En resa under molnen

Jag gav mig av mot norr och vår stuga för några dagars rekreation. Vädret var ostadigt men inte katastrofalt. Jag är ju molnfanatiker så jag fick mitt lystmäte!

Det såg inte så lovande ut när man spanade norröver. Men samtidigt ganska spännande.

Det är också nåt visst med tallar.

Till slut var jag, trots alla molnfotostopp, framme i stugan.

Solnedgången bakom träden var väl inte hisnande men ändå lite fin.

Nästa morgon var grå på ett lite mindre dramatiskt sätt.

Jag hade en del pyssel att ordna innan jag kunde ta itu med midsommarfirandet. Så här ser till exempel en trasig halvljuslampa till en Volvo ut.

När nordliga vindar sveper in från vattnet och rakt in mot stugan så blir det både dragigt och golvkallt. Så slutligen kan jag konstatera att sommaryllesockar inte är något motsägelsefullt utan ett måste. Ha en  trevlig helg!

 

 

 

 

 

 

 

Plötsligt är det sommar i Obbola

För första gången i år sitter vi på altanen med parasollet uppfällt. Härligt! Men vill man röra på benen här i idylliska Obbola by har jag följande tips.

Gamla Salteriet är öppet tisdagar och fredagar. Ett perfekt utflyktsmål! Du kan fika på bryggan, köpa smårätter, handla nyfångad fisk och ta med dig härliga strömmings- och sikinläggningar hem.

Kellys Auktioner har hyrt den lilla sjöboden intill Salteriet och säljer vintage, retro och antikviteter. Öppettider i sommar kl 11- kl 17:
JUNI: 9, 10, 11, 13, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 25
JULI och AUGUSTI alla dagar utom måndagar

Badplatsen, Bredviks Havsbad, lite längre bort vid segelbåtshamnen, är både barn- och vuxenvänlig.

Bussen från stan stannar alldeles i närheten! Ändhållplatsen ligger vid infarten till segelbåtshamnen (och Texteras garnshop!) och den näst sista hållplatsen precis vid Salteriet.

Obbola erbjuder också en hel del annat. Först och främst har vi ju havet inpå knuten, bara det är en upplevelse att betrakta. Är man mer av skogsmänniska kan man vandra fornstigen och se lämningar från vikingatiden. Stigen passerar Romlet, som är en slags stenöken! Det finns ännu flera  badplatser: Nyvik, Fläse, Silverskatan, Vitskärsudden.
SCA Multiarena är ett relativt nytt tillskott. En plats där du sommartid  kan styrketräna, spela boule, springa terrängspår, cykla samt åka skidor på vintern. Tyngdpunkten ligger på terrängcykling som har blivit ett stort intresse för både unga och gamla.

 

Nattlampan

Ibland hamnar man på helt oväntade stigar under sin kreativa vandring. Vem kunde väl tro att uppdraget att köpa knappbatterier skulle sluta i att jag står och tillverkar nattlampor?

Här är spetsduken uppspänd i metallringen och ficklampan (befriad från sin karbinhake) har fått en liten strumpa att hänga i.

Intill knappbatterierna på ICA Maxi hängde små minificklampor med LED-ljus. KAMPANJ 10 kr/st.  Till saken hör att jag är sjukligt svag för små ficklampor, så givetvis hamnade jag framför den hyllan. Och riktigt hur associationerna gick vet jag inte, men tankarna studsade mellan LED, dekorbelysning, ljusslinga, 100 000 timmars brinntid (!), liten och lätt lampa…………. och plötsligt kopplade jag ihop det hela med mitt lager av virkade spetsdukar från olika secondhandbutiker och loppisar. Det är väl det som kallas snilleblixt, att man plötsligt ser samband som man inte sett förut? 😀

Här hänger tre nattlampor. De är ganska dekorativa även i dagsljus.

Nu är det väl en aning förmätet att prata om snilleblixtar i detta sammanhang. Inte Einstein-klass direkt. Men jag blev glad över att hitta ytterligare ett användningsområde för dessa fantastiska handarbeten som våra mor- och farmödrar ägnade så mycket tid och kärlek åt.

Här ser vi den första prototypen, lysande i ett mörkt rum.

 

Gammal? Jag??

Bild: Durewall.com

Ungefär så här började det se ut, och kännas, när jag skulle upp ur fåtöljen. Eller ännu värre, upp från golvet, där jag faktiskt bedriver en hel del verksamhet.

