Nya pulsvärmare har sett dagens ljus. Först ett par tunna men varma muddar stickade i mjukaste babyalpacka. Jag använder smala bambustickor som är lätta och glider lagom.
På nästa bild ser vi ett till par naturvita, också de i baby-alpacka med ett fusk-flätmönster. Samma flätmönster i de lite längre muddarna stickade i ett merinoullgarn i en intressant färg – jeansblå!
Sist ett par muddar med lite hålmönster, stickade i det ljuvligt regnbågsfärgade sockgarnet Nordlys. Alla garner från Textera.
De nominerade till Handelsgalan 2014 i klassen Årets Hållbara Butik är Handelsgården, Meretes och Röda Korset City. Fantastiskt roligt!
Motiveringen för Handelsgårdens del låter som följer:
Sedan många år har denna butik varit ett alternativ för alla dem som inte vill köpa de massproducerade varor som finns i var och varannan butik. Handelsgården har satsat på småskalig produktion av lokala hantverkare och erbjuder högklassigt hantverk, konsthantverk och delikatesser.
Jag är själv en av dem som föreslagit Handelsgården och jag tror minsann att formuleringen är ganska exakt min egen :-). Vem som vinner avgörs av Folket! Ungefär som Idol, men här röstar man via en webbsida:
På sensommaren gjorde vi en efterlängtad utflykt – vi besteg det spännande berget Kalahatten som ligger i ett par mil väster om Piteå. Jag gjorde ett litet fotoreportage, förstås! Berget har en karaktäristisk silhuett som man känner igen. Det är 243 meter högt, och den högsta kustlinjen efter istiden var 241 meter. Det betyder att Kalahatten stack upp som en liten ö i den yttersta skärgården. Sidorna blev renspolade av vågorna, därav alla klapperstensfälten.
Är man nyfiken på att få veta mer kan man läsa HÄR.
I somras gjorde jag en liten fotoresa till Vännäs i samband med att jag började sälja mina produkter på Slöjdarnas Hus i Vännäsby. Jag ville göra några specialtillverkade vykort just för Vännäs och de vykorten ser ni här nedan. Och som sagt, det lilla reportaget hittar man här.
Min senaste passion är virkning. Jag har nog inte virkat sen jag gick i grundskolan om jag minns rätt. Dessutom har jag haft en ganska skeptisk inställning till virkat. Stelt, livlöst, tråkigt har jag tyckt. Men så plötsligt satte jag igång med att virka väskor i bomull/lin och nu kan jag inte sluta. På bilden syns några av de första modellerna. De större är i storlek som en ”vanlig” väska, de mindre passar bra när man bara vill ha med börs, mobil och nycklar.
Nu håller jag på med en ny modell som är avlång och rund och påminner lite om ett getingbo….
Hoppas bara att jag får avsättning för väskorna. Mina döttrar nickar vänligt och säger ”Fint, mamma…” så jag förstår att det är inte i deras smak. Men om det är i din smak så hör gärna av dig, de är till salu.
Trots att jag bott 25 år i Obbola har jag aldrig varit till kolerakyrkogården på Holmas nordliga ände. Visst är det väl märkligt?
Holma är den lilla ön som ligger mellan Holmsund och Obbola, och som Obbolabron mellanlandar på. Innan bron byggdes fanns några enstaka små stugor på Holma, men i och med bron blev tillgängligheten en annan. Och när det för några år sen blev fritt fram att köpa tomt och bygga där så har det formligen exploderat. Nu är i princip hela den västra sidan norr om bron bebyggd.
Jag ställde bilen på parkeringsplatsen vid bron och promenerade längs den grusväg som anlagts för villaägarna. Holma är kuperat och täckt med gammal granskog. Längst ut på norra udden finns en fin liten utsiktsplats, dit man kan ta sig även med rullstol. Tänk att sitta här en sommarafton och titta på solnedgången!
Nedanför ligger vraket av en gammal pråm.
Och en liten bit in i skogen ligger kolerakyrkogården, nu med villatak inom synhåll.
