Kategoriarkiv: Skrot&Korn

Om munskydd

Debatten går het om munskydd eller inte.

Jag tror på Tegnell – var hemma om du inte är kry, håll avstånd/undvik trängsel och tvätta händerna. Men OM jag skulle hamna i en trängsel som jag inte kan undvika, då skulle jag nog gärna ha ett munskydd i beredskap.

Vi tar det igen. Absolut avgörande för att undvika smitta och smittspridning är att

  1. Stanna hemma om man inte känner sig kry eller har symtom på sjukdom

2. Hålla fysiskt avstånd på 1,5 till 2 meter från andra människor och undvika miljöer där trängsel kan uppstå

3. Tvätta händerna ofta med tvål och varmt vatten under minst 20 sekunder.

Om du hamnar i en situation där du inte kan undvika eller undkomma trängsel KAN ett munskydd ge ett visst skydd, men munskydd får under inga omständigheter ersätta de tre punkterna ovan.

Jag har för säkerhets skull sytt upp några munskydd. De är sydda av dubbelt tyg. Mellan tyglagren kan ett mellanlägg eller filter placeras.
En smal metalltråd löper längs den övre kanten, så att skyddet kan formas efter näsryggen.
Munskyddet fästs med resårband som finns i två varianter, antingen runt hela huvudet eller runt öronen.

Munskydden är sydda av återbrukade fräscha bomullstyger, både mönstrade och enfärgade, och finns att beställa i min webbutik.

Tidskriften Västerbotten

Alla tidskrifter bortskänkta nu!

Jag rensar i hyllorna och skänker bort dessa fina tidskrifter. De avhandlar allt från Kyrkor till Arkeologi och Modetrender. Tyvärr är bilderna inte i kronologisk ordning, men det är kanske ämnesområdet som är mer intressant. Ta kontakt till exempel via formuläret längst ner på sidan. Notera att vissa exemplar kan vara tingade redan.

Annandagspromenad

Solens upp- och nedgång

Efter flera mulna dagar känns det bra med en skymt av solen, även om den inte håller sig ovan horisonten särskilt länge.

Undrar om de horisontella strecken är spåren efter hemvändande tomteflyg? De lär ju passera här högt över oss mellan England och Rovaniemi.

I uthamnen ligger en SCA-båt och lastar. ”Munksund” är det visst. Ingen julledighet där inte.

Ljuva milda pastelliga nyanser har molnen och himlen där ute till havs. Och vindkraftverken snurrar på. Nu är de bara två.

Längre in i Bredvik har vinterbadarna gjort i ordning sin vak, skyddad av monoliter av is.

Inte ser det så värst inbjudande ut tycker jag, men så är jag en riktig badkruka också.

Vill man hellre vistas på isen än under den så har några andra entusiaster ordnat med en skridskobana! Målbur till och med. Kul! Och bedårande vackert är det. Solnedgången färgar himlen i oändliga variationer.

Men inte ser man röken av Nisse och Stina….. en välförtjänt semester önskar vi dem!

www.minapaket.se

I samma veva som internetförsäljningen drog igång lade Posten ner sina kontor och stället tog småbutiker och kiosker över Postens pakethantering samtidigt som flera olika logistikföretag som DHL och Schenker etablerade sig på marknaden.

Internethandeln fortsätter att växa och vår lilla ICA-butik är en av dem som nästan drunknar i paket. Kassören  ser köerna växa medan hen administrerar in- och utlämning av paket varvat med registrering av varor i kassan. Andra paket måste lämnas och hämtas på annat håll och vissa företag kör till och med ut paket till dörren.

Bild: pxhere.com

 

 

 

 

 

 

 

När öppnar någon den första paketutlämningscentralen för alla paket? En gemensam lokal för de olika företagen som fraktar våra paket kors och tvärs över landet? Det borde väl ändå vara smartare?

