Kategoriarkiv: Kulturen

Elle belle bi….

Visst har vi sett nöden i världen förut, men kanske mest på tv. Och vi har betalat in pengar till Radiohjälpen, Läkare utan Gränser eller till olika galor för världens barn, och känt givandets glädje. Ingen har dock ställt oss till svars om vi inte  betalat.

När tiggarna dök upp hände något. Plötsligt uppträder nöden i världen i vår privata sfär och gör sig påmind på ett kvalitativt  helt annorlunda sätt. Och vi upptäcker sidor hos oss själva som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera. Dels ställs vi inför problemet att kunna säga ”nej” till en människa som ber oss om något. Dels inser vi att vi har åsikter om hur en trevlig tiggare ska uppföra sig.Tiggare som så att säga sitter med mössan i hand är mindre jobbiga än den påstridiga typen, som aktivt närmar sig och ber om pengar. Och helst ska de vara tacksamma och ödmjuka och inte direkt börja tjata om mer så fort man gett en slant.

Jag tror att de allra flesta av oss är hjälpsamma och empatiska. Men att konfronteras med detta massiva hjälpbehov gör oss frustrerade. Vi inser att vi som enskilda personer självklart inte kan hjälpa alla dessa människor till ett drägligt liv. Vi måste alltså antingen välja att ge till några och säga nej till andra, eller också kategoriskt säga nej till alla. Kanske är det lättare att säga nej till alla, än att ständigt tvingas välja vem som ska få och inte. Och allra lättast är det att säga nej, om man tycker att man har goda skäl.

Många väljer att skänka pengar till organisationer som hjälper migranter både här och i hemlandet. Okej, det är bra. Men många tar gärna till sig de historier som cirkulerar bland annat i sociala medier och hittar på så vis en godtagbar ursäkt för att komma undan. För visst är det lättare att låta bli att ge, om man kan intala sig själv att tiggarna i själva verket är lata dagdrivare, kriminella, lögnare, simulanter och allmänt otrevligt folk?

Inget nytt under solen

Nu är det socker som är på tapeten. För ett tag sen var det mindfulness.

En gång i tiden var det fint och lyxigt att äta bröd bakat av vitt mjöl. Bakelser och andra sötsaker var inget som vanligt folk frossade i till vardags. Överklassen som hade tillgång till sådant tror jag knappast förbättrade sin hälsa tack vare det. Det vore intressant att höra om det finns forskning som visar om hjärt- och kärlsjukdomarna blev vanliga bland de besuttna innan de slog igenom som ett folkhälsoproblem.

På femtiotalet när jag var barn läste min mamma en tidskrift som hette Hälsa. Där figurerade ofta en hälsokostguru vid namn Are Waerland. ”Jag kan inte dö i cancer” hävdade han, fast tyvärr gjorde han det. Cancer var den tidens stora skräck, kanske var det därför han fokuserade på den sjukdomen. Hur som helst så hade han förstått att det är viktigt vad man stoppar i sig. Mamma tog till sig mycket av hans tankar och hans andra devis om ”de farliga tre” inplanterades tidigt i mitt medvetande. Salt, vitt socker och vitt mjöl var enligt Waerland rena gifterna och absolut tabu i en sund kost.

En viss mängd salt är livsnödvändigt men att salta hej vilt på maten påverkar ämnesbalansen i kroppen negativt. Och raffinerat socker ger inget värdefullt tillskott alls i vår föda. Det ger enbart energi, inga andra näringsämnen. Och den energin kan vi lika gärna ta emot från annan sorts mat som dessutom innehåller de vitaminer, fetter, mineraler och proteiner som vi också behöver. Annars måste vi äta dubbelt eller börja mixtra med diverse preparat och piller. Vitt mjöl är malt av sädesslag där grodd och skal är borttaget. Tyvärr sitter den mesta näringen i just de bortsiktade delarna och vi får ett mjöl som visserligen är lättbakat men som innehåller mest bara kolhydrater, dvs det ämne som ombildas till socker i kroppen.

Vi behöver en viss mängd kolhydrater. Det är kroppens bränsle som gör att vi orkar röra på oss och hålla oss varma. Men det finns kolhydratrika livsmedel som är fulla av andra nyttigheter också, och därför mer lämpade som mat. Till exempel fullkornsprodukter som mörkt grovt bröd.