Minns ni Mästarnas Mästare där Ingemar Stenmark (ganska jämnårig med mig) hoppade jämfota upp på en mur som var typ lika hög som han själv? Jag insåg att jag skulle knappt klara att hoppa upp på en liten barnpall.

Inspirerad av en mig närstående person, som med framgång börjat bedriva styrketräning i hemmet

Bild: Reine/Sussie Remnemark

gick jag till aktion. Jag visste, att jag var tvungen att sätta min benträning i ett sammanhang, annars skulle det aldrig bli av. Så jag bestämde mig för att idka knäböjningar (benen ganska brett isär, fötter och knän pekande utåt) medan jag borstade tänderna morgon och kväll!

De första dagarna brände mjölksyran efter bara några sekunder. Nu efter ett par veckor får jag lov att hålla på en stund extra sedan tandborstningen är avslutad, för att jag ska hinna bli trött i lårmusklerna.

Och hör och häpna, jag reser mig lätt upp ur fåtöljen utan att behöva skjuta ifrån med armarna! Så skönt att veta att det inte bara går utför…..! Kanske detta är nästa steg?

Strandfynd

Det känns som att våren kom inom två dagar. Så här såg det ut nere i viken igår (klicka gärna på bilderna för att se dem större):

Och idag så här:

Sen gick jag längs stranden

Det kändes tyvärr inte alldeles fräscht.

Undrar vad som har förtöjts vid denna stadiga ögla?

Jag ”råkade” kika in genom en liten glugg….

På östersidan upptäckte jag detta pampiga träd i full blom och insåg att det är en sälg. Tänk, jag som trodde att sälgar var snabbväxande och kortlivade och mest uppträdde i buskform.

Jag vandrade vidare ut mot udden och konstaterade att fiskeriet är på gång.

Och hela horisonten bredde ut sig.

Avslutningsvis kunde jag konstatera att växtligheten passar på att kasta sig upp ur jorden dessa soliga dagar. Vanligt gräs förstås, älggräs, maskrosblad, tussilago…..

Harsyra……

… och så denna för mig okända ört, som jag nu fått veta är Ögonpyrola. Tack Gudrun!

 

 

Uppochnervända världen

Jag påstår inte att allt detta är dåligt
(även om mycket är bedrövligt… 🙂 )
men visst kan man reflektera en stund över hur det fungerar.

Matbutiken hanterar kontanter och paketdistribution.

Banken och Posten har stängt. Eventuella öppna banker har ingen kontanthantering.

Tullverket gör nykterhetskontroller längs vägarna.

Polisen gör passkontroller vid gränserna.

Matbutiken (=Posten) kräver leg även av bebisar vid uthämtning av paket.

Vissa speditionsfirmor  lämnar ut paket till vem som helst som råkar befinna sig i närheten.

Andra speditionsfirmor lämnar inte ut paket alls utan får man åka och hämta dem i något utlämningsställe ett par mil bort.

Bensinmacken säljer mjölk, hamburgare och café latte.

Bensin tankas enklast på obemannade stationer.

Lantmännen säljer spolarvätska, tvättmedel och kläder.

Fasta telefonnätet skrotas.

Ingen mobiltäckning garanteras inomhus.

Världen måste minska koldioxidutsläppen.

Nya oljefyndigheter prospekteras.

Det är billigare att flyga än att åka tåg.

Miljarder satsas på att skicka rymdfarkoster till Jupiter.

Barn svälter ihjäl.

Vårvinterpromenad

Promenaden gick denna gång längs efter Byvägen, och när jag kom runt hörnet såg jag att det nu är avverkat ända ner mot Södra Obbolavägen. Här ska visst byggas parhus.

Nere vid stranden tassade jag ut på en brygga och förevigade dessa förgängliga former. Man kan se både det ena och det andra om man fantiserar lite.

Kikar man ner över bryggkanten ser man intressanta lager där isen har tinat runt stenarna.

Och vilka översvämningar det har blivit! Stigen fungerar tydligen som en fördämningsvall och ännu hindrar tjälen smältvattnet från att sjunka ner.

Ljuset upplevs aldrig så skarpt som den här tiden på året.

Kränkningar

Jag vill börja med att gardera mig med att säga att jag på inget vis försvarar mobbning eller andra vidriga förhållningssätt till  varken medmänniskor, djur eller växter.