Sen kan man ju grunna över om det är vettigt att skicka hårsnoddar och liknande småkrafs över halva jordklotet bara för att det är lite billigare än i butik här hemma.

 

Dimma

Lite retsamt när dimman sveper in, och man vet att det ”egentligen” är strålande vackert väder. Men dimma har sin tjusning också.

Lägesrapport från promenadstråket

De senaste dagarna har jag tagit mig samman och gått ut på kvällspromenader. Lite nytt har jag att rapportera! Inga skogsbränder tack och lov men några andra smärre förändringar. Vissa relaterade till årstidsväxlingar, andra till byggnationer.Denna ganska intetsägande bild visar på naturens växtkraft! Det mörkare gröna partiet i mitten var för bara någon månad sedan öppen jord, där traktorer och grävskopor ägnat sig åt att laga trasiga vattenledningar. Nu är jorden helt övervuxen av frodiga mållor. De är faktiskt ätliga, näringsrika och till och med goda! Ta bladen och blanda i salladen. Svinmållan var ursprungligen en trädgårdsväxt som odlades i klosterträdgårdarna men som nu är vida spridd.Glada hojtanden hördes genom häcken och titta vem som satt där bakom och gonade sig i solen om inte John och Annika Kelly.

Här byggs det för fullt. Det ser väl inte så där jätteinbjudande ut men det blir säkert fint med tiden. Seniorboende, tror jag. De nya husen kräver vatten och avlopp och det har medfört avstängningar och omdirigeringar av trafiken under byggtiden. Fortfarande är det lite burkigt vid Handelsträdgården och nedfarten till segelbåtshamnen.

PS. Angående vägen ner till segel vill jag påminna om att man inte får parkera längs vägen, den är för smal för det. Nisse och Stina som bor vid vägs ände vill gärna kunna ta sig till och från hemmet. Så vill vi ha Salteriet igång är det nog bäst att vi lämnar fri passage!

Ståtliga riddarsporrar vid Byvikens Handelsträdgård lyste i kvällssolen.

I samband med grävandet och byggandet så avverkades en del träd. Stammar är väldigt vackra tycker jag.

Kommer man från stan-hållet och letar efter Gamla Salteriets fiskaffär eller Kellys Antik&Auktion så är det denna vy man ska spana efter. Här svänger du ner vänster och parkerar på anvisad plats.

 Fortsätter man att följa stranden in mot viken så finns mycket att se på. Gräset med sina mogna vippor mot det blå vattnet är fint.

Och kråkan som hittade smått och gott bland stenarna var också rolig att se på.
Sen blev det nåt svalkande ute på altanen. Tänk, inga mygg! Desto fler getingar dock.

 

 

Lappa och laga

Det är roligt att se det spirande intresset för gamla tekniker som skulle falla i glömska om ingen för kunskapen vidare. Det gäller allt från timring av hus till smide och  ullspinneri.

En av de böcker jag ärvde av min mamma är guldgruvan ”Vi syr, vi stickar, vi virkar”  utgiven av Aktiv Hushållning 1949. Den är sliten och nött, ihoptejpad flera gånger, med hundöron och fläckar.

Men vilken nytta jag haft av denna bok! I den finns stickbeskrivningar på babykoftan som stickas i ett enda stycke och har perfekt passform, den klassiska babymössan med snibb i pannan, vantar, sockar men också andra beskrivningar.

 

 

 

 

 

Vad sägs till exempel om den här lilla sötnosen till klänning med små puffärmar och knäppning fram!

 

Aktiv Hushållning gav även ut en bok som heter ”Vi lagar, vi lappar, vi stoppar”. Jag blev jätteglad när jag fick tag i ett nästan felfritt exemplar från 1951 via Bokbörsen. Allt i boken är kanske inte hyperaktuellt. Det är ju inte så ofta vi behöver laga våra korsetter nuförtiden. Men säkert kan själva teknikerna överföras till dagens plagg.Att kunna stoppa strumpor är också en ovärderlig kunskap. Vem har inte suckat över hål under hälen på favoritsockorna? Här får vi beskrivet både den vanliga tuskaftstekniken men också den smidiga varianten med langettsöm och den ännu elegantare mask-varianten som blir snudd på osynlig om den görs med omsorg. För givetvis handlar detta också om träning, noggrannhet  och materialkunskap.