Detta kan för många uppfattas som självklarheter. Uppenbarligen är det inte det för alla. Men ju fler som upptäcker hur de kan förbättra sin hälsa och till och med bli fria från sjukdomar som av andra uppfattas som påverkbara enbart med mediciner, desto fler borde rimligtvis komma till insikt.

En vän till mig fick veta att hon fått diabetes typ 2 när hon var på en rutinkontroll hos läkaren. Läkaren tog genast fram receptblocket men min vän hejdade henne och ville först prova med att lägga om kosten. Sex månader senare var hennes blodvärden normala. Läkaren erkände att hon i sitt stilla sinne tänkt, att ”ja, ja, prova du…. det blir nog medicinutskrivning vid nästa kontroll” men att hon nu var helt förbluffad över den effekt kostomläggning haft. Och denna min vän är inget unikt fall, många fler har fått uppleva samma sak.

Det är lite sorgligt att se kraftigt överviktiga ungdomar sitta och proppa i sig frallor och Cola light och sedan ta fram insulinsprutan. För vilken effekt light-produkterna har på oss vet vi nog inte än. För att inte tala om de kraftigt processade ämnen som ingår i mycket av den mat vi äter i tron att den är välkomponerad och allsidig.

Själv är jag ingen fanatisk kolhydrathatare. Jag har dock märkt att jag på senare år blivit allt mer känslig för socker och får symtom av ganska små mängder. Jag blir alltså yr, illamående och får hjärtklappning. Detta har gjort mig ännu mer observant och det lutar väl åt att jag kommer att bli ännu mer försiktig. Jag äter gärna grovt syrat rågbröd, det är min ständiga frukost tillsammans med en kopp grönt te.. Men jag bakar eller köper sällan vitt bröd och heller inte just några bullar, kakor och godis. Lite choklad tar jag gärna nån gång ibland och hamnar jag på kalas äter jag det som bjuds. Jag äter heller inte kött och charkuterivaror. Kyckling har jag helt slutat med sen jag sett filmerna från kycklingindustrin. Följaktligen blir det mycket grönsaker, rotsaker, bönor, frön och linser. Grovt bröd som sagt, men även syrade mjölkprodukter och smör. Viktigt är för mig att maten är så lite processad som möjligt, och inte full av en massa olika tillsatser.

Och så, för att knyta ihop säcken: mindfulness. Gammal visdom och kunskap från tusen år tillbaka presenteras som en helt ny upptäckt av någon trendig psykolog. Suck.

 

Handelsgården nominerad till Handelsgalan 2014!

Handelsgalan

De nominerade till Handelsgalan 2014 i klassen Årets Hållbara Butik är Handelsgården, Meretes och Röda Korset City. Fantastiskt roligt!

Motiveringen för Handelsgårdens del låter som följer:

Sedan många år har denna butik varit ett alternativ för alla dem som inte vill köpa de massproducerade varor som finns i var och varannan butik. Handelsgården har satsat på småskalig produktion av lokala hantverkare och erbjuder högklassigt hantverk, konsthantverk och delikatesser.

Jag är själv en av dem som föreslagit Handelsgården och jag tror minsann att formuleringen är ganska exakt min egen :-). Vem som vinner avgörs av Folket! Ungefär som Idol, men här röstar man via en webbsida:

http://handelsgalanumea.se/rosta/

Kalahatten

Brant

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På sensommaren gjorde vi en efterlängtad utflykt – vi besteg det spännande berget Kalahatten som ligger i ett par mil väster om Piteå. Jag gjorde ett litet fotoreportage, förstås! Berget har en karaktäristisk silhuett som man känner igen. Det är 243 meter högt, och den högsta kustlinjen efter istiden var 241 meter. Det betyder att Kalahatten stack upp som en liten ö i den yttersta skärgården. Sidorna blev renspolade av vågorna, därav alla klapperstensfälten.

Är man nyfiken på att få veta mer kan man läsa HÄR.

Vännäs

I somras gjorde jag en liten fotoresa till Vännäs i samband med att jag började sälja mina produkter på Slöjdarnas Hus i Vännäsby. Jag ville göra några specialtillverkade vykort just för Vännäs och de vykorten ser ni här nedan. Och som sagt, det lilla reportaget hittar man här.

Station och dam Kossorna Loket Slojdarnas

En utflykt i närområdet

Deltaskylt

Trots att jag bott 25 år i Obbola har jag aldrig varit till kolerakyrkogården på Holmas nordliga ände. Visst är det väl märkligt?