Bild: Berglin

Men jag vill  utlysa en varning för inflation av ordet kränkt. Det vore intressant att göra en jämförelse i hur ofta begreppet ”kränkande behandling”  förekommer i dagens media och säg 1990-talets.  Och det tror jag inte beror enbart på att mobbning och dylika otyg uppmärksammas mer och att de är oftare förekommande. För så verkar det vara. Det  tuffa samhällsklimatet vässar armbågarna. Det ser vi till exempel i nedanstående diagram som visar antalet anmälningar till skolinspektionen.

Diagram från Skolinspektionens hemsida

Men det är inte detta jag ifrågasätter utan urvattnandet av begreppet kränkning.

Enligt Svenska Akademiens Ordlista SAOL betyder ”kränka” att förolämpa, våldföra sig mot eller bryta mot. Det är alltså i mina ögon ett ganska grovt ingrepp i någons integritet. Att då påstå sig bli kränkt för att någon inte tycker likadant som du, eller säger åt dig att inte slänga hushållssopor i containern för plastförpackningar eller att inte klampa i trappen på nätterna, det känns lite overkill. Man kan förstås bli arg, skamsen, sur, ledsen… men kränkt? Är det kränkande att inte få göra precis som man själv vill?

Googlar man på ordet så förstår man att detta är stort. Jag är alltså inte den första som reagerat. Bloggerskan Kissie berättar exempelvis att vissa läsare blir kränkta om hon skriver att hon gillar röda tröjor, när läsaren har köpt en blå. I bloggen xrob finns ett inlägg om att det numera verkar vara trendigt att vara kränkt. Anstränger man sig riktigt ordentligt så kan man säkert komma på nånting att vara kränkt över….För det här med kränkning handlar också om hur vi själva väljer att reagera. Om någon skulle våldföra sig på mig skulle jag säkerligen uppfatta det som ytterst kränkande, och kräva upprättelse. Men om någon kallar mig kärringjävel, påstår att finlandssvenskar är efterblivna, tycker att mina handstickade sockar är fula och slarvigt stickade eller att mina barn skulle ha haft det bättre om de fått vara på dagis? Då kan jag välja. Jag kan välja mellan att känna mig kränkt och surna till, alternativt gå till motattack för att hämnas eller också helt enkelt bara rycka på axlarna och tänka att ”Okej, det får stå för dig. Jag vet ju själv vad jag anser”.

Jag ryser vid tanken på den vilsenhet, otrygghet och rädsla som måste omge de unga killar som skjuter ihjäl varandra i storstäderna för att de blivit kränkta av rena struntsaker.

 

Tur att man är åtminstone en aning innovationsbenägen

Mjukvaruproducenterna som listigt tvingar en att skaffa nytt när ens gamla datorprogram inte längre funkar tillsammans med de nya operativsystemen, de borde få åtminstone ett nyp i örat.Jag har kämpat länge för att kunna behålla mina Adobeprogram som jag köpte för dyra pengar. Alltså har jag ömt bevarat min gamla ASUSdator med Windows XP, ett alldeles förträffligt operativsystem. Men även förträffliga datorer tröttnar tyvärr med åren och får konstiga hyss för sig.

Nu står en spritt ny arbetsdator på mitt bord. Windows 10 har jag redan bekantat mig med eftersom vår laptop är utrustad med det. Men jag känner mig långt ifrån bekväm. Visst kommer jag att greppa det så småningom men det är en jobbig inkörningsperiod.

Det allra värsta är emellertid att jag inte längre har tillgång till varken Photoshop eller InDesign. Det är program jag behöver för jobbet. Numera kan man prenumerera på Photoshop, men det blir en fast månadskostnad som jag känner mig tveksam till om jag vill ha, med tanke på den relativt blygsamma skala jag jobbar i. Alternativet är att söka sig ut på marknaden för freeware och lära sig ett nytt program. Ytterligare en utmaning! Visserligen ganska spännande men samtidigt ack så tidsödande.
GIMP är det mest använda kostnadsfria bildbehandlingsprogrammet som erbjuder lager.
Behöver man inte jobba med lager kan man prova Photoscape eller Picasa men jag ser nu att Picasa verkar ha bytt namn till Google Photo.
Scribus lär ska vara ett helt okej layoutprogram. Men jag har inte lyckats ladda ner det.
OpenOffice funkar bra i stället för Microsoft Office-sviten

Förföljd av reklamen

Det är imponerande hur snabbt ”dom” lyckas registrera vilka sidor och vilka produkter man tittat på på internet. Efter bara några minuter dyker annonserna upp i högerspalten på Facebook och i bannern överst på sidor man ofta hemsöker.

