Jag har lyckan att få vara bonusmormor till en liten fin flicka vid namn Klara. Lycka är också att få förtroendet att sticka små plagg!
Etikettarkiv: mönster
Snyggaste mössan
Jag som aldrig hittat en endaste mössa som ser vettig ut på mitt huvud, har nu lyckats med konststycket att virka en slags mösshatt som jag faktiskt törs visa mig ute i.
Och nu när hösten närmar sig kan det vara skönt med en liten halstub runt halsen. Tuben kan också dras upp på huvudet och fungera som ett brett pannband. Mösshatten är virkad i bomull/lin och halstuben i bomull/bambu.
En virkad liten stadsväska
Jag började virka av ett nytt garn jag köpt (Rosarios Damasco, 70% bomull och 30% lin), och virkade utan att egentligen veta vad det skulle bli. Mest ville jag testa tekniken (det kallas potatvirkning) och hade väl tänkt att det kunde bli en disktrasa om inte annat. Men det blev alldeles för snyggt för en disktrasa, och för tjockt och kompakt också för den delen. Till slut blev det en liten väska, som jag har fodrat med limegrönt linnetyg.
Potatvirkning går helt enkelt till så, att du virkar fasta maskor som vanligt, men drar trådöglan enbart genom den bakre maskbågen. Då bildas detta ribbmönster, och virkningen blir nästan lite veckad.
Pulsvärmare i lyxigt garn
Naturligtvis kunde jag inte motstå det ljuvliga garnet Air från Zealana… tunt, tunt och mjukt i cashmere, merino och possum. Finns i mörkt gråsvart, gråblått och naturfärgat hos Textera. Jag tycker att det blev riktigt fint med de smala fuskflätorna och har provat att sticka både dessa korta pulsvärmare (då räcker nystanet på 25 gram till två par!) och ett par lite längre.
Så här stickar man flätorna: sticka 2 rm ihop, men låt maskorna vara kvar på vänster sticka. Sticka sen den första m en gång till och låt sedan maskorna glida över.
Vill du ha ett komplett mönster till pulsvärmarna?
HÄR:
Loppisgarnerna kommer till användning
Jag hittade fina mohairgarner på loppis och började sticka vantar i svart och turkos i kväll. Det blir ytterligare ett par enligt det nya mönster jag håller på att försöka jobba fram, ett mönster utan mudd men där handledsdelen av vanten ändå sitter åt lite.
Hoppas nu bara att det turkosa räcker till båda vantarna! Finns inte skuggan av en chans att hitta mer av just det garnet.
Namnförslag efterlyses!
Ja, vad kan man kalla det här plagget – ett tunt smidigt ”rör” som ligger lite löst runt halsen men som också kan dras upp och placeras som ett pannband runt huvudet?
Ihopsydda halsdukar som man virar runt halsen, ja det har man ju sett tidigare. Googlar man på ”halstub” får man upp massor med såna stora tjocka saker. Inte rätt. Söker man på ”bandana” upptäcker man att det handlar företrädesvis om en fyrkantig typ snusnäsduk som vikts i snibb och knutits. Fel igen.
Halsvärmare kanske, helt enkelt? Som en motsvarighet till pulsvärmare? Hur som helst så är det ett mycket praktiskt plagg som ger lite värme och skydd runt halsen. Just dessa är stickade i ett luftigt och mjukt garn, Zitrons Savanna, som finns på textera.se.
Söndagsvanten
Possumgarnet till Västanbäcksvanten blir svårt att få tag i framöver. Därför provstickar jag nu vantar i Atelier Zitrons Life Style, 100% merinoull. Ett mycket behagligt och lättstickat garn, men färre metrar i nystanet så det räcker nog inte till två par vantar.
Jag har omarbetat mönstret så pass mycket att det blir en helt ny vante! Ingen ribbad mudd utan en rätstickad kant, och en tumme av helt ny konstruktion. Det är lite spännande att prova sig fram och se om man får till det! Nu måste jag hitta på ett nytt namn på vanten. Söndagsvante kanske?
Nya galgar, ny design!
Även om de ”fjärilsmönstrade” galgarna i det ursprungliga utförandet (som den grön/vita galgen näst längst upp på bilden) är jättefina, så är det roligt att prova med andra utföranden. Randigt gillar jag, och därför blev det ett gäng randiga galgar. Längs efter, tvärs över och lite snett! Och varför inte rutigt? Den svartvitrutiga galgen fick en extra finess med det röda sidenbandet som knyter ihop det hela.
Nu gäller det bara att få tag i fler av dessa galgar, innan de enkla gamla modellerna av trä kastats bort och bytts ut mot plastiga IKEA-galgar.
Nästa projekt inom Tantslöjden
Nätkassar var det förra projektet, om någon undrar. Här kommer nu enkla trägalgar som är klädda med ett virkat överdrag. Hur snyggt som helst!
Min bästis Bettans mamma virkade såna här överdrag till alla familjens galgar när vi var barn. Då var man väl inte så värst imponerad, men nu inser man att det både är väldigt praktiskt OCH att det ligger många timmars arbete bakom. Praktiskt? Jo, kläderna glider inte av galgen. Dessutom riskerar man inte att fina blusar fastnar i nån liten träflisa. Det problemet undkommer man visserligen om man använder plastgalgar, men de har ju liksom ingen personlighet…….
Nu har jag försökt klura ut hur tant Karin virkade genom att studera en av de galgar som finns kvar ur hennes produktion. Jag tror att jag har kommit på det!
