Efter att ha stickat sockor till det lilla bonusbarnbarnet kunde jag inte sluta. Det blev en hel bukett med små babysockor i storlekar 0-3 månader och 3-6 månader, de flesta i ett mjukt fint alpackagarn.
Sockorna stoppade jag ner i en liten påse och bifogade ett fint kort med kuvert. Hips vips hade jag åstadkommit den perfekta presenten till de nyblivna föräldrarna eller till dopet.
Nya pulsvärmare har sett dagens ljus. Först ett par tunna men varma muddar stickade i mjukaste babyalpacka. Jag använder smala bambustickor som är lätta och glider lagom.
På nästa bild ser vi ett till par naturvita, också de i baby-alpacka med ett fusk-flätmönster. Samma flätmönster i de lite längre muddarna stickade i ett merinoullgarn i en intressant färg – jeansblå!
Sist ett par muddar med lite hålmönster, stickade i det ljuvligt regnbågsfärgade sockgarnet Nordlys. Alla garner från Textera.
I somras gjorde jag en liten fotoresa till Vännäs i samband med att jag började sälja mina produkter på Slöjdarnas Hus i Vännäsby. Jag ville göra några specialtillverkade vykort just för Vännäs och de vykorten ser ni här nedan. Och som sagt, det lilla reportaget hittar man här.
Min senaste passion är virkning. Jag har nog inte virkat sen jag gick i grundskolan om jag minns rätt. Dessutom har jag haft en ganska skeptisk inställning till virkat. Stelt, livlöst, tråkigt har jag tyckt. Men så plötsligt satte jag igång med att virka väskor i bomull/lin och nu kan jag inte sluta. På bilden syns några av de första modellerna. De större är i storlek som en ”vanlig” väska, de mindre passar bra när man bara vill ha med börs, mobil och nycklar.
Nu håller jag på med en ny modell som är avlång och rund och påminner lite om ett getingbo….
Hoppas bara att jag får avsättning för väskorna. Mina döttrar nickar vänligt och säger ”Fint, mamma…” så jag förstår att det är inte i deras smak. Men om det är i din smak så hör gärna av dig, de är till salu.
Eva Holmström, Agraff Design och Susan Sondell, Dekorativbyrån vid Dekorativbyråns bord på påskmarknaden. I bakgrunden syns Katarina Reian, Stickeriet.
De flitiga arrangörerna Mona Prestele, Lillemor Elfgren och Anja Thelander kämpar på för att skapa en ny tradition – Påskmarknad. I Tyskland, Monas hemland, är påskmarknader mycket vanligt förekommande men åtminstone i vår norra landsända ett rätt okänt begrepp. Monas första påskmarknad anordnades i liten skala i en kvartersgård på Nydalahöjden. I fjol blev det Gammlia som fick den äran, och i år sedan Mona tagit över driften av Kafé Anno 1762 i Olofsfors, blev det i de vackra gamla ladugårdslokalerna på bruket.
Ett stort antal utställare hade anmält intresse, det ryktades till och med om att inte alla fått plats. Och vädret visade sig från sin allra bästa sida – kanske för bra, tänkte vi som stod där och inväntade besöksanstormningen. Folk kanske ger sig ut på isen i stället? Och det kanske många gjorde, men en hel del människor valde ändå att förlägga sin söndagsutflykt till Olofsfors. Men man hade inte tagit med sig plånboken, bara den lilla fikabörsen. Tyvärr för oss utställare som väl knappast fick ersättning för den möda det är att avsätta en dag, packa, lasta, köra, bära, skylta upp.
Detta är lite av ett dilemma med marknader. Folk tycker att det är roligt att gå runt och titta på fina saker, men om utställarna inte får sälja så kommer de knappast tillbaka nästa år.