Filterbubblan Bild: Flexspan.

Man måste ju beundra tekniken som i det enorma virrvarr som internet är, klarar av att registrera lilla mig som beställt kattmat och genast påminner mig om detta hundra gånger om. Men är det så listigt egentligen?

Bild: flickr

Läs texten längst ner till höger. Uppenbarligen är detta ett feltänk. Mest för att folk känner sig just bevakade. Och visst borde det vara bättre att tipsa mig om något som jag inte redan vet?

Mina hudvårdsrutiner

Sitter man och tittar på TV4 vid åtta-niotiden på kvällen kan man konstatera att det finns väldigt mycket reklam för hudvårdsprodukter som ska återfukta och motverka rynkor. Jag drar slutsatsen att det är en lönsam satsning. Alltså finns det en stor marknad. Because you are worth it. (Intressant nog består reklamen i avbrotten under thrillers och deckarfilmer mer av rakhyvlar och bilar.)

Bild: Wikimedia Commons

Sen berättade en bekant för mig om sina vedermödor med att hitta en viss sorts ansiktskräm som hon inte kunde klara sig utan. Jag häpnade och började kolla runt.  Läste Underbara Claras blogg där hon redogör för sina hudvårdsrutiner. De var med mitt mått mätt rätt invecklade. Ändå verkar hon vara en sansad människa med en stor dos förnuft. Uppenbarligen är hudvård en viktig sak för många. Kanske inte Mia Skäringer dock? Har vi missat nåt, hon och jag?

Jag vill därför gärna berätta om mina hudvårdsrutiner. På morgonen sköljer jag av ansiktet med kallt vatten och gnuggar det torrt med en frottéhandduk. På kvällen tvättar jag ansiktet med olivtvål från Aleppo och gnuggar det torrt med en frottéhandduk. Klart! Jag har inga bekymmer med huden vad jag vet. (Eller kan jag ha det, fast jag inte vet om det?)

Kan det hela hänga ihop med att jag liksom aldrig börjat med att använda olika rengöringskrämer och salvor? Man kanske vänjer in huden med att tillföra ämnen utifrån? Hur som helst är jag rätt tacksam och nöjd att slippa.

Bild: Wikipedia

Umeå – en stad i sönderfall?

Kanske är det så, att när en stad växer, så når den vid en viss punkt en kritisk massa, där den bryts sönder av sin egen tyngd?

Byxtorget i Piteå

En liten stad samlas kring sitt centrum,  butikerna ligger kring torget och kanhända finns ett köpcentrum lite i utkanten. I en stor stad, där bostadsområdena byggs allt längre ut i periferin uppstår av praktiska skäl små minicentra med närbutiker och restauranger.

New York Bild: Pixabay

Om man tänker på New York, en aning större än Umeå visserligen, så verkar processen ha varit sådan. På Manhattan ligger kontoren. Inte de små mysiga butikerna. Dem finner man ute i de omkringliggande stadsdelarna som bildar små städer i staden. Där lever folk sina liv i  kända kvarter och där finns allt man behöver. Till city åker man kanske nån gång ibland för att besöka en viss restaurang eller se en film.

Här i Umeå kämpar de unika butikerna i centrum för sin överlevnad. Flera har redan gått i graven och i deras ställe poppar mäklarkontoren upp. Nya handelsområden växer upp i utkanterna med stora gratisparkeringar och inne i galleriorna finns allt du behöver, samlat på ett ställe.

Bild: retailcentres.se

För centrumbutikerna en hopplös kamp? Är det  så, att Umeås befolkning inte längre varken vill eller behöver åka in till centrum? Att hålla på och tjata om ”ett levande centrum” kanske visar på en total felbedömning, eftersom det riktiga livet egentligen försiggår någon annanstans. Dock inte på IKEA, trots devisen ”Där livet händer”……

Kanske ödslar vi krafter på  att ge konstgjord andning till en patient som redan är död, eller klamrar vi oss fast vid att ”det var bättre förr”. Ska citybutikerna gilla läget och flytta ut de också och utbudet av butiker inne i stadskärnan helt enkelt få lov att anpassa sig till behoven hos dem som jobbar inne i stan och vill shoppa lite på lunchen? Eller är det våra stadsplanerare som lever i en Utopia och har gjort en felbedömning ?

Tänk att det redan är mars!