Holma är den lilla ön som ligger mellan Holmsund och Obbola, och som Obbolabron mellanlandar på. Innan bron byggdes fanns några enstaka små stugor på Holma, men i och med bron blev tillgängligheten en annan. Och när det för några år sen blev fritt fram att köpa tomt och bygga där så har det formligen exploderat. Nu är i princip hela den västra sidan norr om bron bebyggd.

Jag ställde bilen på parkeringsplatsen vid bron och promenerade längs den grusväg som anlagts för villaägarna. Holma är kuperat och täckt med gammal granskog. Längst ut på norra udden finns en fin liten utsiktsplats, dit man kan ta sig även med rullstol. Tänk att sitta här en sommarafton och titta på solnedgången!Utsiktsplatsen

Nedanför ligger vraket av en gammal pråm.

Vraket

 

Och en liten bit in i skogen ligger kolerakyrkogården, nu med villatak inom synhåll.

Kyrkogarden

 

Pulsvärmare i lyxigt garn

Pulsatilla Bild

Naturligtvis kunde jag inte motstå det ljuvliga garnet Air från Zealana… tunt, tunt och mjukt i cashmere, merino och possum. Finns i mörkt gråsvart, gråblått och naturfärgat hos Textera. Jag tycker att det blev riktigt fint med de smala fuskflätorna och har provat att sticka både dessa korta pulsvärmare (då räcker nystanet på 25 gram till två par!) och ett par lite längre.

Så här stickar man flätorna: sticka 2 rm ihop, men låt maskorna vara kvar på vänster sticka. Sticka sen den första m en gång till och låt sedan maskorna glida över.

Vill du ha ett komplett mönster till pulsvärmarna?
HÄR:

 

Påskmarknaden i Olofsfors

 

Eva Holmström, Agraff Design och Susan Sondell, Dekorativbyrån vid Dekorativbyråns bord på påskmarknaden. I bakgrunden syns Katarina Reian, Stickeriet.

De flitiga arrangörerna Mona Prestele, Lillemor Elfgren och Anja Thelander kämpar på för att skapa en ny tradition – Påskmarknad. I Tyskland, Monas hemland, är påskmarknader mycket vanligt förekommande men åtminstone i vår norra landsända ett rätt okänt begrepp. Monas första påskmarknad anordnades i liten skala i en kvartersgård på Nydalahöjden. I fjol blev det Gammlia som fick den äran, och i år sedan Mona tagit över driften av Kafé Anno 1762 i Olofsfors, blev det i de vackra gamla ladugårdslokalerna på bruket.

Ett stort antal utställare hade anmält intresse, det ryktades till och med om att inte alla fått plats. Och vädret visade sig från sin allra bästa sida – kanske för bra, tänkte vi som stod där och inväntade besöksanstormningen. Folk kanske ger sig ut på isen i stället? Och det kanske många gjorde, men en hel del människor valde ändå att förlägga sin söndagsutflykt till Olofsfors. Men man hade inte tagit med sig plånboken, bara den lilla fikabörsen. Tyvärr för oss utställare som väl knappast fick ersättning för den möda det är att avsätta en dag, packa, lasta, köra, bära, skylta upp.

Detta är lite av ett dilemma med marknader. Folk tycker att det är roligt att gå runt och titta på fina saker, men om utställarna inte får sälja så kommer de knappast tillbaka nästa år.

Stickkafé hos Stina

 

Stina, som har sin ateljé och sin webbaserade garnaffär Textera ovanpå garaget hemma i Bredvik, bjöd in till stickkafé i kväll. Gott fika och småprat om både stickning, virkning och annat livsnödvändigt hann vi med. Nästa stickkafé, som också blir det sista för säsongen, blir efter påsk. Sen tar fisksäsongen över för Stina som har en fiskaffär, Gamla Salteriet, tillsammans med sin man Nisse.

Loppisgarnerna kommer till användning

Turkosvantar

Jag hittade fina mohairgarner på loppis och började sticka vantar i svart och turkos i kväll. Det blir ytterligare ett par enligt det nya mönster jag håller på att försöka jobba fram, ett mönster utan mudd men där handledsdelen av vanten ändå sitter åt lite.

Hoppas nu bara att det turkosa räcker till båda vantarna! Finns inte skuggan av en chans att hitta mer av just det garnet.