Även om de ”fjärilsmönstrade” galgarna i det ursprungliga utförandet (som den grön/vita galgen näst längst upp på bilden) är jättefina, så är det roligt att prova med andra utföranden. Randigt gillar jag, och därför blev det ett gäng randiga galgar. Längs efter, tvärs över och lite snett! Och varför inte rutigt? Den svartvitrutiga galgen fick en extra finess med det röda sidenbandet som knyter ihop det hela.
Nu gäller det bara att få tag i fler av dessa galgar, innan de enkla gamla modellerna av trä kastats bort och bytts ut mot plastiga IKEA-galgar.
Nu har jag varit flitig och gjort ett litet produktinformationsblad som nedladdningsbar pdf-fil. Där presenterar jag de olika produkter jag tillverkar på ett någorlunda överskådligt sätt. Pdf-en finns att ladda ner från min hemsida www.sebbfolk.se men också här: Formera produktpres
Det mesta jag producerar görs i små upplagor, många saker bara i enstaka exemplar. Många bäckar små, är väl tanken….
Idag finns det en hel del att ta sig för i Umeå om man känner för att ge sig ut i ruskvädret. Höstljus, där olika ljussättningar lyser upp staden, kommer i år att bara existera just denna helg. Tråkigt att vi inte får behålla det åtminstone en vecka, nu blir det många som aldrig ens hinner se det.
På Folkets Hus ordnar kommunen Kreativitetsmässa för sina anställda, fast alla är förstås välkomna att komma och titta och handla.
På Museet handlar det om vävning i serien Textile in Progress. Hemslöjdskonsulenten berättar och visar. Bildmuseet har vernissage för en ny utställning.
Själv stannar jag kvar hemma och stickar på mitt nya projekt, en mösshalsduk i tjockt naturvitt ullgarn med flätor och diverse mönster. Jag stickar på fri hand så än vet jag inte om den blir godkänd av dottern.
Självsuggestion fungerar, så varför inte en kylskåpsnypa med uppmuntrande tillrop – även om kom-ihåg-lappen som den nyper fast kanske inte alltid är så trivsam. Tandläkartid, bilbesiktningen eller vad det nu kan vara!
Nu befinner vi oss i den årstid när man gärna vill fika och äta ute trots att det blåser lite för mycket….. Och kanske vill man låta duken ligga kvar på trädgårdsmöbeln mellan varven också.
Duktyngder eller klämmor av olika slag är ett måste. De flesta tyngder är för lätta. Å andra sidan får de inte vara så tunga att duken slits sönder heller. Kanske kan detta vara ett alternativ. Vanliga stenar, invirkade med en rejäl krokodilklämma. Klädsamt dekorerade med små rosor i just detta fallet!
Om ni inte ännu har hunnit åka ut till Obbola för att handla i den lilla Fiskbutiken nere bland sjöbodarna, så är det verkligen dags! Nu drar Nisse igång laxfisket också, så det kommer att finnas färsk lax, strömming, sik, abborre förutom alla de olika förädlade produkter som Stina skapar i sitt beredningskök. Jag tänker inte räkna upp allt här, utan hänvisar till hemsidan.
Hur hittar man dit då? Jo, man kör till Obbola och sedan längs Obbolavägen i riktning söderut mot sommarstugeområdena och Fläse, men innan man kör ut ur själva samhället så svänger man vänster ner mot sjöbodarna på Bodviksvägen, alldeles vid ett stort brunt hus med stora bussgarageportar. Om man kommer till stora växthus och en vändplan för buss, då har man kört lite för långt!
Det finns en fin altan med bord och bänkar där man kan sätta sig och titta på havet. Fiskbutiken erbjuder kaffe, glass och kalla drycker, men man kan också köpa en färdig rätt i TakeAway-låda och sätta sig där ute!
Gamla Salteriet finns på Facebook också. Fram till nu har Stina lyckliggjort stadsborna genom att stå i sin Fiskvagn två dar i veckan. Men nu är det slut med det för säsongen. Fiskbutiken är det som gäller fram till sensommaren, då Fiskvagnen nog dyker upp igen vid Coop på Haga och ICA på Teg!
