Nya pulsvärmare har sett dagens ljus. Först ett par tunna men varma muddar stickade i mjukaste babyalpacka. Jag använder smala bambustickor som är lätta och glider lagom.
På nästa bild ser vi ett till par naturvita, också de i baby-alpacka med ett fusk-flätmönster. Samma flätmönster i de lite längre muddarna stickade i ett merinoullgarn i en intressant färg – jeansblå!
Sist ett par muddar med lite hålmönster, stickade i det ljuvligt regnbågsfärgade sockgarnet Nordlys. Alla garner från Textera.
Ja, vad ska man kalla den, dragspelsmössa kanske? Töjbar i alla ledder och klädsam på de flesta huvuden. Jag stickar den i olika färgkombinationer. Favoritgarn är Mondials Sunrise som finns att beställa på www.garne.se.
Vill du sticka den själv? Mönstret finns HÄR:
Min nya passion är att virka cykelsadelskydd! Konstigt ord förresten, låter som att man ska skydda cykelsadeln. Men så är det väl inte, det är väl den egna rumpan man vill måna om lite? Ge lite värme, lite buntning och lite skydd mot kyla och väta.
Jag fick tag på tjocka stabbiga ullgarner samt några rejäla nystan tjockt acrylgarn. Skyddet på bilden är virkat helt och hållet i grått ullgarn, men för att spara lite så använder jag acrylgarnet som kant och ullgarnerna endast i sittytan på de flesta skydden.
De finns i lite olika färgställningar, och jag har dragit in ett resårband i kanten och lagt ett isolerande stycke cellplast inuti.
De nominerade till Handelsgalan 2014 i klassen Årets Hållbara Butik är Handelsgården, Meretes och Röda Korset City. Fantastiskt roligt!
Motiveringen för Handelsgårdens del låter som följer:
Sedan många år har denna butik varit ett alternativ för alla dem som inte vill köpa de massproducerade varor som finns i var och varannan butik. Handelsgården har satsat på småskalig produktion av lokala hantverkare och erbjuder högklassigt hantverk, konsthantverk och delikatesser.
Jag är själv en av dem som föreslagit Handelsgården och jag tror minsann att formuleringen är ganska exakt min egen :-). Vem som vinner avgörs av Folket! Ungefär som Idol, men här röstar man via en webbsida:
En riktigt härligt mustig plommonlila färg på bomullsgarnet från Debbie Bliss (från Textera) i denna väska som jag virkat och fodrat med tyg från ett silkigt nattlinne! Knappen är en gammal knapp från min mosters sybehörsaffär som nu fått komma ut i dagsljuset. Rejält långt axelband om du vill ha väskan i handhöjd. Annars är det bara att knyta till en ögla.
På sensommaren gjorde vi en efterlängtad utflykt – vi besteg det spännande berget Kalahatten som ligger i ett par mil väster om Piteå. Jag gjorde ett litet fotoreportage, förstås! Berget har en karaktäristisk silhuett som man känner igen. Det är 243 meter högt, och den högsta kustlinjen efter istiden var 241 meter. Det betyder att Kalahatten stack upp som en liten ö i den yttersta skärgården. Sidorna blev renspolade av vågorna, därav alla klapperstensfälten.
Är man nyfiken på att få veta mer kan man läsa HÄR.
I somras gjorde jag en liten fotoresa till Vännäs i samband med att jag började sälja mina produkter på Slöjdarnas Hus i Vännäsby. Jag ville göra några specialtillverkade vykort just för Vännäs och de vykorten ser ni här nedan. Och som sagt, det lilla reportaget hittar man här.
Jag som aldrig hittat en endaste mössa som ser vettig ut på mitt huvud, har nu lyckats med konststycket att virka en slags mösshatt som jag faktiskt törs visa mig ute i.
Och nu när hösten närmar sig kan det vara skönt med en liten halstub runt halsen. Tuben kan också dras upp på huvudet och fungera som ett brett pannband. Mösshatten är virkad i bomull/lin och halstuben i bomull/bambu.
I flera månader har fisken vuxit fram. Den har hängt på väggen och när andan fallit på har jag plockat ner den och fyllt i mera. Lite färg här, lite krumelurer där. Och nu har jag bestämt att den är klar. Bilden är 70 cm bred och målad på tunn kartong.
Nu har jag kompletterat med en liten webbutik!