Jag började virka av ett nytt garn jag köpt (Rosarios Damasco, 70% bomull och 30% lin), och virkade utan att egentligen veta vad det skulle bli. Mest ville jag testa tekniken (det kallas potatvirkning) och hade väl tänkt att det kunde bli en disktrasa om inte annat. Men det blev alldeles för snyggt för en disktrasa, och för tjockt och kompakt också för den delen. Till slut blev det en liten väska, som jag har fodrat med limegrönt linnetyg.
Potatvirkning går helt enkelt till så, att du virkar fasta maskor som vanligt, men drar trådöglan enbart genom den bakre maskbågen. Då bildas detta ribbmönster, och virkningen blir nästan lite veckad.
Naturligtvis kunde jag inte motstå det ljuvliga garnet Air från Zealana… tunt, tunt och mjukt i cashmere, merino och possum. Finns i mörkt gråsvart, gråblått och naturfärgat hos Textera. Jag tycker att det blev riktigt fint med de smala fuskflätorna och har provat att sticka både dessa korta pulsvärmare (då räcker nystanet på 25 gram till två par!) och ett par lite längre.
Så här stickar man flätorna: sticka 2 rm ihop, men låt maskorna vara kvar på vänster sticka. Sticka sen den första m en gång till och låt sedan maskorna glida över.
Vill du ha ett komplett mönster till pulsvärmarna?
HÄR:
Eva Holmström, Agraff Design och Susan Sondell, Dekorativbyrån vid Dekorativbyråns bord på påskmarknaden. I bakgrunden syns Katarina Reian, Stickeriet.
De flitiga arrangörerna Mona Prestele, Lillemor Elfgren och Anja Thelander kämpar på för att skapa en ny tradition – Påskmarknad. I Tyskland, Monas hemland, är påskmarknader mycket vanligt förekommande men åtminstone i vår norra landsända ett rätt okänt begrepp. Monas första påskmarknad anordnades i liten skala i en kvartersgård på Nydalahöjden. I fjol blev det Gammlia som fick den äran, och i år sedan Mona tagit över driften av Kafé Anno 1762 i Olofsfors, blev det i de vackra gamla ladugårdslokalerna på bruket.
Ett stort antal utställare hade anmält intresse, det ryktades till och med om att inte alla fått plats. Och vädret visade sig från sin allra bästa sida – kanske för bra, tänkte vi som stod där och inväntade besöksanstormningen. Folk kanske ger sig ut på isen i stället? Och det kanske många gjorde, men en hel del människor valde ändå att förlägga sin söndagsutflykt till Olofsfors. Men man hade inte tagit med sig plånboken, bara den lilla fikabörsen. Tyvärr för oss utställare som väl knappast fick ersättning för den möda det är att avsätta en dag, packa, lasta, köra, bära, skylta upp.
Detta är lite av ett dilemma med marknader. Folk tycker att det är roligt att gå runt och titta på fina saker, men om utställarna inte får sälja så kommer de knappast tillbaka nästa år.
Stina, som har sin ateljé och sin webbaserade garnaffär Textera ovanpå garaget hemma i Bredvik, bjöd in till stickkafé i kväll. Gott fika och småprat om både stickning, virkning och annat livsnödvändigt hann vi med. Nästa stickkafé, som också blir det sista för säsongen, blir efter påsk. Sen tar fisksäsongen över för Stina som har en fiskaffär, Gamla Salteriet, tillsammans med sin man Nisse.
Jag hittade fina mohairgarner på loppis och började sticka vantar i svart och turkos i kväll. Det blir ytterligare ett par enligt det nya mönster jag håller på att försöka jobba fram, ett mönster utan mudd men där handledsdelen av vanten ändå sitter åt lite.
Hoppas nu bara att det turkosa räcker till båda vantarna! Finns inte skuggan av en chans att hitta mer av just det garnet.
Efter en ganska lång viloperiod från aktivt fotoarbete har jag nu fått en liten nytändning! Titta gärna på mina bilder på Fotosidan! Jag har varit medlem där nästan från allra första början när sajten kom till, och periodvis väldigt aktiv. Det är roligt och samtidigt ett sätt att visa upp sina bilder. Ju mer man syns, desto bättre, om man har förhoppningar om att få sälja. Mitt nyaste album där heter I Staden.
