Stina, som har sin ateljé och sin webbaserade garnaffär Textera ovanpå garaget hemma i Bredvik, bjöd in till stickkafé i kväll. Gott fika och småprat om både stickning, virkning och annat livsnödvändigt hann vi med. Nästa stickkafé, som också blir det sista för säsongen, blir efter påsk. Sen tar fisksäsongen över för Stina som har en fiskaffär, Gamla Salteriet, tillsammans med sin man Nisse.
Om ni inte ännu har hunnit åka ut till Obbola för att handla i den lilla Fiskbutiken nere bland sjöbodarna, så är det verkligen dags! Nu drar Nisse igång laxfisket också, så det kommer att finnas färsk lax, strömming, sik, abborre förutom alla de olika förädlade produkter som Stina skapar i sitt beredningskök. Jag tänker inte räkna upp allt här, utan hänvisar till hemsidan.
Hur hittar man dit då? Jo, man kör till Obbola och sedan längs Obbolavägen i riktning söderut mot sommarstugeområdena och Fläse, men innan man kör ut ur själva samhället så svänger man vänster ner mot sjöbodarna på Bodviksvägen, alldeles vid ett stort brunt hus med stora bussgarageportar. Om man kommer till stora växthus och en vändplan för buss, då har man kört lite för långt!
Det finns en fin altan med bord och bänkar där man kan sätta sig och titta på havet. Fiskbutiken erbjuder kaffe, glass och kalla drycker, men man kan också köpa en färdig rätt i TakeAway-låda och sätta sig där ute!
Gamla Salteriet finns på Facebook också. Fram till nu har Stina lyckliggjort stadsborna genom att stå i sin Fiskvagn två dar i veckan. Men nu är det slut med det för säsongen. Fiskbutiken är det som gäller fram till sensommaren, då Fiskvagnen nog dyker upp igen vid Coop på Haga och ICA på Teg!
Gamla Salteriet, som snart öppnar sin nya fiskbutik i Obbola, fick en liten present!
Specialdesignade nypor med passande motiv: ett set med strömmingar, det andra med utsikten från viken en vårvinterdag med vindkraftverken i bakgrunden. Butiken har plåtväggar, så magnetnyporna kan fästas överallt! Bra att hänga upp kom-ihåg-lappar, recept i köket, erbjudanden, information av allehanda slag både till sig själv och kunder.
Det finns ju så mycket man vill göra! Jag betar av projekt efter projekt men på något konstigt vis så byggs raden på och blir allt längre.
Nu är i alla fall mössan i förgrunden färdigställd. Jag chansade på maskantalet och stickade på rundsticka så det var lite svårt att bedöma storleken. Den blev för stor, så jag provade att köra den på 95 grader i maskin i hopp om att den skulle krympa och tova ihop sig lite. Men garnet var superwash-behandlat och innehöll dessutom en liten procent nylon, så mössan kom ur maskinen helt opåverkad förutom en sak: de blåa färgerna hade spillt över på de vackra turkosa tonerna. Mössan är numera endast blå-lila. Min plan är reviderad, nu ska jag prova att fodra mössan med tunn ylletrikå.
Nästa garn i raden är det rödrosa alpackagarnet, Artesano. Det ska bli en sjal enligt beskrivningen Bredviken som säljs via Textera. En liten variation på ursprungsbeskrivningen dock, jag stickar den i slätstickning i stället för bara rät.
Det är roligt att som 60-åring kunna säga att man gör något för första gången i sitt liv. Och nu har det hänt – igen, om jag ska vara ärlig. Jag är inte precis en sån människa som upprepar sig.
Till saken, kanske läsaren nu tänker.
Jo, jag har för första gången i mitt liv fått sälja ett av mig förfärdigat stickmönster! Jag säljer mönstren även via Textera och där inkom idag en beställning på sjalmönstret Bredviken! Så roligt!
Mönstret är flexibelt i den bemärkelsen att du kan sticka med valfritt garn och göra sjalen så stor eller liten som du själv vill. På bilderna här nedanför ser du dels en liten sjal (100 g garn) som passar bra att vira runt halsen, dels en lite större (200 g garn) som man gärna lägger runt axlarna. Men den går bra att vira runt halsen den med, eftersom det tunna bomullsgarnet är så smidigt och följsamt.
