Mona Prestele, som jag skrev om i ett tidigare inlägg, bakar för fullt i bakugnen i Olofsfors. Hon tar upp beställningar på bröd, som kan avhämtas antingen på Handelsgården, på Universitetet eller i Olofsfors.
Här finns en nedladdningsbar pdf-fil där du kan du läsa mer om vilka bröd hon erbjuder.
Jag besökte det nya KC, med Bildmuseet som ett utsiktstorn i mitten, idag. Första gången, men knappast den sista. Vilken fantastisk miljö! Lyckliga studenter som får gå i skola här. Jag överväger starkt att genast omskola mig till arkitekt eller designer!
Det finns fler bilder på min hemsida, och jag ska fylla på ytterligare där.
Kulturnatta är mycket, men särskilt mycket är det mångfald. Kul!
Midgårdseleverna hade riggat en egen scen i Rådhusparken.
Idag fick jag paket från tryckeriet med bland annat det nya vykortet jag låtit göra med björkmotiv. Passande för Björkarnas Stad, eller hur?
Nu finns alltså förutom de dubbla fotokorten med kuvert även dessa enkla traditionella vykort.
Den här bilden är inte alldeles representativ för Trädgårds- och Antikmässan som hölls i Noliahallen den gångna helgen, men den får vara med ändå, eftersom den visar mina arbetskamraters fina monter!
Mässan var fullproppad med växter, trädgårdsredskap, prydnadssaker och trädgårdsdesigners som erbjöd sina tjänster. Fint också med de olika inredningsförslag för balkonger som de medverkande trädgårdsdesignarna (heter det så?) arrangerat och som besökarna fick rösta på. Det antika var det däremot inte så mycket med, en utställning i entrén med bilar och olika interiörer var väl det som syntes mest.
Men mycket folk, glad stämning och nöjda miner på dem som promenerade iväg från området med kassar fulla med plantor att pryda trädgård och balkong med.
Mona Prestele, delägare i Handelsgården, kommer att ta över driften av Kafé Anno 1762 i Olofsfors från och med i maj. Här kan man läsa mer om Kaféet som fram till nu drivits av Sirpa Kärki. Kaféet har också en Facebook-sida.
Olofsfors Bruk är en fantastisk miljö att besöka! Missa inte det! Det är inte svårt att hitta – kör till Nordmaling och följ skyltarna.
Förutom det gamla bruket och den vackra naturen finns här ett museum, verkstäder och försäljning av diverse hantverk.
En perfekt sommarutflykt och roligt att ta med gästande utombyss till.
Ylva Göransson i Brån, Vännäs, en av delägarna i företaget Krylla, arbetar med karvsnitt och gör väldigt vackra skärbrädor och ostbrickor. Hon använder sig av traditionell teknik och traditionella mönster som hon sedan skapar sina alldeles egna kombinationer av. Med hälp av kniv skär ut hon ut mönster, dekormålar och oljebehandlar.
Just denna skärbräda hade jag lyckan att få som födelsedagspresent. Den heter Björkarnas stad.
Jag är rätt förtjust i både randigt och rutigt, och särskilt vissa färgkombinationer. Svart eller grått ihop med en kontrasterande färg gillar jag skarpt. Ibland går stickorna av sig själv och bildar mönster av garn som liksom bara råkade hamna i mina händer.
Nu inser jag att den här barnmössan, som just nu håller på att få en fodring av garn som varken killar eller sticks, skulle passa supportar av flera stycken rätt prominenta idrottslag.
I samband med aktionen kring Scharinska, byggnadsminne och musikscen, blir vi påminda om att Kulturmejeriet i Röbäck inte heller är något för evigt oss givet.
Kulturmejeriet rymmer textil– och keramikverkstäder, ateljéer samt en glashytta, Glödheta.
Verksamheten i Kulturmejeriet är en viktig del av Umeås kulturliv och skulle kommunen göra verklighet av planerna att sälja huset till någon som kanske har helt andra planer, då kan man undra vad som händer med hantverkarna. Månntro de erbjuds plats i Kulturväven vid kajen……?
Kanske nåt för turisten?
När jag nu ändå bara sitter och väntar på att mina nyknådade Knorpar ska torka, så kan jag väl passa på att göra lite nytta. Precis lagom när jag var klar med bokföringen kom Postens budbil och lämnade en rejäl låda från tryckeriet, full med Memoryspelsbrickor. Så nu har jag printat ut och vikt infoblad, vikt och tejpat lådor och slutligen packat. Denna gång blir det inte i de fina pappaskarna med bild på locket utan i transparenta plastlådor. Fördel: man ser vad man köper. Nackdel: svårare att försluta därhemma. Man kanske måste ta en liten tejpbit.
Scharinska villan är ett kulturminne och i dess lokaler bedrivs sedan länge ett intensivt kulturarbete. Någon sa ”Det måste gå att förena musik och mosaik” och visst önskar man att det ska bli så! Tyvärr har kommunen eftersatt underhållet och nu börjar det bli kris, varför länsantikvarie Bosse har satt i foten.
Massiva protester från hela musik-Umeå och även politikerna verkar vilja värna om verksamheten.
PS: Idag tisdag den 3 april kom beskedet att alla politiska partier är överens om att Scharinska ska bli kvar i kommunens ägo, att musikscenen ska finnas kvar och att lokalerna ska renoveras.
Som en riktig påskbukett ligger alla de vikta kartongbladen i glada färger, nystämplade och i väntan på att torka. Nu ska foton klistras in, torka igen, och sen packas med kuvert i cellofanpåse. Några nya motiv denna gång – Östra Station, Glaskuben på torget, Sparken, rivningen av Thornbergska Huset, ranunkler med mera.
