Efter att ha stickat sockor till det lilla bonusbarnbarnet kunde jag inte sluta. Det blev en hel bukett med små babysockor i storlekar 0-3 månader och 3-6 månader, de flesta i ett mjukt fint alpackagarn.
Sockorna stoppade jag ner i en liten påse och bifogade ett fint kort med kuvert. Hips vips hade jag åstadkommit den perfekta presenten till de nyblivna föräldrarna eller till dopet.
Jag har lyckan att få vara bonusmormor till en liten fin flicka vid namn Klara. Lycka är också att få förtroendet att sticka små plagg!
Nya pulsvärmare har sett dagens ljus. Först ett par tunna men varma muddar stickade i mjukaste babyalpacka. Jag använder smala bambustickor som är lätta och glider lagom.
På nästa bild ser vi ett till par naturvita, också de i baby-alpacka med ett fusk-flätmönster. Samma flätmönster i de lite längre muddarna stickade i ett merinoullgarn i en intressant färg – jeansblå!
Sist ett par muddar med lite hålmönster, stickade i det ljuvligt regnbågsfärgade sockgarnet Nordlys. Alla garner från Textera.
Ja, vad ska man kalla den, dragspelsmössa kanske? Töjbar i alla ledder och klädsam på de flesta huvuden. Jag stickar den i olika färgkombinationer. Favoritgarn är Mondials Sunrise som finns att beställa på www.garne.se.
Vill du sticka den själv? Mönstret finns HÄR:
Min nya passion är att virka cykelsadelskydd! Konstigt ord förresten, låter som att man ska skydda cykelsadeln. Men så är det väl inte, det är väl den egna rumpan man vill måna om lite? Ge lite värme, lite buntning och lite skydd mot kyla och väta.
Jag fick tag på tjocka stabbiga ullgarner samt några rejäla nystan tjockt acrylgarn. Skyddet på bilden är virkat helt och hållet i grått ullgarn, men för att spara lite så använder jag acrylgarnet som kant och ullgarnerna endast i sittytan på de flesta skydden.
De finns i lite olika färgställningar, och jag har dragit in ett resårband i kanten och lagt ett isolerande stycke cellplast inuti.
En riktigt härligt mustig plommonlila färg på bomullsgarnet från Debbie Bliss (från Textera) i denna väska som jag virkat och fodrat med tyg från ett silkigt nattlinne! Knappen är en gammal knapp från min mosters sybehörsaffär som nu fått komma ut i dagsljuset. Rejält långt axelband om du vill ha väskan i handhöjd. Annars är det bara att knyta till en ögla.
Jag som aldrig hittat en endaste mössa som ser vettig ut på mitt huvud, har nu lyckats med konststycket att virka en slags mösshatt som jag faktiskt törs visa mig ute i.
Och nu när hösten närmar sig kan det vara skönt med en liten halstub runt halsen. Tuben kan också dras upp på huvudet och fungera som ett brett pannband. Mösshatten är virkad i bomull/lin och halstuben i bomull/bambu.
Min senaste passion är virkning. Jag har nog inte virkat sen jag gick i grundskolan om jag minns rätt. Dessutom har jag haft en ganska skeptisk inställning till virkat. Stelt, livlöst, tråkigt har jag tyckt. Men så plötsligt satte jag igång med att virka väskor i bomull/lin och nu kan jag inte sluta. På bilden syns några av de första modellerna. De större är i storlek som en ”vanlig” väska, de mindre passar bra när man bara vill ha med börs, mobil och nycklar.
Nu håller jag på med en ny modell som är avlång och rund och påminner lite om ett getingbo….
Hoppas bara att jag får avsättning för väskorna. Mina döttrar nickar vänligt och säger ”Fint, mamma…” så jag förstår att det är inte i deras smak. Men om det är i din smak så hör gärna av dig, de är till salu.
Jag började virka av ett nytt garn jag köpt (Rosarios Damasco, 70% bomull och 30% lin), och virkade utan att egentligen veta vad det skulle bli. Mest ville jag testa tekniken (det kallas potatvirkning) och hade väl tänkt att det kunde bli en disktrasa om inte annat. Men det blev alldeles för snyggt för en disktrasa, och för tjockt och kompakt också för den delen. Till slut blev det en liten väska, som jag har fodrat med limegrönt linnetyg.
Potatvirkning går helt enkelt till så, att du virkar fasta maskor som vanligt, men drar trådöglan enbart genom den bakre maskbågen. Då bildas detta ribbmönster, och virkningen blir nästan lite veckad.
Naturligtvis kunde jag inte motstå det ljuvliga garnet Air från Zealana… tunt, tunt och mjukt i cashmere, merino och possum. Finns i mörkt gråsvart, gråblått och naturfärgat hos Textera. Jag tycker att det blev riktigt fint med de smala fuskflätorna och har provat att sticka både dessa korta pulsvärmare (då räcker nystanet på 25 gram till två par!) och ett par lite längre.
Så här stickar man flätorna: sticka 2 rm ihop, men låt maskorna vara kvar på vänster sticka. Sticka sen den första m en gång till och låt sedan maskorna glida över.
Vill du ha ett komplett mönster till pulsvärmarna?
HÄR:
Stina, som har sin ateljé och sin webbaserade garnaffär Textera ovanpå garaget hemma i Bredvik, bjöd in till stickkafé i kväll. Gott fika och småprat om både stickning, virkning och annat livsnödvändigt hann vi med. Nästa stickkafé, som också blir det sista för säsongen, blir efter påsk. Sen tar fisksäsongen över för Stina som har en fiskaffär, Gamla Salteriet, tillsammans med sin man Nisse.
