Etikettarkiv: virkat

Long time no see

Här var det stiltje minsann! Inte ett enda inlägg sedan i juni. Nåväl, var sak har sin tid. Kanske kan det bli ändring nu när hösten har gjort sin entré och vintern väntar runt knuten. Jag har haft fullt upp med jobb och hittat på en del nya produkter, bland annat denna lilla badpåse med sisaltvättlappen plus en handgjord ekologisk tvål från Malin i Ratan. P1020838

 

 

 

 

 

Jag har fortsatt att virka mösshattar i olika färger och i bomull men även i lingarn. Ett exempel syns här,  dock mer mössa och mindre hatt eftersom den bara har en antydan till brätte.

P1020723

Väskor har jag också fortsatt att virka. Allt mindre verkar de bli,  de senaste är små vita festväskor som rymmer typ mobil och betalkort.

 

 

Cykelsadelskydd

Cykelsadelskydd

Min nya passion är att virka cykelsadelskydd! Konstigt ord förresten, låter som att man ska skydda cykelsadeln. Men så är det väl inte, det är väl den egna rumpan man vill måna om lite? Ge lite värme, lite buntning och lite skydd mot kyla och väta.

Jag fick tag på tjocka stabbiga ullgarner samt några rejäla nystan tjockt acrylgarn. Skyddet på bilden är virkat helt och hållet i grått ullgarn, men för att spara lite så använder jag acrylgarnet som kant och ullgarnerna endast i sittytan på de flesta skydden.

De finns i lite olika färgställningar, och jag har dragit in ett resårband i kanten och lagt ett isolerande stycke cellplast inuti.

En ny väska

 

Lilavirkadvaska

En riktigt härligt mustig plommonlila färg på bomullsgarnet från Debbie Bliss (från Textera) i denna väska som jag virkat och fodrat med tyg från ett silkigt nattlinne! Knappen är en gammal knapp från min mosters sybehörsaffär som nu fått komma ut i dagsljuset. Rejält långt axelband om du vill ha väskan i handhöjd. Annars är det bara att knyta till en ögla.

Snyggaste mössan

Mösshatt och halstubx

Jag som aldrig hittat en endaste mössa som ser vettig ut på mitt huvud, har nu lyckats med konststycket att virka en slags mösshatt som jag faktiskt törs visa mig ute i.

Och nu när hösten närmar sig kan det vara skönt med en liten halstub runt halsen. Tuben kan också dras upp på huvudet och fungera som ett brett pannband. Mösshatten är virkad i bomull/lin och halstuben i bomull/bambu.

Väskorgier

Collage

Min senaste passion är virkning. Jag har nog inte virkat sen jag gick i grundskolan om jag minns rätt. Dessutom har jag haft en ganska skeptisk inställning till virkat. Stelt, livlöst, tråkigt har jag tyckt. Men så plötsligt satte jag igång med att virka väskor i bomull/lin och nu kan jag inte sluta. På bilden syns några av de första modellerna. De större är i storlek som en ”vanlig” väska, de mindre passar bra när man bara vill ha med börs, mobil och nycklar.

Nu håller jag på med en ny modell som är avlång och rund och påminner lite om ett getingbo….

Hoppas bara att jag får avsättning för väskorna. Mina döttrar nickar vänligt och säger ”Fint, mamma…” så jag förstår att det är inte i deras smak. Men om det är i din smak så hör gärna av dig, de är till salu.

En virkad liten stadsväska

Virkad väska

Jag började virka av ett nytt garn jag köpt (Rosarios Damasco, 70% bomull och 30% lin), och virkade utan att egentligen veta vad det skulle bli. Mest ville jag testa tekniken (det kallas potatvirkning) och hade väl tänkt att det kunde bli en disktrasa om inte annat. Men det blev alldeles för snyggt för en disktrasa, och för tjockt och kompakt också för den delen. Till slut blev det en liten väska, som jag har fodrat med limegrönt linnetyg.

Potatvirkning går helt enkelt till så, att du virkar fasta maskor som vanligt, men drar trådöglan enbart genom den bakre maskbågen. Då bildas detta ribbmönster, och virkningen blir nästan lite veckad.

Stickkafé hos Stina

 

Stina, som har sin ateljé och sin webbaserade garnaffär Textera ovanpå garaget hemma i Bredvik, bjöd in till stickkafé i kväll. Gott fika och småprat om både stickning, virkning och annat livsnödvändigt hann vi med. Nästa stickkafé, som också blir det sista för säsongen, blir efter påsk. Sen tar fisksäsongen över för Stina som har en fiskaffär, Gamla Salteriet, tillsammans med sin man Nisse.

Glada disktrasor

Av tradition brukar bomullsdisktrasor vara naturfärgade och det är fint! Men det finns inget som hindrar att en bomullsdisktrasa kan vara kulört. Lite grann som pannlappar ser de ju ut, bortsett från att det är hål igenom. Men vad gör väl det? Man kan väl få bli glad av sin disktrasa!

Bomull har inte samma uppsugningsförmåga som lin och torkar alltså inte lika torrt. Men den har en behaglig struktur och är väldigt slitstark. Tvättas i 60º.