Det är verkligen roligt att det säljs så pass mycket vykort ändå, i dessa tider när det sociala livet äger rum på nätet. Men många av korten används nog som bihang till presenter, har jag en känsla av.
Det finns hantverkare som fokuserar på en eller ett par saker och så tillverkar de såna, och blir väldigt duktiga. Jag har ännu inte hittat på den där optimala produkten, som tilllverkas snabbt och billigt och kan säljas i tusental till ett bra pris och gör sin producent (=mig) förmögen…..
Tills vidare hattar jag runt och grejar med än det ena, än det andra. Idag blev det presentadresser, handritade, i väntan på att lerklumparna på fötter ska torka. Många bäckar små, sägs det ju.
Stick-lås kanske finns redan, vad vet jag. Men jag hade i alla fall inget, så jag uppfann ett. Luftslang för akvarier passar precis till stickor nr 4. Jag klippte av en bit och trädde på stickorna för att undvika att maskorna halkar av. Bra när det börjar bli mycket sjal på rundstickan och man ska ta med sitt arbete i ryggsäcken!
Det finns ju så mycket man vill göra! Jag betar av projekt efter projekt men på något konstigt vis så byggs raden på och blir allt längre.
Nu är i alla fall mössan i förgrunden färdigställd. Jag chansade på maskantalet och stickade på rundsticka så det var lite svårt att bedöma storleken. Den blev för stor, så jag provade att köra den på 95 grader i maskin i hopp om att den skulle krympa och tova ihop sig lite. Men garnet var superwash-behandlat och innehöll dessutom en liten procent nylon, så mössan kom ur maskinen helt opåverkad förutom en sak: de blåa färgerna hade spillt över på de vackra turkosa tonerna. Mössan är numera endast blå-lila. Min plan är reviderad, nu ska jag prova att fodra mössan med tunn ylletrikå.
Nästa garn i raden är det rödrosa alpackagarnet, Artesano. Det ska bli en sjal enligt beskrivningen Bredviken som säljs via Textera. En liten variation på ursprungsbeskrivningen dock, jag stickar den i slätstickning i stället för bara rät.
Att skapa en lättbegriplig, bra och snygg stickbeskrivning är extremt roligt, men det tar sin lilla tid. Plagget ska dels provstickas, dels ska texten i beskrivningen formuleras på ett kristallklart och pedagogiskt sätt. Dessutom bör det finnas fina bilder på det färdiga alstret, och kanske också detaljbilder av knepiga passager. Ett diagram måste finnas med om det ska stickas dekormönster.
På något vis måste man uppfinna hjulet gång på gång. Det går liksom inte att ta ett annat stickmönster och använda det rakt av, eftersom mönstret alltid måste anpassas efter garn och modell.
Det handlar om åtskilliga timmars arbete. Vad kan timlönen bli, om man tänker sig att man får 25 kr inkl moms för ett mönster när man säljer det till en kund? Och hur många likadana mönster kan man tänka sig att man får sälja? Tio?
Ja ja, inte lönt att man fördjupar sig i såna grubblerier! Dags att ge sig i kast med nästa beskrivning!
På Nya Zeeland finns ett litet djur som på svenska kallas pungräv eller pungråtta men lokalt benämns Possum. Det har införts på Nya Zeeland och förekom inte i den ursprungliga faunan på öarna. Tyvärr har djuren ställt till med en del problem eftersom de bland annat mumsar på fågelägg i mängd. Vissa fågelarter har minskat drastiskt på grund av detta. Possum har emellertid en fin päls, håren anses varmare än fårull och blandas med fördel i garn.
Jag har stickat vantar i garn från Nya Zeeland. Det består av 80% merinoull från öarna, blandat med 20% possumull. Garnet känns behagligt och lättstickat, det finns en liten mjuk kärvhet i det som jag gissar kommer från possumhåret, och vantarna är väldigt varma och sköna! Jag håller på att skriva ihop en stickbeskrivning som kommer att finnas att köpa. Vantarna kallar jag för Västanbäck efter det gamla namnet på vår gård, som ligger väster om den gamla bäck som först kulverterades och sedan ströps och leddes om när det nya kvarteret skulle byggas.
Det är nu som alla ordentliga människor planterar om sina krukväxter och ser dem ta fart i det livgivande vårljuset. Mina pelargoner har sin vana trogen avlidit under vintern trots min ömma omvårdnad och jag avser att införskaffa nya fräscha exemplar. Vi har ett idealiskt pelargonfönster i köket och jag ser verkligen fram emot säsongen! Än så länge har jag inte sett till några pelargoner i butikerna, tyvärr.
Pelargonen betraktas väl som en typisk tantblomma även om den sakta men säkert håller på att vinna ny terräng. Hur som helst vill jag gärna uppmärksamma den Internationella Kvinnodagen med en Pelargon!
Susanne Jonsson, känd från TV:s Go´kväll och dessutom delägare i Handelsgården, är på väg till Paris där kokboks-VM ska gå av stapeln. Hennes fina kokböcker har gått till final och vi gratulerar henne och önskar Lycka till!
Susanne är specialist på att använda lokala råvaror och har skrivit kokböcker som heter Älg, Viltsmak, Västerbottensost mm. Duktiga fotografen som tagit bilderna i kokböckerna heter Björn Lindberg.
Susannes blogg hittar du här och hon har också en sida på Facebook. Hennes företag heter Foodie.