Detsamma gäller lagning av tyg. Här hittar du utförliga beskrivningar på flera olika metoder att laga hål och skador på sydda kläder.

Jag vill också tipsa om Instagramkontot Lagningsaktivisterna som  visar upp en hel drös av olika lagnings- och lappningsprojekt. Kul att följa!

Skura golv

Hur gör ni när ni städar, till exempel rengör köksgolvet?

Jag har länge kämpat på med  moderna städredskap och olika slags moppar. Trasselmoppar som man vrider ur i ett slags durkslag monterat i hinken och platta moppar med mikrofiber som man monterar på en platta. Ingen av dessa metoder har känts tillfredsställande. Och eftersom jag inte är speciellt intresserad av städning, så vill jag åtminstone att det ska kännas bra när jag väl gjort det.

Bild: Dreamstime

Trasselmoppen är svår att ha styrsel på.  Plastkanten gnisslar ideligen mot golvet, lurvet svänger och far omkring på ett väldigt oprecist sätt och det är svårt att lägga kraft bakom när man vill gnugga bort en särskilt svårbemästrad fläck.

Bild: Vileda

Den platta moppen är svår att montera, demontera och skölja.  Inte verkar den dra åt sig någon smuts heller, att döma av sköljvattnet. Jag ser att vissa personer inte sköljer den alls förrän de har svept över hela golvet. Smutsen ska tydligen sugas in och ansamlas i själva moppen. Jag misstänker starkt att man bara brer ut smutsen och fördelar den jämnt över hela golvet. Och när man sen vill skaffa en ny fräsch mopp, så har tillverkaren ändrat designen så att man blir tvungen att köpa även ett nytt skaft.

Jag bestämde mig därför, så här i mogen ålder, att återgå till min moders beprövade metod: skurborste på käpp, trasa och en hink med såpvatten.

Bild. Dreamstime

Hinken behöver inte nödvändigtvis vara av zink men det ser ju lite pittoreskt ut.

 

 

Bild. DigitaltMuseum

Jag rekommenderar en borste som inte är så tillplattad som den på bilden. Jag sökte länge efter en bättre bild på nätet med intressant nog fanns det inga. Se det som ett tecken. Notera även bildens ursprung.

Sen är det viktigt att skaftet sitter fast ordentligt i hålet på borsten. Det räcker INTE att bara trycka dit det, och det finns inget mer irriterande än när borsten ideligen lossnar. En liten spik inslagen lite snett gör susen.

Bild: Jordklok

När vi kommer till skurtrasa vill jag ivrigt rekommendera lin eller bomull. Vissa syntetfibrer kan funka men ofta halkar de bara omkring och tar liksom inte tag i golvet. Särskilt lingarn absorberar mycket vatten och torkar dessutom fort.

Bild: Ocean

 

Såpa finns av många olika fabrikat och jag har ingen uppfattning om det finns bättre eller sämre sorter. Jag har köpt Ocean som finns på Lantmännen men det säkert lika bra med nån annan. Såpa luktar i alla fall gott.

Jag doppar alltså trasan i såpvattnet i hinken, vrider ur den och virar den lite runt borsten på skaftet. Skrubbar en bit av golvet, tar loss trasan, sköljer, vrider ur och fortsätter så. Vattnet blir grått (åtminstone hos oss där det inte skuras varje dag), golvet ser fint ut, det blir skönt att gå barfota på och dessutom luktar det rent.

Det är inte jobbigare än moppmetoderna. Men ska man tolka verkligheten efter sökresultaten på Google så existerar denna städmetod överhuvudtaget inte.