Karvsnitt
Ylva Göransson i Brån, Vännäs, en av delägarna i företaget Krylla, arbetar med karvsnitt och gör väldigt vackra skärbrädor och ostbrickor. Hon använder sig av traditionell teknik och traditionella mönster som hon sedan skapar sina alldeles egna kombinationer av. Med hälp av kniv skär ut hon ut mönster, dekormålar och oljebehandlar.
Just denna skärbräda hade jag lyckan att få som födelsedagspresent. Den heter Björkarnas stad.
Supportermössa
Jag är rätt förtjust i både randigt och rutigt, och särskilt vissa färgkombinationer. Svart eller grått ihop med en kontrasterande färg gillar jag skarpt. Ibland går stickorna av sig själv och bildar mönster av garn som liksom bara råkade hamna i mina händer.
Nu inser jag att den här barnmössan, som just nu håller på att få en fodring av garn som varken killar eller sticks, skulle passa supportar av flera stycken rätt prominenta idrottslag.
Projekten radar upp sig!
Det finns ju så mycket man vill göra! Jag betar av projekt efter projekt men på något konstigt vis så byggs raden på och blir allt längre.
Nu är i alla fall mössan i förgrunden färdigställd. Jag chansade på maskantalet och stickade på rundsticka så det var lite svårt att bedöma storleken. Den blev för stor, så jag provade att köra den på 95 grader i maskin i hopp om att den skulle krympa och tova ihop sig lite. Men garnet var superwash-behandlat och innehöll dessutom en liten procent nylon, så mössan kom ur maskinen helt opåverkad förutom en sak: de blåa färgerna hade spillt över på de vackra turkosa tonerna. Mössan är numera endast blå-lila. Min plan är reviderad, nu ska jag prova att fodra mössan med tunn ylletrikå.
Nästa garn i raden är det rödrosa alpackagarnet, Artesano. Det ska bli en sjal enligt beskrivningen Bredviken som säljs via Textera. En liten variation på ursprungsbeskrivningen dock, jag stickar den i slätstickning i stället för bara rät.
Premiär!
Det är roligt att som 60-åring kunna säga att man gör något för första gången i sitt liv. Och nu har det hänt – igen, om jag ska vara ärlig. Jag är inte precis en sån människa som upprepar sig.
Till saken, kanske läsaren nu tänker.
Jo, jag har för första gången i mitt liv fått sälja ett av mig förfärdigat stickmönster! Jag säljer mönstren även via Textera och där inkom idag en beställning på sjalmönstret Bredviken! Så roligt!
Mönstret är flexibelt i den bemärkelsen att du kan sticka med valfritt garn och göra sjalen så stor eller liten som du själv vill. På bilderna här nedanför ser du dels en liten sjal (100 g garn) som passar bra att vira runt halsen, dels en lite större (200 g garn) som man gärna lägger runt axlarna. Men den går bra att vira runt halsen den med, eftersom det tunna bomullsgarnet är så smidigt och följsamt.
Ständigt i fel bransch
Att skapa en lättbegriplig, bra och snygg stickbeskrivning är extremt roligt, men det tar sin lilla tid. Plagget ska dels provstickas, dels ska texten i beskrivningen formuleras på ett kristallklart och pedagogiskt sätt. Dessutom bör det finnas fina bilder på det färdiga alstret, och kanske också detaljbilder av knepiga passager. Ett diagram måste finnas med om det ska stickas dekormönster.
På något vis måste man uppfinna hjulet gång på gång. Det går liksom inte att ta ett annat stickmönster och använda det rakt av, eftersom mönstret alltid måste anpassas efter garn och modell.
Det handlar om åtskilliga timmars arbete. Vad kan timlönen bli, om man tänker sig att man får 25 kr inkl moms för ett mönster när man säljer det till en kund? Och hur många likadana mönster kan man tänka sig att man får sälja? Tio?
Ja ja, inte lönt att man fördjupar sig i såna grubblerier! Dags att ge sig i kast med nästa beskrivning!
Possumvantar
På Nya Zeeland finns ett litet djur som på svenska kallas pungräv eller pungråtta men lokalt benämns Possum. Det har införts på Nya Zeeland och förekom inte i den ursprungliga faunan på öarna. Tyvärr har djuren ställt till med en del problem eftersom de bland annat mumsar på fågelägg i mängd. Vissa fågelarter har minskat drastiskt på grund av detta. Possum har emellertid en fin päls, håren anses varmare än fårull och blandas med fördel i garn.
Jag har stickat vantar i garn från Nya Zeeland. Det består av 80% merinoull från öarna, blandat med 20% possumull. Garnet känns behagligt och lättstickat, det finns en liten mjuk kärvhet i det som jag gissar kommer från possumhåret, och vantarna är väldigt varma och sköna! Jag håller på att skriva ihop en stickbeskrivning som kommer att finnas att köpa. Vantarna kallar jag för Västanbäck efter det gamla namnet på vår gård, som ligger väster om den gamla bäck som först kulverterades och sedan ströps och leddes om när det nya kvarteret skulle byggas.
Regnbågsvanten
Ett enkelt mönster som ger fin effekt. Varma och sköna blir de också, genom att garnet löper dubbelt hela vägen. Den ena vanten ligger klar, den andra saknar ännu sin tumme. Och så ska alla trådarna fästas förstås.
Passar till en – inte alltför stor – damhand!