 

Nya galgar, ny design!

Även om de ”fjärilsmönstrade” galgarna i det ursprungliga utförandet (som den grön/vita galgen näst längst upp på bilden) är jättefina, så är det roligt att prova med andra utföranden. Randigt gillar jag, och därför blev det ett gäng randiga galgar. Längs efter, tvärs över och lite snett! Och varför inte rutigt? Den svartvitrutiga galgen fick en extra finess med det röda sidenbandet som knyter ihop det hela.

Nu gäller det bara att få tag i fler av dessa galgar, innan de enkla gamla modellerna av trä kastats bort och bytts ut mot plastiga IKEA-galgar.

En liten nätpåse

Jag envisas med att virka mina små nätpåsar som inte har något självklart användningsområde. Tips emottages tacksamt!

Kanske en sådan här liten svart påse med sidenband eller en virkad snodd kan användas som liten aftonväska? Varken börsen, mobilen eller pappersnäsdukarna ramlar ut, och påsen är lätt och smidig och tar ingen plats i sig själv.

Eller kanske man kan ha den som innerväska i sin stora bag eller ryggsäck? Då slipper man rota runt i allt bråte som ligger där i en enda röra, man hittar snabbt de där sakerna man behöver ha fram.

Påsen med röd snodd är virkad så fast och med så pass små öglor att den nästan blir som en liten burk.  Den står själv när man ställer upp den på sin platta botten.

 

 

 

Nästa projekt inom Tantslöjden

Nätkassar var det förra projektet, om någon undrar. Här kommer nu enkla trägalgar som är klädda med ett virkat överdrag. Hur snyggt som helst!

Min bästis Bettans mamma virkade såna här överdrag till alla familjens galgar när vi var barn. Då var man väl inte så värst imponerad, men nu inser man att det både är  väldigt praktiskt OCH att det ligger många timmars arbete bakom. Praktiskt? Jo, kläderna glider inte av galgen. Dessutom riskerar man inte att fina blusar fastnar i nån liten träflisa. Det problemet undkommer man visserligen om man använder plastgalgar, men de har ju liksom ingen personlighet…….

Nu har jag försökt klura ut hur tant Karin virkade genom att studera en av de galgar som finns kvar ur hennes produktion. Jag tror att jag har kommit på det!

Nätkasse

Det gick snabbt att virka en liten nätkasse – bra att ha som reserv när man går på stan, som badpåse, garnpåse eller till extratröjan. Tack Greitzan för idén! 

I den första kassen jag gjorde så virkade jag in stora plastpärlor bara för skojs skull, men det blev onödigt tungt och klirrigt, så jag struntade i pärlorna när jag virkade nästa kasse. Sedan provade jag med små lätta träpärlor och det blev riktigt bra.

På bilden syns en nätkasse i vitt och marinblått, lite marint stuk på den alltså!

 

Garngraffitti

Zickermans berättar om folk (mest kvinnor, tydligen) som stickar/virkar som ett bidrag till den offentliga utsmyckningen. Dörrhandtag, bilantenner, skulpturer, räcken, stuprör – det finns många detaljer i stadsmiljön som kan prydas. På vissa ställer är toleransen noll, Stockholm är ett sådant exempel, där tas stickningen liksom den sprayade graffittin bort inom 24 timmar och tilltaget polisanmäls. På andra håll har man en lättsinnigare syn på saken och kan till och med tycka att det är lite kul.

Här i Umeå har vi ibland förnöjts av att ben-skulpturen i Strömpilenrondellen fått sockor och strumpor, liksom att Standing man på Rådhustorget får mössa när det blir kallt. I Piteå hittade jag för några somrar sedan ett stuprör med ett uppmuntrande tillrop.

Det är faktiskt lite imponerande, särskilt att man tar sig tid, tycker jag.

 

Duktyngder

Nu befinner vi oss i den årstid när man gärna vill fika och äta ute trots att det blåser lite för mycket….. Och kanske vill man låta duken ligga kvar på trädgårdsmöbeln mellan varven också.

Duktyngder eller klämmor av olika slag är ett måste. De flesta tyngder är för lätta. Å  andra sidan får de inte vara så tunga att duken slits sönder heller. Kanske kan detta vara ett alternativ. Vanliga stenar, invirkade med en rejäl krokodilklämma. Klädsamt dekorerade med små rosor i just detta fallet!

Skrubblappsväder – äntligen!

Att virka i sisalgarn är lite skräpigt, det blir massor med damm och små vassa fibrer överallt. Därför sitter jag helst ute på altanen med min virkning.

Inte förrän nu har det emellertid varit tillräckligt trivsamt där ute. Att sitta i duggregn och 6 grader är inte så värst lockande! Så nu gäller det att fylla på lagret. Tvättlapp med riv, det är grejer det! Sisalgarnet torkar relativt snabbt, är motståndskraftigt mot röta och är precis lagom rivigt för att det ska vara skönt att skrubba sig med.

Jag hann virka två skrubblappar innan virknålen gick av! Otroligt retsamt. Men den var många år gammal och av knallröd plast, så materialet hade väl förtröttats.