 

Fruktpåsar

För att slippa de ständiga prasselpåsarna i frukt- och grönsaksdisken skaffade jag tunna återanvändningsbara tygpåsar från Jordklok. Men även om de är dunlätta och fina så var jag inte helt tillfreds med att det inte syns igenom vad påsen innehåller. Det kan ställa till problem i kassakön.

Därför tog jag mig för att virka påsar av tunt bomullsgarn. De blir riktigt fina, och dessutom är det roligt att virka! En liten nackdel är, att de blir tyngre än de florstunna tygpåsarna. Men det är ändå bara fråga om ett fåtal gram.

När jag blev riktigt i gasen satte jag igång att virka även till försäljning, så nu har jag tagit med ett antal till Handelsgården förutom att jag kan virka på beställning här hemifrån.

Sedan var steget inte långt till att börja fundera på nätbindning…… En nätbunden påse blir rimligtvis betydligt lättare än en virkad. Kanske går den också snabbare att tillverka när man väl fått upp tekniken? Så det var bara att börja googla och se på Youtube-videos. Att binda nät är inte alldeles enkelt kan jag meddela. Men nu kan jag knyta i alla fall!

För min del gäller det nu att komma på ett sätt att knyta ett cirkelformat rör som sedan kan fogas samman i botten. Jag har kommit en bit på väg!

Här en annan video på Youtube som visar en lite annan teknik.

Uppiggande förnyelse

Som bekant är jag delägare i hantverkskollektivet Handelsgården och säljer mina produkter där. Med jämna mellanrum så möblerar vi om i butiken och byter platser med varandra. Det innebär en hel del jobb men är sannerligen värt besväret.

Kunderna uppskattar förändringen och upptäcker ofta ”nya” saker bara för att de plötsligt ligger på ett annat ställe. Och själv får man tänka till och överväga hur man vill exponera sina produkter på bästa sätt. Kanske dags att plocka undan gamla hyllvärmare?

Här nedan ser du min nya plats. Ett minst sagt blandat sortiment….

Plötsligt känns det som att vi har en helt ny butik! Titta gärna på de övriga interiörbilderna på Handelsgårdens Instagramkonto.

Mina nallekläder

Det var ett bra tag sen som jag fick elva stycken nakna, bleka små tygnallar med ett beige band knutet (och fastsytt) runt halsen. Det var min arbetskamrat Anna-Lena som förärade mig dessa små varelser, förmodligen i tron att de skulle röna ett bättre öde i mina händer än i hennes.

Sen har nallarna legat i en påse i en låda under min säng och tittat anklagande på mig varje gång jag dammsugit. Men för någon vecka sedan, när jag beslutat mig för att mitt lager av kassar, mössor, vantar och sockar är tillräckligt stort för att klara säsongen, kände jag att nu är det dags.

Och gissa om jag haft roligt! Nallarna har fått kläder – jag har sytt, virkat och stickat, ibland blandat tekniker i samma plagg till och med. Kanske inte alltid så tekniskt perfekt, men kreativt :-D!

 

 

 

 

Alla nallarna har varsin liten väska. Och väskan ligger det en liten bok.

Jag har sytt byxor och jackor, kjolar, väskor och klänningar. Stickar mamelucker och tights, tröjor, halsdukar och mössor. Virkat mössor, tröjor och väskor.

Nu har alla nallarna fått varsin uppsättning kläder och väntar på att få komma ut i butik. Och jag sitter här och stirrar på den tomma lådan. Var får man tag på fler såna nallar??

Mina tygkassar och väskor

Jag vill slå ett slag för TYGKASSEN. Själv har jag vant mig sedan ett bra tag tillbaka att alltid ta med tygkassar när jag åker och handlar, och det är tydligt att allt fler väljer att göra detsamma. Vi börjar fatta att plastkassarna som översvämmar inte bara våra diskbänksskåp, utan även haven och skogen, ställer till väldiga problem.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, brukar man säga. Att välja bort plastkasse och övergå till tygkasse är ett litet steg, som får allt större betydelse ju fler som tar det steget.

