Jag är rätt förtjust i både randigt och rutigt, och särskilt vissa färgkombinationer. Svart eller grått ihop med en kontrasterande färg gillar jag skarpt. Ibland går stickorna av sig själv och bildar mönster av garn som liksom bara råkade hamna i mina händer.
Nu inser jag att den här barnmössan, som just nu håller på att få en fodring av garn som varken killar eller sticks, skulle passa supportar av flera stycken rätt prominenta idrottslag.
I samband med aktionen kring Scharinska, byggnadsminne och musikscen, blir vi påminda om att Kulturmejeriet i Röbäck inte heller är något för evigt oss givet.
Kulturmejeriet rymmer textil– och keramikverkstäder, ateljéer samt en glashytta, Glödheta.
Verksamheten i Kulturmejeriet är en viktig del av Umeås kulturliv och skulle kommunen göra verklighet av planerna att sälja huset till någon som kanske har helt andra planer, då kan man undra vad som händer med hantverkarna. Månntro de erbjuds plats i Kulturväven vid kajen……?
Kanske nåt för turisten?
När jag nu ändå bara sitter och väntar på att mina nyknådade Knorpar ska torka, så kan jag väl passa på att göra lite nytta. Precis lagom när jag var klar med bokföringen kom Postens budbil och lämnade en rejäl låda från tryckeriet, full med Memoryspelsbrickor. Så nu har jag printat ut och vikt infoblad, vikt och tejpat lådor och slutligen packat. Denna gång blir det inte i de fina pappaskarna med bild på locket utan i transparenta plastlådor. Fördel: man ser vad man köper. Nackdel: svårare att försluta därhemma. Man kanske måste ta en liten tejpbit.
Vad gör man när man plötsligt står som ägare till 0,98 kg lufttorkande lera i en öppnad förpackning? Tja, det är inte så mycket att välja på, bara att sätta igång och jobba.
….. och tänk, det var så skojigt att göra Knorpar att jag köpte mer lera. Den nya familjen ser ut så här
Scharinska villan är ett kulturminne och i dess lokaler bedrivs sedan länge ett intensivt kulturarbete. Någon sa ”Det måste gå att förena musik och mosaik” och visst önskar man att det ska bli så! Tyvärr har kommunen eftersatt underhållet och nu börjar det bli kris, varför länsantikvarie Bosse har satt i foten.
Massiva protester från hela musik-Umeå och även politikerna verkar vilja värna om verksamheten.
PS: Idag tisdag den 3 april kom beskedet att alla politiska partier är överens om att Scharinska ska bli kvar i kommunens ägo, att musikscenen ska finnas kvar och att lokalerna ska renoveras.
Som en riktig påskbukett ligger alla de vikta kartongbladen i glada färger, nystämplade och i väntan på att torka. Nu ska foton klistras in, torka igen, och sen packas med kuvert i cellofanpåse. Några nya motiv denna gång – Östra Station, Glaskuben på torget, Sparken, rivningen av Thornbergska Huset, ranunkler med mera.
Det är verkligen roligt att det säljs så pass mycket vykort ändå, i dessa tider när det sociala livet äger rum på nätet. Men många av korten används nog som bihang till presenter, har jag en känsla av.
Det finns hantverkare som fokuserar på en eller ett par saker och så tillverkar de såna, och blir väldigt duktiga. Jag har ännu inte hittat på den där optimala produkten, som tilllverkas snabbt och billigt och kan säljas i tusental till ett bra pris och gör sin producent (=mig) förmögen…..
Tills vidare hattar jag runt och grejar med än det ena, än det andra. Idag blev det presentadresser, handritade, i väntan på att lerklumparna på fötter ska torka. Många bäckar små, sägs det ju.
Stick-lås kanske finns redan, vad vet jag. Men jag hade i alla fall inget, så jag uppfann ett. Luftslang för akvarier passar precis till stickor nr 4. Jag klippte av en bit och trädde på stickorna för att undvika att maskorna halkar av. Bra när det börjar bli mycket sjal på rundstickan och man ska ta med sitt arbete i ryggsäcken!