Fotosidan

598732_10151844465130451_988468487_aEfter en ganska lång viloperiod från aktivt fotoarbete har jag nu fått en liten nytändning! Titta gärna på mina bilder på Fotosidan! Jag har varit medlem där nästan från allra första början när sajten kom till, och periodvis väldigt aktiv. Det är roligt och samtidigt ett sätt att visa upp sina bilder. Ju mer man syns, desto bättre, om man har förhoppningar om att få sälja. Mitt nyaste album där heter I Staden.

Namnförslag efterlyses!

HalsvarmeJa, vad kan man kalla det här plagget – ett tunt smidigt ”rör” som ligger lite löst runt halsen men som också kan dras upp och placeras som ett pannband runt huvudet?

Ihopsydda halsdukar som man virar runt halsen, ja det har man ju sett tidigare. Googlar man på ”halstub” får man upp massor med såna stora tjocka saker. Inte rätt. Söker man på ”bandana” upptäcker man att det handlar företrädesvis om en fyrkantig typ snusnäsduk som vikts i snibb och knutits. Fel igen.

Halsvärmare kanske, helt enkelt? Som en motsvarighet till pulsvärmare? Hur som helst så är det ett mycket praktiskt plagg som ger lite värme och skydd runt halsen. Just dessa är stickade i ett luftigt och mjukt garn, Zitrons Savanna, som finns på textera.se.

Söndagsvanten

Life Style

Possumgarnet till Västanbäcksvanten blir svårt att få tag i framöver. Därför provstickar jag nu vantar i Atelier Zitrons Life Style, 100% merinoull. Ett mycket behagligt och lättstickat garn, men färre metrar i nystanet så det räcker nog inte till två par vantar.

Jag har omarbetat mönstret så pass mycket att det blir en helt ny vante! Ingen ribbad mudd utan en rätstickad kant, och en tumme av helt ny konstruktion. Det är lite spännande att prova sig fram och se om man får till det! Nu måste jag hitta på ett nytt namn på vanten. Söndagsvante kanske?

 

Tjockvantar

LusevantarNu när jag äntligen kommit på ett bra sätt att sammanfoga delarna, så känns det roligt igen att sy tjockvantar av maskintovade ylleplagg.

Uttjänta tröjor, koftor och halsdukar kan få ett nytt liv! Kör ylleplagget i 90º i tvättmaskinen och häpna över förvandlingen. Låt gärna en tennisboll snurra med, så blir effekten bättre. Lite chansartat är det, man vet aldrig riktigt hur mycket plagget krymper och filtar sig.

De här vantarna är nästan som handskar, de är tjocka och täta och lite styva. Men varma!

 

Glada disktrasor

Av tradition brukar bomullsdisktrasor vara naturfärgade och det är fint! Men det finns inget som hindrar att en bomullsdisktrasa kan vara kulört. Lite grann som pannlappar ser de ju ut, bortsett från att det är hål igenom. Men vad gör väl det? Man kan väl få bli glad av sin disktrasa!

Bomull har inte samma uppsugningsförmåga som lin och torkar alltså inte lika torrt. Men den har en behaglig struktur och är väldigt slitstark. Tvättas i 60º.

 

Nya galgar, ny design!

Även om de ”fjärilsmönstrade” galgarna i det ursprungliga utförandet (som den grön/vita galgen näst längst upp på bilden) är jättefina, så är det roligt att prova med andra utföranden. Randigt gillar jag, och därför blev det ett gäng randiga galgar. Längs efter, tvärs över och lite snett! Och varför inte rutigt? Den svartvitrutiga galgen fick en extra finess med det röda sidenbandet som knyter ihop det hela.

Nu gäller det bara att få tag i fler av dessa galgar, innan de enkla gamla modellerna av trä kastats bort och bytts ut mot plastiga IKEA-galgar.

Ljus i mörkret

Idag finns det en hel del att ta sig för i Umeå om man känner för att ge sig ut i ruskvädret. Höstljus, där olika ljussättningar lyser upp staden, kommer i år att bara existera just denna helg. Tråkigt att vi inte får behålla det åtminstone en vecka, nu blir det många som aldrig ens hinner se det.

På Folkets Hus ordnar kommunen Kreativitetsmässa för sina anställda, fast alla är förstås välkomna att komma och titta och handla.

Museet handlar det om vävning i serien Textile in Progress. Hemslöjdskonsulenten berättar och visar. Bildmuseet har vernissage för en ny utställning.

Själv stannar jag kvar hemma och stickar på mitt nya projekt, en mösshalsduk i tjockt naturvitt ullgarn med flätor och diverse mönster. Jag stickar på fri hand så än vet jag inte om den blir godkänd av dottern.