Tictail heter det företag som erbjuder gratis enkel webbutik för dig som inte behöver så avancerade funktioner. Vill du lägga på fakturabetalning till exempel så kostar det extra.
I min webbutik kan du betala via Paypal. Det innebär att du antingen betalar med ditt kort eller via ditt Paypalkonto, om du har ett sådant. Jag erbjuder än så länge bara såna produkter som jag kan göra i större serier, och som man heller inte nödvändigtvis behöver prova eller klämma på.
Ta gärna en titt och berätta vad du tycker!
Precis vid Bergöbron, vid Obbolavägen, kan man köra ner längs en liten grusväg och komma till Stora Tuvan. Tuvan är naturreservat och hör till området Umeälvens delta och slätter. Man parkerar bilen eller cykeln på fastlandet och går över den fina hängbron. På andra sidan hittar man en liten stig (till höger på bilden) som följer stranden runt Tuvan.
Eftersom ön är naturreservat så får naturen sköta sig själv. Fullt med omkullfallna döda träd och stränderna är inte tillrättalagt tillgängliga. Ett eldorado för fåglar, insekter och andra djur och växter. Vi såg spår av tassar på sanden men vet inte om det är bäver eller kanske utter.
Om man inte väljer stigen längs stranden utan i stället går längs spången rakt fram så kommer man direkt till det fågeltorn som byggdes på sextiotalet. Uppe i tornet ser man inte mycket mer än uppvuxen al-skog och då förstår man verkligen hur pass snabbt deltat förändras. När tornet byggdes var här fri sikt åt alla håll, udden som nu är helt trädbevuxen hade då just nått över vattenytan.
Fortsätter man längs spången ända ut på udden kommer man till en liten observationsstuga. Inne i stugan kan du äta din matsäck samtidigt som du spanar genom fönstergluggarna åt alla håll! Udden är skyddsområde och från april till september får du vackert lov att hålla dig på spången för att inte störa häckande fåglar.
Min senaste passion är virkning. Jag har nog inte virkat sen jag gick i grundskolan om jag minns rätt. Dessutom har jag haft en ganska skeptisk inställning till virkat. Stelt, livlöst, tråkigt har jag tyckt. Men så plötsligt satte jag igång med att virka väskor i bomull/lin och nu kan jag inte sluta. På bilden syns några av de första modellerna. De större är i storlek som en ”vanlig” väska, de mindre passar bra när man bara vill ha med börs, mobil och nycklar.
Nu håller jag på med en ny modell som är avlång och rund och påminner lite om ett getingbo….
Hoppas bara att jag får avsättning för väskorna. Mina döttrar nickar vänligt och säger ”Fint, mamma…” så jag förstår att det är inte i deras smak. Men om det är i din smak så hör gärna av dig, de är till salu.
Trots att jag bott 25 år i Obbola har jag aldrig varit till kolerakyrkogården på Holmas nordliga ände. Visst är det väl märkligt?
Holma är den lilla ön som ligger mellan Holmsund och Obbola, och som Obbolabron mellanlandar på. Innan bron byggdes fanns några enstaka små stugor på Holma, men i och med bron blev tillgängligheten en annan. Och när det för några år sen blev fritt fram att köpa tomt och bygga där så har det formligen exploderat. Nu är i princip hela den västra sidan norr om bron bebyggd.
Jag ställde bilen på parkeringsplatsen vid bron och promenerade längs den grusväg som anlagts för villaägarna. Holma är kuperat och täckt med gammal granskog. Längst ut på norra udden finns en fin liten utsiktsplats, dit man kan ta sig även med rullstol. Tänk att sitta här en sommarafton och titta på solnedgången!
Nedanför ligger vraket av en gammal pråm.
Och en liten bit in i skogen ligger kolerakyrkogården, nu med villatak inom synhåll.
Jag började virka av ett nytt garn jag köpt (Rosarios Damasco, 70% bomull och 30% lin), och virkade utan att egentligen veta vad det skulle bli. Mest ville jag testa tekniken (det kallas potatvirkning) och hade väl tänkt att det kunde bli en disktrasa om inte annat. Men det blev alldeles för snyggt för en disktrasa, och för tjockt och kompakt också för den delen. Till slut blev det en liten väska, som jag har fodrat med limegrönt linnetyg.
Potatvirkning går helt enkelt till så, att du virkar fasta maskor som vanligt, men drar trådöglan enbart genom den bakre maskbågen. Då bildas detta ribbmönster, och virkningen blir nästan lite veckad.
