Tre nya mössor har sett dagens ljus. De är lite bulliga i formen, lite äppellika faktiskt, med en liten (eller lite större….) knopp på toppen och är stickade i restgarner, mestadels ull.
Dagens promenad gav hopp om att våren trots all kyla och snö ändå är på väg. Visserligen ville man väl inte precis sätta sig på den lilla bänken vid solväggen och äta sin apelsin idag, men luften var mild och solen värmde en liten aning. Det blåste nästan inte alls, och dessutom har dagarna märkbart förlängts sedan den mörkaste tiden vid jul.
Textera säljer ett garn som är tillverkat av mjölkfiber, silke och kashmir. ”Mjölkfiber?” tänker då den nyfikne och undrar vad i all världen det kan vara. Jo, läs här:
”Första patentet på mjölkfibern utfärdades i Italien 1935. Den tillhör gruppen regenatfiber och tillverkas av överbliven mjölk som har blivit otjänlig som föda eller som kommer från överproduktion. Förenklat kokas vätskan bort ur mjölken och kvar finns proteinerna. En proteinlösning tillreds och ur denna dras långa kedjor som i slutänden blir till textila fibrer. Det är ett mjukt och behagligt tyg med fin lyster som känns lite lyxigt. Det har god förmåga att transportera fukt. Passar till kläder nära kroppen som underkläder och babykläder. Tyget blandas ofta med andra fibrer, till exempel ekologisk bomull.”
Låter som ett skämt men lär ska vara alldeles sant.
Efter pärsen med de mönsterstickade Norrbottensvantarna i sex färger har jag vilat upp mig med ett lite enklare mönster! Bara två färger, och ett regelbundet mönster som man snabbt memorerar. Men det blir ganska fint det också, tycker jag. Till saken hör att garnet är det helt underbara Debbie Bliss Rialto Dk från Textera, i 100% merinoull och mjukt som dun. Vantarna blir varma, täta och stabila tack vare mönsterstickningen.
Nästa vante fick samma facettmönster på ryggsidan men ett smårutigt mönster på insidan. Jag misstänkte att det vita garnet inte skulle räcka, därav det gula partiet… Men det blev ju ganska fint! Och garnet räckte, med ungefär 30 cm tillgodo.
När jag surfade runt hittade jag en sajt som försöker samla tips om var man hittar ekologiska produkter på nätet. Den heter Ekologisk Handel och kan vara värd ett besök.
Kåre har sett en berguv i uthamnen! Han hörde ett hoande ljud och började spana. Till slut upptäckte han uven. Hoandet hördes väldigt tydligt trots att den satt ett par hundra meter bort. Den är stor! Jag har ingen egen bild av en berguv men länkar här till en fin bild.
Designmässan Formex i Älvsjö drar till sig hantverkare från när och fjärran och ur vårt glada gäng hittade flera stycken dit, både som utställare och besökare. Inte jag däremot, i stället bemannade jag butiken tillsammans med några andra stannfåglar.
Efter tre dagar har jag lite ömma fötter men å andra sidan har jag träffat massor med trevligt folk och fått med mig inspiration till både det ena och det andra. Jag har en fullskriven sida med kom-ihåg som jag nu ska ta itu med, villigt och glatt!
Frimärken upphör aldrig att engagera, verkar det som. Och visst är det fascinerande hur mycket arbete som läggs ner på att vi ska ha fina frimärken att sätta på våra brev.
Bara därför borde man skriva fler!
Posten har en väldigt trevlig sida som presenterar alla utgåvor.
Fiskförsäljningen i Obbola har ju funnits ganska länge. Öppet ett par dar i veckan sommartid och vi som bor i närheten har väl inte riktigt fattat hur bra vi har det.
Nu har Nisse gjort en tillbyggnad och därtill en spännande altan ut mot havet. Vi har hört rykten om både effektivare råvaruhantering och förädling.
Gissa om vi ser fram emot nästa säsong! Fiskbutiken Gamla Salteriet finns på Facebook.
Ett beställningsjobb som jag måste lägga ifrån mig lite då och då för att göra nåt annat en stund. Sex färger, smala stickor och ibland långa trådar på baksidan som måste bindas. Nacken och ögonen värker! Jag tror att mönstret är från Porjus. I mitt tycke en av de vackraste vantmönstren från Norrbotten.
Hade jag inte haft mina underbara små stickor i björk från Brittany så hade pillet med färgbyten varit ännu pilligare. Nu börjar jag se slutet på det här uppdraget – andra tummen snart klar! Då återstår ”bara” att fästa alla trådarna på baksidan.
Carin hade alltid drömt om att få ha en egen bokhandel. Till slut blev drömmen verklighet!
Pocketböcker, men inte bara storsäljarna och de nya trendböckerna utan lite blandat – gamla godingar, spänningsromaner, biografier, reportageböcker och allt däremellan, som hon skriver i sin Facebook-presentation. Hon kan också hjälpa till att hitta antikvariska böcker. Personlig service, alltid tid för den som vill ha råd och tips. Därtill en skön soffa och nybryggt kaffe. En riktig liten oas mitt i stan.
Men tyvärr är det kärva tider för små bokhandlare. Dels är det lågkonjunktur, dels läser folk mindre (är det sant?). Och dessutom sker allt fler bokköp över internet. Carin har fått lov att slå igen sin butik på Skolgatan, men bokzon lever kvar! I källaren hos la-di-da står några hyllor med böcker, och Carin är full av idéer! Rätt som det är uppstår det en bokzon på en plats nära dig.
Upptäckte just en ny facebooksida som vill samla alla som stödjer tanken att låta den tomma Royallokalen bli Folkets Bio. En Kulturhuvudstad bör inte nöja sig med en enda biograf i centrum!
Folkets Bio visar bra film som sällan kommer upp på Filmstadens repertoar. Nu håller man till i ett visserligen mysigt men pyttelitet hus på Haga dit inte så många hittar.