Possumgarnet till Västanbäcksvanten blir svårt att få tag i framöver. Därför provstickar jag nu vantar i Atelier Zitrons Life Style, 100% merinoull. Ett mycket behagligt och lättstickat garn, men färre metrar i nystanet så det räcker nog inte till två par vantar.
Jag har omarbetat mönstret så pass mycket att det blir en helt ny vante! Ingen ribbad mudd utan en rätstickad kant, och en tumme av helt ny konstruktion. Det är lite spännande att prova sig fram och se om man får till det! Nu måste jag hitta på ett nytt namn på vanten. Söndagsvante kanske?
Även om de ”fjärilsmönstrade” galgarna i det ursprungliga utförandet (som den grön/vita galgen näst längst upp på bilden) är jättefina, så är det roligt att prova med andra utföranden. Randigt gillar jag, och därför blev det ett gäng randiga galgar. Längs efter, tvärs över och lite snett! Och varför inte rutigt? Den svartvitrutiga galgen fick en extra finess med det röda sidenbandet som knyter ihop det hela.
Nu gäller det bara att få tag i fler av dessa galgar, innan de enkla gamla modellerna av trä kastats bort och bytts ut mot plastiga IKEA-galgar.
Vi gläds alla åt att kommunen tagit sitt ansvar och skjuter till pengar till underhåll av lokalerna i det gamla mejeriet i Röbäck som används av många olika hantverkare, bland annat finns där glashyttan Glödheta, textiltrycksverkstad och keramikverkstad. Läs om det i VK här.
Nu har jag varit flitig och gjort ett litet produktinformationsblad som nedladdningsbar pdf-fil. Där presenterar jag de olika produkter jag tillverkar på ett någorlunda överskådligt sätt. Pdf-en finns att ladda ner från min hemsida www.sebbfolk.se men också här: Formera produktpres
Det mesta jag producerar görs i små upplagor, många saker bara i enstaka exemplar. Många bäckar små, är väl tanken….
Idag finns det en hel del att ta sig för i Umeå om man känner för att ge sig ut i ruskvädret. Höstljus, där olika ljussättningar lyser upp staden, kommer i år att bara existera just denna helg. Tråkigt att vi inte får behålla det åtminstone en vecka, nu blir det många som aldrig ens hinner se det.
På Folkets Hus ordnar kommunen Kreativitetsmässa för sina anställda, fast alla är förstås välkomna att komma och titta och handla.
På Museet handlar det om vävning i serien Textile in Progress. Hemslöjdskonsulenten berättar och visar. Bildmuseet har vernissage för en ny utställning.
Själv stannar jag kvar hemma och stickar på mitt nya projekt, en mösshalsduk i tjockt naturvitt ullgarn med flätor och diverse mönster. Jag stickar på fri hand så än vet jag inte om den blir godkänd av dottern.
Jag inser att min bildserie Umeå Stad på hemsidan faktiskt kan fungera som en liten presentation av stan. Det är roligt att få fin respons både av utflyttade umebor och av turistbyrån på deras facebooksida. Titta själv och tyck till! Här finns sidan. Titta gärna på de andra sidorna också, när du liks är där.
Att jobba i webbdesignprogram och ladda upp via ftp var för bara några år sen riktigt avancerat men känns helt hopplöst trögt idag. Nu finns det teknik som gör att du kan redigera din sida direkt i webbläsaren, och system för att uppdatera din blogg med bilder och allt direkt från din smartphone.
Likafullt envisas jag med att behålla min hemsida och laddar upp bilder på det gamla sättet. Det är ju en hel del besvär med att göra om alltihop också!
Idag blev det nya Umeåbilder. Titta!
Om man råkar ha några garnnystan som någon spillt kaffe på, vad kan väl då passa bättre än att virka disktrasor? Bambu lär ha en uppsugningsförmåga tre gånger högre än bomull och det gör ju inte saken sämre.
Disktrasan är virkad med lufthål för att torka extra snabbt. Garn från Textera, kaffefläckar från Salteriet.