Naturligtvis kunde jag inte motstå det ljuvliga garnet Air från Zealana… tunt, tunt och mjukt i cashmere, merino och possum. Finns i mörkt gråsvart, gråblått och naturfärgat hos Textera. Jag tycker att det blev riktigt fint med de smala fuskflätorna och har provat att sticka både dessa korta pulsvärmare (då räcker nystanet på 25 gram till två par!) och ett par lite längre.
Så här stickar man flätorna: sticka 2 rm ihop, men låt maskorna vara kvar på vänster sticka. Sticka sen den första m en gång till och låt sedan maskorna glida över.
Vill du ha ett komplett mönster till pulsvärmarna?
HÄR:
Eva Holmström, Agraff Design och Susan Sondell, Dekorativbyrån vid Dekorativbyråns bord på påskmarknaden. I bakgrunden syns Katarina Reian, Stickeriet.
De flitiga arrangörerna Mona Prestele, Lillemor Elfgren och Anja Thelander kämpar på för att skapa en ny tradition – Påskmarknad. I Tyskland, Monas hemland, är påskmarknader mycket vanligt förekommande men åtminstone i vår norra landsända ett rätt okänt begrepp. Monas första påskmarknad anordnades i liten skala i en kvartersgård på Nydalahöjden. I fjol blev det Gammlia som fick den äran, och i år sedan Mona tagit över driften av Kafé Anno 1762 i Olofsfors, blev det i de vackra gamla ladugårdslokalerna på bruket.
Ett stort antal utställare hade anmält intresse, det ryktades till och med om att inte alla fått plats. Och vädret visade sig från sin allra bästa sida – kanske för bra, tänkte vi som stod där och inväntade besöksanstormningen. Folk kanske ger sig ut på isen i stället? Och det kanske många gjorde, men en hel del människor valde ändå att förlägga sin söndagsutflykt till Olofsfors. Men man hade inte tagit med sig plånboken, bara den lilla fikabörsen. Tyvärr för oss utställare som väl knappast fick ersättning för den möda det är att avsätta en dag, packa, lasta, köra, bära, skylta upp.
Detta är lite av ett dilemma med marknader. Folk tycker att det är roligt att gå runt och titta på fina saker, men om utställarna inte får sälja så kommer de knappast tillbaka nästa år.
Stina, som har sin ateljé och sin webbaserade garnaffär Textera ovanpå garaget hemma i Bredvik, bjöd in till stickkafé i kväll. Gott fika och småprat om både stickning, virkning och annat livsnödvändigt hann vi med. Nästa stickkafé, som också blir det sista för säsongen, blir efter påsk. Sen tar fisksäsongen över för Stina som har en fiskaffär, Gamla Salteriet, tillsammans med sin man Nisse.
Jag hittade fina mohairgarner på loppis och började sticka vantar i svart och turkos i kväll. Det blir ytterligare ett par enligt det nya mönster jag håller på att försöka jobba fram, ett mönster utan mudd men där handledsdelen av vanten ändå sitter åt lite.
Hoppas nu bara att det turkosa räcker till båda vantarna! Finns inte skuggan av en chans att hitta mer av just det garnet.
Efter en ganska lång viloperiod från aktivt fotoarbete har jag nu fått en liten nytändning! Titta gärna på mina bilder på Fotosidan! Jag har varit medlem där nästan från allra första början när sajten kom till, och periodvis väldigt aktiv. Det är roligt och samtidigt ett sätt att visa upp sina bilder. Ju mer man syns, desto bättre, om man har förhoppningar om att få sälja. Mitt nyaste album där heter I Staden.
Ja, vad kan man kalla det här plagget – ett tunt smidigt ”rör” som ligger lite löst runt halsen men som också kan dras upp och placeras som ett pannband runt huvudet?
Ihopsydda halsdukar som man virar runt halsen, ja det har man ju sett tidigare. Googlar man på ”halstub” får man upp massor med såna stora tjocka saker. Inte rätt. Söker man på ”bandana” upptäcker man att det handlar företrädesvis om en fyrkantig typ snusnäsduk som vikts i snibb och knutits. Fel igen.
Halsvärmare kanske, helt enkelt? Som en motsvarighet till pulsvärmare? Hur som helst så är det ett mycket praktiskt plagg som ger lite värme och skydd runt halsen. Just dessa är stickade i ett luftigt och mjukt garn, Zitrons Savanna, som finns på textera.se.