Det finns ju så mycket man vill göra! Jag betar av projekt efter projekt men på något konstigt vis så byggs raden på och blir allt längre.
Nu är i alla fall mössan i förgrunden färdigställd. Jag chansade på maskantalet och stickade på rundsticka så det var lite svårt att bedöma storleken. Den blev för stor, så jag provade att köra den på 95 grader i maskin i hopp om att den skulle krympa och tova ihop sig lite. Men garnet var superwash-behandlat och innehöll dessutom en liten procent nylon, så mössan kom ur maskinen helt opåverkad förutom en sak: de blåa färgerna hade spillt över på de vackra turkosa tonerna. Mössan är numera endast blå-lila. Min plan är reviderad, nu ska jag prova att fodra mössan med tunn ylletrikå.
Nästa garn i raden är det rödrosa alpackagarnet, Artesano. Det ska bli en sjal enligt beskrivningen Bredviken som säljs via Textera. En liten variation på ursprungsbeskrivningen dock, jag stickar den i slätstickning i stället för bara rät.
Det är roligt att som 60-åring kunna säga att man gör något för första gången i sitt liv. Och nu har det hänt – igen, om jag ska vara ärlig. Jag är inte precis en sån människa som upprepar sig.
Till saken, kanske läsaren nu tänker.
Jo, jag har för första gången i mitt liv fått sälja ett av mig förfärdigat stickmönster! Jag säljer mönstren även via Textera och där inkom idag en beställning på sjalmönstret Bredviken! Så roligt!
Mönstret är flexibelt i den bemärkelsen att du kan sticka med valfritt garn och göra sjalen så stor eller liten som du själv vill. På bilderna här nedanför ser du dels en liten sjal (100 g garn) som passar bra att vira runt halsen, dels en lite större (200 g garn) som man gärna lägger runt axlarna. Men den går bra att vira runt halsen den med, eftersom det tunna bomullsgarnet är så smidigt och följsamt.
Att skapa en lättbegriplig, bra och snygg stickbeskrivning är extremt roligt, men det tar sin lilla tid. Plagget ska dels provstickas, dels ska texten i beskrivningen formuleras på ett kristallklart och pedagogiskt sätt. Dessutom bör det finnas fina bilder på det färdiga alstret, och kanske också detaljbilder av knepiga passager. Ett diagram måste finnas med om det ska stickas dekormönster.
På något vis måste man uppfinna hjulet gång på gång. Det går liksom inte att ta ett annat stickmönster och använda det rakt av, eftersom mönstret alltid måste anpassas efter garn och modell.
Det handlar om åtskilliga timmars arbete. Vad kan timlönen bli, om man tänker sig att man får 25 kr inkl moms för ett mönster när man säljer det till en kund? Och hur många likadana mönster kan man tänka sig att man får sälja? Tio?
Ja ja, inte lönt att man fördjupar sig i såna grubblerier! Dags att ge sig i kast med nästa beskrivning!
På Nya Zeeland finns ett litet djur som på svenska kallas pungräv eller pungråtta men lokalt benämns Possum. Det har införts på Nya Zeeland och förekom inte i den ursprungliga faunan på öarna. Tyvärr har djuren ställt till med en del problem eftersom de bland annat mumsar på fågelägg i mängd. Vissa fågelarter har minskat drastiskt på grund av detta. Possum har emellertid en fin päls, håren anses varmare än fårull och blandas med fördel i garn.
Jag har stickat vantar i garn från Nya Zeeland. Det består av 80% merinoull från öarna, blandat med 20% possumull. Garnet känns behagligt och lättstickat, det finns en liten mjuk kärvhet i det som jag gissar kommer från possumhåret, och vantarna är väldigt varma och sköna! Jag håller på att skriva ihop en stickbeskrivning som kommer att finnas att köpa. Vantarna kallar jag för Västanbäck efter det gamla namnet på vår gård, som ligger väster om den gamla bäck som först kulverterades och sedan ströps och leddes om när det nya kvarteret skulle byggas.