Jag hittade fina mohairgarner på loppis och började sticka vantar i svart och turkos i kväll. Det blir ytterligare ett par enligt det nya mönster jag håller på att försöka jobba fram, ett mönster utan mudd men där handledsdelen av vanten ändå sitter åt lite.
Hoppas nu bara att det turkosa räcker till båda vantarna! Finns inte skuggan av en chans att hitta mer av just det garnet.
Ja, vad kan man kalla det här plagget – ett tunt smidigt ”rör” som ligger lite löst runt halsen men som också kan dras upp och placeras som ett pannband runt huvudet?
Ihopsydda halsdukar som man virar runt halsen, ja det har man ju sett tidigare. Googlar man på ”halstub” får man upp massor med såna stora tjocka saker. Inte rätt. Söker man på ”bandana” upptäcker man att det handlar företrädesvis om en fyrkantig typ snusnäsduk som vikts i snibb och knutits. Fel igen.
Halsvärmare kanske, helt enkelt? Som en motsvarighet till pulsvärmare? Hur som helst så är det ett mycket praktiskt plagg som ger lite värme och skydd runt halsen. Just dessa är stickade i ett luftigt och mjukt garn, Zitrons Savanna, som finns på textera.se.
Possumgarnet till Västanbäcksvanten blir svårt att få tag i framöver. Därför provstickar jag nu vantar i Atelier Zitrons Life Style, 100% merinoull. Ett mycket behagligt och lättstickat garn, men färre metrar i nystanet så det räcker nog inte till två par vantar.
Jag har omarbetat mönstret så pass mycket att det blir en helt ny vante! Ingen ribbad mudd utan en rätstickad kant, och en tumme av helt ny konstruktion. Det är lite spännande att prova sig fram och se om man får till det! Nu måste jag hitta på ett nytt namn på vanten. Söndagsvante kanske?
Nu när jag äntligen kommit på ett bra sätt att sammanfoga delarna, så känns det roligt igen att sy tjockvantar av maskintovade ylleplagg.
Uttjänta tröjor, koftor och halsdukar kan få ett nytt liv! Kör ylleplagget i 90º i tvättmaskinen och häpna över förvandlingen. Låt gärna en tennisboll snurra med, så blir effekten bättre. Lite chansartat är det, man vet aldrig riktigt hur mycket plagget krymper och filtar sig.
De här vantarna är nästan som handskar, de är tjocka och täta och lite styva. Men varma!
Av tradition brukar bomullsdisktrasor vara naturfärgade och det är fint! Men det finns inget som hindrar att en bomullsdisktrasa kan vara kulört. Lite grann som pannlappar ser de ju ut, bortsett från att det är hål igenom. Men vad gör väl det? Man kan väl få bli glad av sin disktrasa!
Bomull har inte samma uppsugningsförmåga som lin och torkar alltså inte lika torrt. Men den har en behaglig struktur och är väldigt slitstark. Tvättas i 60º.
Även om de ”fjärilsmönstrade” galgarna i det ursprungliga utförandet (som den grön/vita galgen näst längst upp på bilden) är jättefina, så är det roligt att prova med andra utföranden. Randigt gillar jag, och därför blev det ett gäng randiga galgar. Längs efter, tvärs över och lite snett! Och varför inte rutigt? Den svartvitrutiga galgen fick en extra finess med det röda sidenbandet som knyter ihop det hela.
Nu gäller det bara att få tag i fler av dessa galgar, innan de enkla gamla modellerna av trä kastats bort och bytts ut mot plastiga IKEA-galgar.
Idag finns det en hel del att ta sig för i Umeå om man känner för att ge sig ut i ruskvädret. Höstljus, där olika ljussättningar lyser upp staden, kommer i år att bara existera just denna helg. Tråkigt att vi inte får behålla det åtminstone en vecka, nu blir det många som aldrig ens hinner se det.
På Folkets Hus ordnar kommunen Kreativitetsmässa för sina anställda, fast alla är förstås välkomna att komma och titta och handla.
På Museet handlar det om vävning i serien Textile in Progress. Hemslöjdskonsulenten berättar och visar. Bildmuseet har vernissage för en ny utställning.
Själv stannar jag kvar hemma och stickar på mitt nya projekt, en mösshalsduk i tjockt naturvitt ullgarn med flätor och diverse mönster. Jag stickar på fri hand så än vet jag inte om den blir godkänd av dottern.
Jag envisas med att virka mina små nätpåsar som inte har något självklart användningsområde. Tips emottages tacksamt!
Kanske en sådan här liten svart påse med sidenband eller en virkad snodd kan användas som liten aftonväska? Varken börsen, mobilen eller pappersnäsdukarna ramlar ut, och påsen är lätt och smidig och tar ingen plats i sig själv.
Eller kanske man kan ha den som innerväska i sin stora bag eller ryggsäck? Då slipper man rota runt i allt bråte som ligger där i en enda röra, man hittar snabbt de där sakerna man behöver ha fram.
Påsen med röd snodd är virkad så fast och med så pass små öglor att den nästan blir som en liten burk. Den står själv när man ställer upp den på sin platta botten.
Om man råkar ha några garnnystan som någon spillt kaffe på, vad kan väl då passa bättre än att virka disktrasor? Bambu lär ha en uppsugningsförmåga tre gånger högre än bomull och det gör ju inte saken sämre.
Disktrasan är virkad med lufthål för att torka extra snabbt. Garn från Textera, kaffefläckar från Salteriet.