Jag gillar att botanisera i secondhandbutiker. När jag såg alla de fantastiska tyger, panelgardiner och dukar som fanns, började jag sy kassar. Verksamheten har vuxit och nu syr jag på löpande band. 

Det blir kassar och väskor i flera olika modeller. Ingen är dock den andra lik! Det är lite av nöjet tycker jag, att variera både tygkvalitet, form, storlek… fodrad, inte fodrad, korta handtag, långa handtag, axelrem, knäppe, kardborre, tryckknapp, ytterficka, innerficka… möjligheterna är oändliga.

Jag säljer kassarna direkt hemifrån och på marknader, men också på Handelsgården och i min webbutik. Det går utmärkt bra att höra av sig och komma och titta. Kanske finns det någon som faller dig i smaken! Här ett litet axplock.

Skärbrädor

Ett av de viktigaste redskapen i ett kök är skärbrädor. Vår familj som lever mest vegetariskt och ständigt skär grönsaker har ofta igång flera skärbrädor vid varje matlagningstillfälle.

Plastskärbrädor Bild: Kitchenstore

Många använder plastskärbrädor som är lätta att diska i maskin. De nya tunna skärbrädorna som kan böjas ihop till en tratt gör det lätt att hälla över det skurna dit det ska. Och det är förstås bra, men med tiden har jag blivit alltmer restriktiv med plast, och i synnerhet i samband med mat. Risken att en plastskärbräda skulle släppa ifrån sig ämnen till maten man skär på den, den risken tror jag är minimal. Men plasten är relativt mjuk, det blir fort repor och hack i ytan och där ansamlas det smuts och bakterier. Flisor av plasten lossnar och man kan till och med riskera att knivseggen skadas om man skär ner djupt i plasten och råkar vicka till kniven. Jag använder plastskärbräda enbart till animaliska produkter de få gånger det är aktuellt, just för att kunna diska dem i maskin.

Skärbräda av glas Bild: Stala

Skärbräda av marmor Bild: Mio

Det finns skärbrädor av glas, marmor och av laminat, men  de materialen är för hårda. Bara ljudet när kniven slår i ytan får en att hejda sig, tycker jag. Och knivexperter håller med om att knivseggen skadas av att användas på sådana material.

Skärbräda av laminat Bild: BBQLovers

 

Ett annat material som är nästan väl hårt att skära på är bambu. Bambuskärbrädor är vackra och har blivit allt mer populära. En bambuskärbräda består av massor med smala bamburibbor eller

Bambuskärbräda Bild: Clas Ohlson

bitar som är ihoplimmade.  Kanske ska bambubrädorna få samsas med glas och laminat under kategorin uppläggnings- och serveringsfat.

Liggande trä Bild. H&M

Vad återstår då? Ja, trä förstås. Skärbrädor av ek, bok, valnöt, körsbär, al, lönn, björk, al och ask funkar fint. En sådan träskärbräda kan antingen vara gjord av liggande trä, som en vanlig planka alltså, eller också av ändträ. Fördelen med liggande trä är att det är billigt. Nackdelen är att det ofta vill slå sig och börja vicka, vilket är väldigt irriterande! En annan nackdel är att träfibrerna ruggas upp av kniven vilket gör att brädan så småningom blir tufsig. Man kan visserligen hyvla av den lite då, men alla har inte tillgång till hyvlar.

Limmad skärbräda av ändträ Bild: Asbjörns Bildhuggeri

En skärbräda av ändträ består av mindre bitar som limmats ihop så att träets fibrer inte ligger längs med brädan utan på tvärs. När kniven skär så går den in lite mellan fibrerna, som sedan går ihop igen utan att skadas. Att de olika bitarna limmats ihop gör att brädan inte slår sig. Bitarna är också större än i bambuskärbrädan vilket gör att andelen lim blir mindre. Nackdelen med ändträ-skärbrädan är att den är dyr, eftersom den kräver en större arbetsinsats. Å andra sidan har du en skärbräda som, rätt skött, kan följa dig genom livet.