Att virka i sisalgarn är lite skräpigt, det blir massor med damm och små vassa fibrer överallt. Därför sitter jag helst ute på altanen med min virkning.
Inte förrän nu har det emellertid varit tillräckligt trivsamt där ute. Att sitta i duggregn och 6 grader är inte så värst lockande! Så nu gäller det att fylla på lagret. Tvättlapp med riv, det är grejer det! Sisalgarnet torkar relativt snabbt, är motståndskraftigt mot röta och är precis lagom rivigt för att det ska vara skönt att skrubba sig med.
Jag hann virka två skrubblappar innan virknålen gick av! Otroligt retsamt. Men den var många år gammal och av knallröd plast, så materialet hade väl förtröttats.
Gamla Salteriet, som snart öppnar sin nya fiskbutik i Obbola, fick en liten present!
Specialdesignade nypor med passande motiv: ett set med strömmingar, det andra med utsikten från viken en vårvinterdag med vindkraftverken i bakgrunden. Butiken har plåtväggar, så magnetnyporna kan fästas överallt! Bra att hänga upp kom-ihåg-lappar, recept i köket, erbjudanden, information av allehanda slag både till sig själv och kunder.
Den här bilden är inte alldeles representativ för Trädgårds- och Antikmässan som hölls i Noliahallen den gångna helgen, men den får vara med ändå, eftersom den visar mina arbetskamraters fina monter!
Mässan var fullproppad med växter, trädgårdsredskap, prydnadssaker och trädgårdsdesigners som erbjöd sina tjänster. Fint också med de olika inredningsförslag för balkonger som de medverkande trädgårdsdesignarna (heter det så?) arrangerat och som besökarna fick rösta på. Det antika var det däremot inte så mycket med, en utställning i entrén med bilar och olika interiörer var väl det som syntes mest.
Men mycket folk, glad stämning och nöjda miner på dem som promenerade iväg från området med kassar fulla med plantor att pryda trädgård och balkong med.
Jag har visat upp tändsticksaskar förut, men det var trekantiga lite större askar. Nu håller jag på att fylla upp lagret med små askar, de flesta med naturmotiv. Men även askarna med hjärtan brukar vara populära!
Det ska bli björklöv och liljekonvaljer
förutom hjortronen på bilden.
Och så hjärtana som egentligen är Eva ”Agraff Designs” fina stengods-broscher. Kanske också ett ytterligare hjärta, det som är uppbyggt av knappar ur Susan Nyström Sondells (Dekorativbyrån) samlingar. Se bilden till vänster. På bilden nedan finns en ask med en liten vas och en Kungsängslilja. Den är också fin!
Idag har jag skurit, vikt, klistrat och trätt. Små dubbelvikta kort, lagom att skriva en hälsning i och knyta fast på presenter. Jag brukar rita såna här kort också, men idag blev det mini-foton med i huvudsak naturmotiv.
Ylva Göransson i Brån, Vännäs, en av delägarna i företaget Krylla, arbetar med karvsnitt och gör väldigt vackra skärbrädor och ostbrickor. Hon använder sig av traditionell teknik och traditionella mönster som hon sedan skapar sina alldeles egna kombinationer av. Med hälp av kniv skär ut hon ut mönster, dekormålar och oljebehandlar.
Just denna skärbräda hade jag lyckan att få som födelsedagspresent. Den heter Björkarnas stad.
När jag nu ändå bara sitter och väntar på att mina nyknådade Knorpar ska torka, så kan jag väl passa på att göra lite nytta. Precis lagom när jag var klar med bokföringen kom Postens budbil och lämnade en rejäl låda från tryckeriet, full med Memoryspelsbrickor. Så nu har jag printat ut och vikt infoblad, vikt och tejpat lådor och slutligen packat. Denna gång blir det inte i de fina pappaskarna med bild på locket utan i transparenta plastlådor. Fördel: man ser vad man köper. Nackdel: svårare att försluta därhemma. Man kanske måste ta en liten tejpbit.