med sitt hantverk och jag hoppas att de fick sälja mycket i det strålande vädret. Regn var annonserat till eftermiddagen men det blev nog inget av det.

Stina från Gamla Salteriet i Obbola fanns på plats, inte med så mycket garn denna gång men däremot med så mycket mera fisk och fiskprodukter ur eget kök.

Bredvid vagnen stod Nisse och Josefin och friterade strömmmingsfilé på löpande band till Sjöbab – ett pitabröd med sallad och skärgårdsröra plus strömmingsfilé förstås.

Flera av Handelsgårdens delägare fanns på plats. DoTe Skinnsömnad inne i Båtmuseet, Agraff Design, Anemona, Kreativ Design ute i solskenet. Eva från Agraff får representera det gänget här på bilden.

De små marknadsborden med röd- och vitrandiga markiser är verkligen fina och gör sitt till för den mysiga atmosfären på området. Kanske borde Museet satsa på att tillverka ändå fler, för det finns potential att utöka den här marknaden med fler utställare.

Nätkasse

Det gick snabbt att virka en liten nätkasse – bra att ha som reserv när man går på stan, som badpåse, garnpåse eller till extratröjan. Tack Greitzan för idén! 

I den första kassen jag gjorde så virkade jag in stora plastpärlor bara för skojs skull, men det blev onödigt tungt och klirrigt, så jag struntade i pärlorna när jag virkade nästa kasse. Sedan provade jag med små lätta träpärlor och det blev riktigt bra.

På bilden syns en nätkasse i vitt och marinblått, lite marint stuk på den alltså!

 

Garngraffitti

Zickermans berättar om folk (mest kvinnor, tydligen) som stickar/virkar som ett bidrag till den offentliga utsmyckningen. Dörrhandtag, bilantenner, skulpturer, räcken, stuprör – det finns många detaljer i stadsmiljön som kan prydas. På vissa ställer är toleransen noll, Stockholm är ett sådant exempel, där tas stickningen liksom den sprayade graffittin bort inom 24 timmar och tilltaget polisanmäls. På andra håll har man en lättsinnigare syn på saken och kan till och med tycka att det är lite kul.

Här i Umeå har vi ibland förnöjts av att ben-skulpturen i Strömpilenrondellen fått sockor och strumpor, liksom att Standing man på Rådhustorget får mössa när det blir kallt. I Piteå hittade jag för några somrar sedan ett stuprör med ett uppmuntrande tillrop.

Det är faktiskt lite imponerande, särskilt att man tar sig tid, tycker jag.

 

Loppisar i varje vägkrök

När jag var barn följde jag med mamma på auktion. Hela sommaren var det auktioner i byarna runt omkring, och folk vallfärdade. Nu är det sällan man ser en auktion någonstans. Folk har kanske inte tid att vänta ut de objekt man är intresserad av. I stället åker man runt och kollar alla de loppisar som växer upp som svampar ur jorden. Det tar i och för sig också hela dagen……

Idag åkte vi ut på loppisrunda. Hällfors, Långsjö, Rödåsel. Färden gick genom norrländsk landsbygd i sin vackraste högsommarskrud. Glänsande kornåkrar, intensivt lysande rallarrosor och blånande skogklädda småberg i fonden. Tänk om rallarrosen/almöken hade varit sällsynt! Då skulle den nog pryda villarabatterna.

Vi råkade på loppisskyltar lite varstans, än fler än dem vi hade planerat för. Det är spännande! Och det finns alla sorter. Den tråkiga sorten, där familjen bara försöker bli av med sitt skräp. Den allra bästa sorten, där släktens samlingar från tre generationer plockats fram. Sen har vi amatör-antiksamlaren som vet vad som finns på hyllorna men där man ändå kan hitta små guldkorn och priserna är rimliga. Och så proffsantikhandlarna som presenterar sitt utbud ungefär som på IKEA.

Jag kom hem nöjd med en påse starka knappmagneter för 10 kr, en pärm för 5 kr och en lergök för 20 kr.