Soliga vårvinterdagar är bland det finaste som finns tycker jag.  Och Obbola är också väldigt fint! Massor med nysnö har vi fått och världen är som ny, vit och fräsch.

Havet är en stor isvidd – förhoppningsvis! Man varnar för lömska isar, tunna och förrädiska med snö över.

Nere i viken kontrasterar sjöbodarnas röda färg så fint mot den gnistrande snön.

Undrar vem som har sprungit här?

Mina favoritbjörkar är fina i alla väder.

Solen är redan så varm  att det droppar från taken

Och här finns ljus och rymd – både när man spanar mot havet …..

… och när man vänder sig in mot land

Vädret växlar. Så här såg det ut härom dagen

Och så här såg det ut  idag

Fint på sitt sätt båda två.

Nä, men ……

Nu tycker väl många att jag hakar upp mig på bagateller, och det håller jag verkligen med om.

Men har inte fler än jag undrat varför vissa idrottare, företrädesvis ishockeyspelare men även några av längdskidåknings-kommentatorerna (31 bokstäver!) och Rikard Grip, alltid börjar sina svar med
Nä, men …  när de blir intervjuade i tv?

  • Vad tror du om era chanser?
  • Nä, men vi har haft en bra träningssäsong så bla bla
  • Men blir inte XX en alltför hård nöt att knäcka?
  • Nä, men dom har ju vunnit allt hittills så det är klart  bla bla
  • Hur har ni förberett er?
  • Nä, men vi har jobbat stenhårt med den mentala biten och bla bla
  • Men har ni någon chans alls, tror du?
  • Nä, men vi ska ta dom, det är den inställning man måste ha

 

Stickat anno 1947

Jag fick nyligen en gammal stickbok från 1947 av min svägerska. Den kanske inte direkt inspirerade mig till stickning men väl till att reflektera över både modets svängningar och hur de olika modellerna presenteras i boken.

Alla bilder i detta inlägg kommer från den boken som är handinbunden och består av en hel massa stickhäften, troligen från olika veckotidningar.

Först ut en fantastisk solgul dräkt, buren av den ”nygifta Marianne Gyllenhammar”. Den är karaktäristisk på så vis att den är bredaxlad med markerad midja och har massor av detaljer. Inte helt lätt att sticka, kan jag tro.

Också typisk är denna ”jacka” med sina spetsiga axlar, insvängda midja, tätt med knappar ända upp till halsen och så de skojiga små plupparna som bildar ett dekorativt mönster. Nästan alla plagg är mönstrade, antingen med hjälp av olika krångliga detaljer som den gula dräkten ovan, genom sticktekniker som dessa pluppar eller med flerfärgsstickning, ofta i slingriga mönster men även mer geometriska.

Sist men inte minst viktigt – accessoarerna!

Boken innehåller även en hel del modeller för barn i olika åldrar. ”Praktisk” är ett ord som ofta förekommer, och jag tänker, att nog är dagens bomullstrikå och stretchmaterial aningen enklare att hantera än de stickade klänningar med puffärm, stickade hängselbyxor och stickade baddräkter som barnen i boken poserar i.

Skoj att titta i är den hur som helst! Och är du sugen på ett mönster till en kortärmad trevlig stickad jumper med spetsmönster så hör av dig!

 

Lägesrapport från Sockerbantningen

Nu har det gått precis en månad sen jag inledde mitt sockertabu. Se mitt förra inlägg om detta HÄR.

Bild: Veckans Affärer

Jag har gått ner fyra kilo i vikt. Nu verkar jag stå på en platå sedan någon vecka. Kanske fungerar det så? Jag tycker att den bulliga känslan över magen har blivit mindre. Det kan också vara så, att jag är mindre uppsvälld inuti tack vare den minskade sockertillförseln, men att underhudsfettet ändå är kvar. Svårt att bedöma.

Bild: Kaloriräknare.se

Men det absolut intressantaste är den effekt jag fått, som jag absolut inte räknade med och inte ens reflekterade över: jag har blivit pigg, glad och entusiastisk! Det är en påtaglig skillnad, och jag kan inte se någon annan förklaring.

Bild: Wikipedia

Plötsligt upptäcker jag att jag tar fram dammsugaren på direkten när jag tänker ”oj, vad dammigt det var här då” i stället för att sucka och lägga ”dammsuga” till AttGöra-listan. Vilket innebär att jag hinner väldigt mycket mer på en dag utan att det känns besvärligt.