Etikettarkiv: färg

Nya pulsvärmare

Alpacka m prickar

Nya pulsvärmare har sett dagens ljus. Först ett par tunna men varma muddar stickade i mjukaste babyalpacka. Jag använder smala bambustickor som är lätta och glider lagom.

Alpacka o merino

På nästa bild ser vi ett till par naturvita, också de i baby-alpacka med ett fusk-flätmönster. Samma flätmönster i de lite längre muddarna stickade i ett merinoullgarn i en intressant färg – jeansblå!

Nordlys

Sist ett par muddar med lite hålmönster,  stickade i det ljuvligt regnbågsfärgade sockgarnet Nordlys. Alla garner från Textera.

Loppisgarnerna kommer till användning

Turkosvantar

Jag hittade fina mohairgarner på loppis och började sticka vantar i svart och turkos i kväll. Det blir ytterligare ett par enligt det nya mönster jag håller på att försöka jobba fram, ett mönster utan mudd men där handledsdelen av vanten ändå sitter åt lite.

Hoppas nu bara att det turkosa räcker till båda vantarna! Finns inte skuggan av en chans att hitta mer av just det garnet.

Söndagsvanten

Life Style

Possumgarnet till Västanbäcksvanten blir svårt att få tag i framöver. Därför provstickar jag nu vantar i Atelier Zitrons Life Style, 100% merinoull. Ett mycket behagligt och lättstickat garn, men färre metrar i nystanet så det räcker nog inte till två par vantar.

Jag har omarbetat mönstret så pass mycket att det blir en helt ny vante! Ingen ribbad mudd utan en rätstickad kant, och en tumme av helt ny konstruktion. Det är lite spännande att prova sig fram och se om man får till det! Nu måste jag hitta på ett nytt namn på vanten. Söndagsvante kanske?

 

Glada disktrasor

Av tradition brukar bomullsdisktrasor vara naturfärgade och det är fint! Men det finns inget som hindrar att en bomullsdisktrasa kan vara kulört. Lite grann som pannlappar ser de ju ut, bortsett från att det är hål igenom. Men vad gör väl det? Man kan väl få bli glad av sin disktrasa!

Bomull har inte samma uppsugningsförmåga som lin och torkar alltså inte lika torrt. Men den har en behaglig struktur och är väldigt slitstark. Tvättas i 60º.

 

Nya galgar, ny design!

Även om de ”fjärilsmönstrade” galgarna i det ursprungliga utförandet (som den grön/vita galgen näst längst upp på bilden) är jättefina, så är det roligt att prova med andra utföranden. Randigt gillar jag, och därför blev det ett gäng randiga galgar. Längs efter, tvärs över och lite snett! Och varför inte rutigt? Den svartvitrutiga galgen fick en extra finess med det röda sidenbandet som knyter ihop det hela.

Nu gäller det bara att få tag i fler av dessa galgar, innan de enkla gamla modellerna av trä kastats bort och bytts ut mot plastiga IKEA-galgar.

Nästa projekt inom Tantslöjden

Nätkassar var det förra projektet, om någon undrar. Här kommer nu enkla trägalgar som är klädda med ett virkat överdrag. Hur snyggt som helst!

Min bästis Bettans mamma virkade såna här överdrag till alla familjens galgar när vi var barn. Då var man väl inte så värst imponerad, men nu inser man att det både är  väldigt praktiskt OCH att det ligger många timmars arbete bakom. Praktiskt? Jo, kläderna glider inte av galgen. Dessutom riskerar man inte att fina blusar fastnar i nån liten träflisa. Det problemet undkommer man visserligen om man använder plastgalgar, men de har ju liksom ingen personlighet…….

Nu har jag försökt klura ut hur tant Karin virkade genom att studera en av de galgar som finns kvar ur hennes produktion. Jag tror att jag har kommit på det!

Garngraffitti

Zickermans berättar om folk (mest kvinnor, tydligen) som stickar/virkar som ett bidrag till den offentliga utsmyckningen. Dörrhandtag, bilantenner, skulpturer, räcken, stuprör – det finns många detaljer i stadsmiljön som kan prydas. På vissa ställer är toleransen noll, Stockholm är ett sådant exempel, där tas stickningen liksom den sprayade graffittin bort inom 24 timmar och tilltaget polisanmäls. På andra håll har man en lättsinnigare syn på saken och kan till och med tycka att det är lite kul.

Här i Umeå har vi ibland förnöjts av att ben-skulpturen i Strömpilenrondellen fått sockor och strumpor, liksom att Standing man på Rådhustorget får mössa när det blir kallt. I Piteå hittade jag för några somrar sedan ett stuprör med ett uppmuntrande tillrop.

Det är faktiskt lite imponerande, särskilt att man tar sig tid, tycker jag.

 

Supportermössa

Jag är rätt förtjust i både randigt och rutigt, och särskilt vissa färgkombinationer.  Svart eller grått ihop med en kontrasterande färg gillar jag skarpt. Ibland går stickorna av sig själv och bildar mönster av garn som liksom bara råkade hamna i mina händer.

Nu inser jag att den här barnmössan, som just nu håller på att få en fodring av garn som varken killar eller sticks, skulle passa supportar av flera stycken rätt prominenta idrottslag.

Projekten radar upp sig!

Det finns ju så mycket man vill göra! Jag betar av projekt efter projekt men på något konstigt vis så byggs raden på och blir allt längre.

Nu är i alla fall mössan i förgrunden färdigställd. Jag chansade på maskantalet och stickade på rundsticka så det var lite svårt att bedöma storleken. Den blev för stor, så jag provade att köra den på 95 grader i maskin i hopp om att den skulle krympa och tova ihop sig lite. Men garnet var superwash-behandlat och innehöll dessutom en liten procent nylon, så mössan kom ur maskinen helt opåverkad förutom en sak: de blåa färgerna hade spillt över på de vackra turkosa tonerna. Mössan är numera endast blå-lila. Min plan är reviderad, nu ska jag prova att fodra mössan med tunn ylletrikå.

Nästa garn i raden är det rödrosa alpackagarnet, Artesano. Det ska bli en sjal enligt beskrivningen Bredviken som säljs via Textera. En liten variation på ursprungsbeskrivningen dock, jag stickar den i slätstickning i stället för bara rät.

Possumvantar

På Nya Zeeland finns ett litet djur som på svenska kallas pungräv eller pungråtta men lokalt benämns Possum. Det har införts på Nya Zeeland och förekom inte i den ursprungliga faunan på öarna. Tyvärr har djuren ställt till med en del problem eftersom de bland annat mumsar på fågelägg i mängd. Vissa fågelarter har minskat drastiskt på grund av detta. Possum har emellertid en fin päls, håren anses varmare än fårull och blandas med fördel i garn.

Jag har stickat vantar i garn från Nya Zeeland. Det består av 80% merinoull från öarna, blandat med 20% possumull. Garnet känns behagligt och lättstickat, det finns en liten mjuk kärvhet i det som jag gissar kommer från possumhåret, och vantarna är väldigt varma och sköna! Jag håller på att skriva ihop en stickbeskrivning som kommer att finnas att köpa. Vantarna kallar jag för Västanbäck efter det gamla namnet på vår gård, som ligger väster om den gamla bäck som först kulverterades och sedan ströps och leddes om när det nya kvarteret skulle byggas.