Det är nu som alla ordentliga människor planterar om sina krukväxter och ser dem ta fart i det livgivande vårljuset. Mina pelargoner har sin vana trogen avlidit under vintern trots min ömma omvårdnad och jag avser att införskaffa nya fräscha exemplar. Vi har ett idealiskt pelargonfönster i köket och jag ser verkligen fram emot säsongen! Än så länge har jag inte sett till några pelargoner i butikerna, tyvärr.
Pelargonen betraktas väl som en typisk tantblomma även om den sakta men säkert håller på att vinna ny terräng. Hur som helst vill jag gärna uppmärksamma den Internationella Kvinnodagen med en Pelargon!
Susanne Jonsson, känd från TV:s Go´kväll och dessutom delägare i Handelsgården, är på väg till Paris där kokboks-VM ska gå av stapeln. Hennes fina kokböcker har gått till final och vi gratulerar henne och önskar Lycka till!
Susanne är specialist på att använda lokala råvaror och har skrivit kokböcker som heter Älg, Viltsmak, Västerbottensost mm. Duktiga fotografen som tagit bilderna i kokböckerna heter Björn Lindberg.
Susannes blogg hittar du här och hon har också en sida på Facebook. Hennes företag heter Foodie.
Nästa begivenhet här i Umeå blir House of Metal 2-3 mars. Folkets Hus fylls av totalt ca 25 band från hela landet och utlandet. Besökare strömmar till från hela världen!
Rockoblues är en ideell förening som vill stödja det lokala musikutbudet i Umeå. Föreningen har öppen scen på restaurang Balder ungefär en gång i månaden, och då är det fritt fram för lokala musiker att äntra scenen. Det enda som krävs är att man har anmält sitt intresse i förväg, och att man kan uppföra sig som folk.
Jag var där den 11 februari och njöt i fulla drag. Fullsatt, blandad publik och en rejäl åldersmix även bland musikerna. Men den manliga dominansen är gigantisk! En (1) tjej på scen – en kvinnlig basist i bandet som jag tror hette Abbey Who? För övrigt ett av de bästa banden med extra duktig sångare vars namn jag missade.
Man kunde passa på att äta, Balder hade bullat upp med både grill- och tacobuffé, och stämningen var hjärtligt och god. Nästa Blues Jam den 17 mars.
Umeå Folkmusikfestival. En av årets höjdpunkter i Umeås kulturliv! Här spelar internationella celebriteter tillsammans med musikskolans elever. Man kan köpa biljett för hela festivalen eller också för en dag i taget. Då är det bara att vandra runt mellan konserterna i Folkets Hus alla lokaler. På fredag kl 19 spelar Midgårds elever på invigningskonserten och jag sitter bänkad!
Ett enkelt mönster som ger fin effekt. Varma och sköna blir de också, genom att garnet löper dubbelt hela vägen. Den ena vanten ligger klar, den andra saknar ännu sin tumme. Och så ska alla trådarna fästas förstås.
Passar till en – inte alltför stor – damhand!
Mona är från Tyskland men bor numera i Umeå med sin lilla familj. Hon förgyller vår tillvaro med sina goda surdegsbröd, och nu kan ännu fler få tillgång till denna rikedom. Sista helgen i februari (och sedan enligt planerna sista helgen i varje månad) kommer Mona att sälja bröd på Handelsgården. Brödet ska finnas på plats efter klockan 12 på fre den 24.
Det går också bra att förhandsbeställa för att vara säker på att inte bli utan! Kontaktuppgifter här!
Detta är de sorter som ska finnas att välja bland:
baierskt surdegsbröd med kummin
skållat dinkelbröd med solrosfrön
råg-havre-quinoa surdegsbaguetter
fruktbröd med aprikoser, russin och valnötter
grovt glutenfritt bröd med pumpafrön.