En gammal skärbräda som kanske har gjort sitt. Bild: Dreamstime

Och hur sköter man en skärbräda av trä? Viktigast är 1. att komma ihåg att aldrig låta den stå blött. Ingen blötläggning, och undvik att ställa den att torka på diskbänken eftersom det ofta samlas fukt under brädan som sugs upp i träet vilket leder till att den så småningom spricker. Och så punkt 2. vilket är inoljning. En ny bräda ska oljas in rejält innan den börjar användas. Båda sidorna, och så kanterna. Stryk på i flera omgångar tills träet inte suger upp mer. Paraffinolja eller linolja är vad som rekommenderas, och olivolja går också bra. Andra matoljor bör undvikas eftersom de härsknar. Smält gärna ner lite bivax i oljan så blir det ännu bättre!

Bild: Bürstner

När ytan börjar kännas torr bättrar du på med lite mer olja.

 

Wish

Internet svämmar över av annonser från Wish och det verkar som att väldigt många handlar där. Extremt billiga kläder (man blir fundersam redan där) och ett enormt utbud.

Det hade inte ens fallit mig in att beställa kläder från Wish innan jag blev påhoppad från alla håll med denna annons. Jag hade nämligen klickat upp den en gång och det lät de mig inte glömma….Riktigt fin, tyckte jag, som aldrig brukar hitta några kläder som jag tycker om. Lite klockform med vidd över höfterna, till och med en ficka! Snygg lejongul färg också. REA stod det, under hundringen.

Jag slog till. Inget hemmansköp direkt.

När paketet dök upp och jag öppnade och vecklade ut plagget blev jag lite skeptisk. Är detta verkligen samma klänning som i annonsen?Hmmm …. sneda sömmar, fickan placerad på magen och inte såg det ut att vara så värst mycket schvung i nederdelen precis. Jag hade beställt storleken medium som är min vanliga storlek men allvarligt talat så tror jag inte att det hade hjälpt även om jag tagit extra large.

 

 

 

 

 

 

 

Jag reklamerade plagget och fakturan makulerades.  Tror knappast att jag beställer fler gånger från Wish. Undrar just vilka som sitter och syr och vad de får betalt.

Adventsmarknaden i Fiskarmuseet

Idag har jag ägnat mig åt att sälja egentillverkade produkter – vantar, mössor, sockar, tygkassar och disktrasor –  på vår stora lilla adventsmarknad i Fiskarmuseet intill Gamla Salteriet i Obbola. Stora därför att publiken strömmade till i väldiga mängder. Lilla därför att lokalen är rätt begränsad i storlek men har hög mysfaktor med sina fiskenät, strömmingstunnor och nytillskottet isekan. Isekan fick dagen till ära agera staffli för Jens Ögrens illustrationer och konst! Jag missade tyvärr att ta bild av hans tavlor men titta gärna på hans Facebook som jag länkat till.

Dagen var solig och vindstilla och folk vandrade mellan alla de evenemang som ägde rum i Obbola denna dag.

Bilderna är medvetet tagna innan folkrusningen, jag vet hur det är när man bara fångar en massa ryggar … 😉

Det första som mötte en när man kravlat sig uppför den branta trappan var tomten Håkan Olofsson och hans ren Rudolf.

Bo Pettersson och Andrea Rimpi Willman delade bord och visade upp knivar (eller ska man kalla dem konstverk?),  kassar och mössor med lite ovanliga motiv. Själv föll jag för en mössa  med Star Wars-tryck.

Nina Tegenfeldt hade med sig fina inredningsdetaljer, allt från gammeldags julbonader av papper och julgrupper till linne-badlakan, borstar och kuddar.

Gun Olofsson och Peter Andersson presenterade fina silversmycken och fågeltavlor.

Lena Nabb och Isabelle hade bullat upp med inte bara de traditionella rullrånen utan också andra godsaker. Dessutom stickade sockar och handledsvärmare.

Camilla Sundström, som lyckades med konststycket att inte fastna på bild, hade med sig torkad svamp av olika sorter, och även frysta gula kantareller från fjällregionen – där blev det också shopping för min del. Karl Johan, trattisar, sandsopp, kantareller, rimskivling… mums!

Hembygdsföreningen huserade på en av de tre stora strömmingstunnorna i mitten av lokalen och sålde Obbola-brickor, Obbolakrönikan, Obbolakartan, vykort och väderkalendrar. ”Min” tunna befinner sig precis bakom stolpen och Gösta Sebbfolks Obbolakarta. Såklart lyckades mina produkter inte heller fastna på bild. Ett par av tygkassarna skymtar visserligen just till vänster om kartan. Det uppfällda locket på min kappsäck syns dock tydligt…. 🙁

Soffan vid trappan fick passande nog prydas av By Berndes kuddar, brickor och textilier.

Utanför entrén till Fiskarmuseet stod Eva-Lena Strömgren och  Birgitta och sålde bland annat stickat, dockkläder och tygkassar.  Julia Nyberg sålde tunnbröd. Ethel Rubensson sålde sin bror Ivans snickeriprodukter.

Fiskbutiken hade som sig bör öppet denna dag. Stina och Lovisa hade fullt sjå och detsamma kan nog gälla Nisse som stod i serveringstältet och langade laxburgare. Det bjöds dessutom på glögg och pepparkakor.

Adventsmarknaden är en av årets höjdpunkter tycker jag! Ser redan fram emot nästa år!

Giving Tuesday

Spektaklet Black Friday, som uppmuntrar till ofta onödig konsumtion,  har ändå fått något gott med sig.

Dels har vi sett initiativet White Monday som skapades som en motpol till Black Friday. Den infaller måndagen före Black Friday. White Monday innebär rabatter och erbjudanden, men på återbruk och tjänster som lagning och reparationer.

Dels Giving Tuesday den 28 november, som fokuserar på att dela med sig och skänka bort. Ett exempel är VI-skogen, dit du kan skänka pengar som används till att plantera träd.

 

 

 

Höstens sikfiske

Under min dimmiga morgonpromenad blev jag också åskådare till Nisses och Olles (Gamla Salteriet) fiskafänge. Nu är det höstsik som gäller, och även rommen är eftertraktad. Siken säljs dels färsk och hel, dels som filéer men också rökt och i inläggningar som exempelvis den delikata Enbärssiken. Läs om fiskeåret här!

Här susar de iväg i motorbåten för att vittja näten.

Undrar om det blir nåt?

Fåglarna undrar visst om det ska bli nåt över till dem.

Sådärja, tillbaka in i viken.

Olle har uppenbarligen lagt till vid bryggor förut.

Då är det bara att börja lasta av.

Fisken ska ösas upp i de gröna lådorna.

En efter en fylls med nyfångad sik.

Det är härligt att fiskeläget lever. Allt fler av bodarna rustas upp. Inte bara för fiske – i somras hade vi både loppisbod och antikbod här.

Snart klart! Men sen ska förstås fisken tas omhand. Vilken lyx för oss i Obbola med omnejd att ha tillgång till färsk fisk på detta vis. ♥

 

Dimmig höstmorgon

Solen lyste klart och fint när jag vaknade och jag greppade kameran och gav mig ut för att äntligen få till den bild som ännu saknas i en bildserie  jag håller på att jobba med. Men knappt hann jag ner till stranden förrän dimman rullade in. Det är bara att gilla läget, och dimma gör sig bra på bild, så det blev  dimmiga bilder i stället. Klicka gärna på bilderna för att se dem i större storlek.

Vindkraftverken

Uthamnen

Kranarna i hamnen

Kranarna i närbild

Klubben